You go girl! Strunta i trångsynta kommentarer, men tänk också över er situation noga. Har ni tillräckligt med självinsikt, självkännedom och känner varandra väl så borde det gå att lägga upp en bra plan för att nå era drömmar.
Jag beklagar era fertilitetsproblem! Tyvärr är jag inte kunnig inom det området så jag kan inte tillföra något där, men jag vill bara lägga in ett positivt inlägg i en annars ganska negativ tråd.
Jag och min man träffades när jag var 14 år(Han är äldre). Vi var båda redan då sansade människor. Vi båda visste att vi hade samma värderingar och väl är rätt gammeldagsa när det kommer till förhållanden. Vi visste också att vi ville ha familj tidigt och jobbade därför hela tiden för att det skulle uppnås. Han tog studenten och fick jobb på det stället han jobbat på under gymnasietiden(också lastbilschaufför), jag gick ur grundskolan och började i snabb takt att läsa in gymnasiet på distans(jag tentade av en hel del ämnen på stubben så var jag av med det sen), vi flyttade samman och sedan började vi försöka få barn när jag var 17 år. Första barnet kom när jag var 18 år och under föräldraledigheten fixade jag något sista gymnasieämne och sedan var det klart. Vi gifte oss, bytte upp vår bostad och jag började arbeta extra. Vi fick fler barn, jag startade mitt företag och idag har jag köpt upp ytterligare ett företag, min man startade för några år sedan sitt importföretag, vi har köpt drömhuset och har vår familj. Precis så som vi ville ha det. Man kan vara sansad och se allt från flera vinklar fast man är ung. Idag hålls vi som barn allt för länge på många områden.
