14åring vill ej resa med

Finns möjlighet till kompromiss - kan hon åka hem efter halva tiden?'

Jag försökte kompromissa men han sa det har gått bra alla år tidigare.

Hon är äldre nu och de har inte vart iväg så länge som tre veckor förut.

Vart ska de åka? Kan hon ta bussen hem om hon ändrar sig?

Låt henne stanna hemma. Hon är 14 år och ingen kan tvinga henne att följa med på umgänge.

Ur hennes perspektiv fattar jag att hon inte vill åka med och riskera att pappan inte låter henne åka hem efter en vecka. Bättre då att hon blir hemma och sen kan hon åka till pappan sista veckan av tre.

Har du ett bra förhållande till pappan? I så fall kan ni sitta ner alla tre, dottern förklara varför hon inte vill vara borta så länge och du erbjuda din hjälp.

Har ni inte bra förhållande och det här är hans veckor så får du nog acceptera att det är mellan dottern och pappan.

Svår avvägning men.. Helt krasst så är det väl kanske inte sådant 14åringar normalt bestämmer över. I en kärnfamilj tex (eller en där barnet bör heltid iallafall) hade de vuxna beslutat och en motsträvig tonåring fått följa med oavsett. En fjortonåring lämnar man kanske inte hemma och jag tycker inte heller det är ngt en fjortonåring bör bestämma.

Hade du själv avbrutit en planerad semester (med konsekvensen att alla syskon fått sin semester förstörd) för att en av medlemmarna ville åka hem? För att det är tråkigt? (Eller har hon en annan anledning?)

Om det är på pappans veckor och ni inte har en bra relation är det inte så mkt att göra. Har ni en relation där det går att samtala så lägg fram förslaget att dottern åker hem till dig tidigare men att hon sedan kommer till pappan igen, fast på dina veckor.

Jag både håller med dig och inte. Som du skriver hade en motsträvig 14-åring i en kärnfamilj varit tvungen att följa med och pappan kanske redan betalat biljetter och boende med mera. Så håller med om att en 14-åring inte kan bestämma.

Vad jag inte håller med om är att det inte är mycket att göra om inte mamman och pappan har en bra relation. Snarare tvärtom. Om anledningen till att 14-åringen inte vill följa med på något sätt har med pappans beteende att göra och 14-åringen känner sig utlämnad tycker jag det är viktigt att lyssna på vad hon känner. Eller om mamman är 14-åringens främsta trygghet, då kan också tre veckor vara ganska länge. Varför blev det så här från början? Är du och pappan överens om semesterveckorna och fördelningen?

Jag förstår att hon tycker 3 veckor är för länge. Har egna tonåringar och de skulle inte vilja vara borta så länge från kompisar etc. 

Pappan kan kanske tvinga henne men hur bra blir deras relation då kan man undra? 

Sen är det ingen kärnfamilj längre, då finns möjligheten att bo hos den andra föräldern. Det kanske hade gått ven för en kärnfamilj förresten, att tex bo hos mormor eller annat alternativ. 

Det måste bli väldigt tung och laddad för dottern att bara gå och vänta på den här dagen, känna sig tvingad. Det bästa vore ju om hon kan prata med sin pappa igen. försöka hitta någon kompromiss.

Nu när du säger det gjorde vi faktiskt så som kärnfamilj när den ena tonåringen inte ville följa med, att han fick vara hos mormor. Tror inte heller det är så lyckat för någon om en person verkligen inte vill följa med.

Pappan och jag pratar minimalt med varann. Kommer inte överens om nåt .

Han brukar köra över folks vilja å ser bara till sig själv.

Hon är mycket med mig, jag brukar få prata med henne ordentligt för att få henne till pappan på hans helger då jag tycker det är viktigt att de ses och har en relation .

Då handlar det om 2 eller 3 dagar. Men 3 veckor är för mycket tycker hon.

Vi var överens om 2 veckor pappan å jag men hon tycker även det är för länge.

Att det blev 3 veckor fick hon reda på 1.5 vecka innan de åker .

De andra syskonen har vetat om detta länge.

Jag är fortfarande villrådig men tror stt jag åker å lämnar henne när 1,5 vecka gått .

Det blir halva tiden tycker det borde vara ok för både pappan och min dotter.

Tankar om detta?