14åring vill ej resa med

Som del i en kärnfamilj reagerar jag starkt på detta dumma påstående. Självklart diskuterar man som familj vad man vill göra på semestern/sommarlovet, och försöker komma fram till något som gör att alla kan känna sig någorlunda nöjda med upplägget. Särskilt när man har med tonåringar att göra! Visst tvingas alla göra något de inte har lust med ibland - maken får följa med på loppis, jag tvingas med till stranden, barnen tvingas med på något museum eller hem till någon tråkig släkting på besök, men aldrig att man skulle tvinga någon att göra något de inte vill i TRE VECKOR när det finns alternativ!!! Vem blir lycklig av det? Vill inte tonåringarna följa med till stugan? Fine, då passar vi på att vara där lite längre medan de åker till far-morföräldrar eller är på något läger eller liknande.

Ditt exempel med att avbryta semestern är ju som att jämföra äpplen och päron. Här talar ju tonåringen tydligt om att hon inte VILL följa med, utan hellre är hos mamma, just för att slippa förstöra semestern för alla. Låt henne stanna hemma, och låt pappan ha en fin semester med de andra barnen som vill åka (eller åtminstone är för små för att kunna påverka). Och nog kan en fjortonåring vara hemma själv ett par dagar om hon är lagd åt det hållet.

Att vara en bra förälder handlar inte om att styra med järnhand, utan om att vara lyhörd och behandla sina barn som medmänniskor - inte som en del av packningen.

Som del i en kärnfamilj reagerar jag starkt på detta dumma påstående. Självklart diskuterar man som familj vad man vill göra på semestern/sommarlovet, och försöker komma fram till något som gör att alla kan känna sig någorlunda nöjda med upplägget. Särskilt när man har med tonåringar att göra! Visst tvingas alla göra något de inte har lust med ibland - maken får följa med på loppis, jag tvingas med till stranden, barnen tvingas med på något museum eller hem till någon tråkig släkting på besök, men aldrig att man skulle tvinga någon att göra något de inte vill i TRE VECKOR när det finns alternativ!!! Vem blir lycklig av det? Vill inte tonåringarna följa med till stugan? Fine, då passar vi på att vara där lite längre medan de åker till far-morföräldrar eller är på något läger eller liknande.

Ditt exempel med att avbryta semestern är ju som att jämföra äpplen och päron. Här talar ju tonåringen tydligt om att hon inte VILL följa med, utan hellre är hos mamma, just för att slippa förstöra semestern för alla. Låt henne stanna hemma, och låt pappan ha en fin semester med de andra barnen som vill åka (eller åtminstone är för små för att kunna påverka). Och nog kan en fjortonåring vara hemma själv ett par dagar om hon är lagd åt det hållet.

Att vara en bra förälder handlar inte om att styra med järnhand, utan om att vara lyhörd och behandla sina barn som medmänniskor - inte som en del av packningen.

Som del i en kärnfamilj reagerar jag starkt på detta dumma påstående. Självklart diskuterar man som familj vad man vill göra på semestern/sommarlovet, och försöker komma fram till något som gör att alla kan känna sig någorlunda nöjda med upplägget. Särskilt när man har med tonåringar att göra! Visst tvingas alla göra något de inte har lust med ibland - maken får följa med på loppis, jag tvingas med till stranden, barnen tvingas med på något museum eller hem till någon tråkig släkting på besök, men aldrig att man skulle tvinga någon att göra något de inte vill i TRE VECKOR när det finns alternativ!!! Vem blir lycklig av det? Vill inte tonåringarna följa med till stugan? Fine, då passar vi på att vara där lite längre medan de åker till far-morföräldrar eller är på något läger eller liknande.

Ditt exempel med att avbryta semestern är ju som att jämföra äpplen och päron. Här talar ju tonåringen tydligt om att hon inte VILL följa med, utan hellre är hos mamma, just för att slippa förstöra semestern för alla. Låt henne stanna hemma, och låt pappan ha en fin semester med de andra barnen som vill åka (eller åtminstone är för små för att kunna påverka). Och nog kan en fjortonåring vara hemma själv ett par dagar om hon är lagd åt det hållet.

Att vara en bra förälder handlar inte om att styra med järnhand, utan om att vara lyhörd och behandla sina barn som medmänniskor - inte som en del av packningen.

Har ingen maktkamp med mamman så där har du lyckats missuppfatta (eller haft förutfattade meningar?).

Det kan säkert tyckas så eftersom jag på nära håll sett hur ett barn kan må när ena föräldern stängs ute och umgänget minimeras. Det har gjort jäkligt ont i hjärtat att se hur dåligt barnet mått av det. Men om du läser lite härinne (utan förutfattade meningar) så ser du att jag ofta håller med mammor också ;)

Du vet, jag är mamma själv. Inte bara bonusmamma ;)

Jaja, kalla det vad du vill men du har beskrivit en situation där ni var tvungna att markera eller något sånt för mamman bara tänkte på sig själv med mera med mera. Att ni kom bra överens först men inte sen för mamman gjorde si och så. Du har helt uppenbart haft eller har en trasslig relation med ditt styvbarns mamma.

Japp, du poängterar ofta att du både är styvmamma och mamma. Men du är inte mamma till ett barn med en styvmamma vilket märks eftersom du helt saknar det perspektivet även om du försöker ge sken av att också förstå den sidan.

HON ÄR INTE EN TONÅRING, HON ÄR ETT BARN!!

Som del i en kärnfamilj reagerar jag starkt på detta dumma påstående. Självklart diskuterar man som familj vad man vill göra på semestern/sommarlovet, och försöker komma fram till något som gör att alla kan känna sig någorlunda nöjda med upplägget. Särskilt när man har med tonåringar att göra! Visst tvingas alla göra något de inte har lust med ibland - maken får följa med på loppis, jag tvingas med till stranden, barnen tvingas med på något museum eller hem till någon tråkig släkting på besök, men aldrig att man skulle tvinga någon att göra något de inte vill i TRE VECKOR när det finns alternativ!!! Vem blir lycklig av det? Vill inte tonåringarna följa med till stugan? Fine, då passar vi på att vara där lite längre medan de åker till far-morföräldrar eller är på något läger eller liknande.

Ditt exempel med att avbryta semestern är ju som att jämföra äpplen och päron. Här talar ju tonåringen tydligt om att hon inte VILL följa med, utan hellre är hos mamma, just för att slippa förstöra semestern för alla. Låt henne stanna hemma, och låt pappan ha en fin semester med de andra barnen som vill åka (eller åtminstone är för små för att kunna påverka). Och nog kan en fjortonåring vara hemma själv ett par dagar om hon är lagd åt det hållet.

Att vara en bra förälder handlar inte om att styra med järnhand, utan om att vara lyhörd och behandla sina barn som medmänniskor - inte som en del av packningen.

Som del i en kärnfamilj reagerar jag starkt på detta dumma påstående. Självklart diskuterar man som familj vad man vill göra på semestern/sommarlovet, och försöker komma fram till något som gör att alla kan känna sig någorlunda nöjda med upplägget. Särskilt när man har med tonåringar att göra! Visst tvingas alla göra något de inte har lust med ibland - maken får följa med på loppis, jag tvingas med till stranden, barnen tvingas med på något museum eller hem till någon tråkig släkting på besök, men aldrig att man skulle tvinga någon att göra något de inte vill i TRE VECKOR när det finns alternativ!!! Vem blir lycklig av det? Vill inte tonåringarna följa med till stugan? Fine, då passar vi på att vara där lite längre medan de åker till far-morföräldrar eller är på något läger eller liknande.

Ditt exempel med att avbryta semestern är ju som att jämföra äpplen och päron. Här talar ju tonåringen tydligt om att hon inte VILL följa med, utan hellre är hos mamma, just för att slippa förstöra semestern för alla. Låt henne stanna hemma, och låt pappan ha en fin semester med de andra barnen som vill åka (eller åtminstone är för små för att kunna påverka). Och nog kan en fjortonåring vara hemma själv ett par dagar om hon är lagd åt det hållet.

Att vara en bra förälder handlar inte om att styra med järnhand, utan om att vara lyhörd och behandla sina barn som medmänniskor - inte som en del av packningen.

HON ÄR INTE EN TONÅRING, HON ÄR ETT BARN!!

Tonåring är man mellan 13-19 år. Barn kan man vara när man är 75, om någon av ens föräldrar fortfarande lever. Hur länge anser du att man är deras ägodel?