14åring vill ej resa med

Pappan och jag pratar minimalt med varann. Kommer inte överens om nåt .

Han brukar köra över folks vilja å ser bara till sig själv.

Hon är mycket med mig, jag brukar få prata med henne ordentligt för att få henne till pappan på hans helger då jag tycker det är viktigt att de ses och har en relation .

Då handlar det om 2 eller 3 dagar. Men 3 veckor är för mycket tycker hon.

Vi var överens om 2 veckor pappan å jag men hon tycker även det är för länge.

Att det blev 3 veckor fick hon reda på 1.5 vecka innan de åker .

De andra syskonen har vetat om detta länge.

Jag är fortfarande villrådig men tror stt jag åker å lämnar henne när 1,5 vecka gått .

Det blir halva tiden tycker det borde vara ok för både pappan och min dotter.

Tankar om detta?

Pappan och jag pratar minimalt med varann. Kommer inte överens om nåt .

Han brukar köra över folks vilja å ser bara till sig själv.

Hon är mycket med mig, jag brukar få prata med henne ordentligt för att få henne till pappan på hans helger då jag tycker det är viktigt att de ses och har en relation .

Då handlar det om 2 eller 3 dagar. Men 3 veckor är för mycket tycker hon.

Vi var överens om 2 veckor pappan å jag men hon tycker även det är för länge.

Att det blev 3 veckor fick hon reda på 1.5 vecka innan de åker .

De andra syskonen har vetat om detta länge.

Jag är fortfarande villrådig men tror stt jag åker å lämnar henne när 1,5 vecka gått .

Det blir halva tiden tycker det borde vara ok för både pappan och min dotter.

Tankar om detta?

Svår avvägning men.. Helt krasst så är det väl kanske inte sådant 14åringar normalt bestämmer över. I en kärnfamilj tex (eller en där barnet bör heltid iallafall) hade de vuxna beslutat och en motsträvig tonåring fått följa med oavsett. En fjortonåring lämnar man kanske inte hemma och jag tycker inte heller det är ngt en fjortonåring bör bestämma.

Hade du själv avbrutit en planerad semester (med konsekvensen att alla syskon fått sin semester förstörd) för att en av medlemmarna ville åka hem? För att det är tråkigt? (Eller har hon en annan anledning?)

Om det är på pappans veckor och ni inte har en bra relation är det inte så mkt att göra. Har ni en relation där det går att samtala så lägg fram förslaget att dottern åker hem till dig tidigare men att hon sedan kommer till pappan igen, fast på dina veckor.

Pappan och jag pratar minimalt med varann. Kommer inte överens om nåt .

Han brukar köra över folks vilja å ser bara till sig själv.

Hon är mycket med mig, jag brukar få prata med henne ordentligt för att få henne till pappan på hans helger då jag tycker det är viktigt att de ses och har en relation .

Då handlar det om 2 eller 3 dagar. Men 3 veckor är för mycket tycker hon.

Vi var överens om 2 veckor pappan å jag men hon tycker även det är för länge.

Att det blev 3 veckor fick hon reda på 1.5 vecka innan de åker .

De andra syskonen har vetat om detta länge.

Jag är fortfarande villrådig men tror stt jag åker å lämnar henne när 1,5 vecka gått .

Det blir halva tiden tycker det borde vara ok för både pappan och min dotter.

Tankar om detta?

Det är mycket möjligt att sånt diskuteras även i en kärnfamilj. Jag var ungefär i den åldern när jag slutade vilja följa med mina föräldrar till landet.

Jag hade sommarjobb och ville hänga med kompisar. Som tur var insåg mina föräldrar det och lät mig slippa. Jag var med kanske en vecka, eller över några helger, resterande tid var jag ensam hemma i stan.

I det här fallet har ju barnet även tillsyn eftersom hon kan vara med mamman och storebror. Dags för pappa att låta lilla dottern växa upp och bli mer självständig. Ingen annans semester behöver bli förstörd av att en person inte vill delta.

En 14åring får bestämma själv över umgänge.

Kan inte pappan lyssna så kanske han ska ha NOLL veckor med henne.