14åring vill ej resa med

Föräldrar bestämmer, inte barnen. Nu har pappan bestämt detta, då får barnet anpassa sig. Så funkar det i kärnfamiljer och i vettiga separerade familjer.

När barnet börjat på gymnasiet kan jag hålla med om att denne kan få stanna hemma mer, men en 14 åring ÄR inte så stor än. Även om de själva tror det

Om du som mamma motarbetar istället för agerar som en vettig förälder kommer det få negativa konsekvenser senare. Stora. Jag har träffat såna vuxna och de är INTE trevliga.

Tycker jag nog inte, jag håller med "Bruma" i det här fallet, det är DU som tillskriver motiv, handling och gärning, genom att lägga till och dra ifrån som det passar dig. Har INGET med ursprungliga budskapet att göra. När man måste ta till rena tillhugg för att man inte har några argument kvar, är liksom idén med diskussionen redan förlorad och tillför tråden - ingenting.

Föräldrar bestämmer, inte barnen. Nu har pappan bestämt detta, då får barnet anpassa sig. Så funkar det i kärnfamiljer och i vettiga separerade familjer.

När barnet börjat på gymnasiet kan jag hålla med om att denne kan få stanna hemma mer, men en 14 åring ÄR inte så stor än. Även om de själva tror det

Om du som mamma motarbetar istället för agerar som en vettig förälder kommer det få negativa konsekvenser senare. Stora. Jag har träffat såna vuxna och de är INTE trevliga.

Du tycker alltså att barnen ska diktera allt i hemmet? ja en del kör ju på den uppfostran 

Det hade jag också förstått till viss del. Vad jag inte förstår är varför det ska vara okej att han även bryter mot den överenskommelse som han har med mamman? Sen måste man någonstans förstå att om man har valt ett upplägg med varannan helg så kan tre veckor ifrån den förälder som barnet vanligtvis bor med vara väldigt lång tid. Du verkar se det som någon slags kompensation för att han har barnet så lite? Vill han bygga en starkare relation måste han göra det utifrån barnets behov och det verkar inte vara det här upplägget.

Vad jag förstår det kom de överens om två veckor nu efter att dottern sagt att hon inte vill vara borta tre veckor. Dvs att de lyssnade på dottern och försökte komma fram till en kompromiss genom att minska med en vecka. Men att dottern inte fann det tillräckligt. Om det är så HAR pappan försökt möta tonåringen och ta hennes vilja/behov under beaktning och faktiskt mött henne en bra bit.

Är det så att jag missuppfattat och att de var överens om två veckor och pappan sedan ökar på är det ju fel.

Pappan kanske inte valt upplägget med vh.

Jag ser det som en möjlighet att faktiskt få tillbringa lite tid med sitt barn. Inte som "kompensation" utan värdefull tid. Jag har själv en bonusdotter som varit hos oss vh (pga mammans väl, inte pappans) och där är loven och veckorna på semestern oerhört viktiga. Den enda tid som finns att vara familj lite mer "på riktigt". Det ÄR viktigare än att vara hemma en extra vecka hos kompisarna..

Sedan har även min bonusdotters mamma fått "övertala" dottern att åka till pappan. Precis som vi fått "övertala" henne att åka hem till mamman igen. Hon har alltid sett det som roligast där hon är "just nu" och haft svårt att se konsekvensen av att få "som hon vill". Och vad hon vill ändrar sig beroende på om hon är hos mamman eller hos oss.

Det är väl därför jag reagerar på att mamman så snabbt verkar tänka att det är hemskt för barnet medans pappan verkar anse att det kommer gå bra. Jag tror att barn och ungdomar ibland får finna sig i att det kan vara lite tråkigt men att man ibland ändå får göra det de vuxna valt. Liksom de vuxna ibland får göra det barnen vill.

Kanske har jag missat något men jag har inte läst någonstans att det handlar om kompisarna i första hand även om det i och för sig vore förståeligt. Kan lika gärna handla om att hon känner att det är för länge att vara ifrån sin mamma som hon huvudsakligen bor hos. Ska det också struntas i?