Anonym (Barnfri)

Äldre 30 May 20:56

245 svar

Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Jag är barnfri, och har heller aldrig gillat barn.
Väldigt många förfasas över det, och kanske är den reaktionen extra stark eftersom jag är en kvinna.

Många menade frågor och småleendes blinkningar om den biologiska klockan har stelnat rejält när jag sagt att jag rent ut sagt finner barn motbjudande. Jag är 35 år, och enligt alla konstens regler ska min klocka ha tickat för länge sedan, och jag borde istället ha börjat gå in i ett stadium av depression och skräck över att förbli barnlös. Den reaktionen har blivit ännu starkare nu när jag och min partner börjar titta på hus. Folk har frågat oss rent ut varför vi ska köpa ett hus om vi inte vill skaffa barn.

Nu, vid 35, vågar jag faktiskt vara mer ärlig än vad jag var tidigare. Jag ser inte längre poängen med att hymla om att jag faktiskt inte gillar barn, och att till och med upplever obehag när jag ser spädbarn och småbarn. Jag klappar hellre en hårig spindel än håller i ett spädbarn.

Men jag har förstått att sådan ärlighet icke är önskvärt. Det är okej för andra att säga att de inte gillar hundar eller hästar eller andra levande varelser som många andra människor älskar och inte kan tänka sig ett liv utan. Men när det gäller just barn är det inte längre okej att ha personliga preferenser, utan där ska man tycka lika (eller åtminstone uttrycka lika).

Dessa åsikter är så starka att jag känner att jag endast som anonym här kan uttrycka rakt ut:

Jag tycker inte om barn. Och ju yngre de är, desto starkare blir mina obehagsrysningar.

Anonym (Durr)

Äldre 5 Jun 10:10

#161

NomenNescio skrev 2017-06-05 10:00:09 följande:

Om du ens har läst några av inläggen här så vet du vid det här laget att ingen av de barnfria har öppnat en konversation på det sättet.

Vad de har gjort är att till slut få ett stopp på frågor och tjat från barnföräldrar genom att rent ut sagt säga att de inte tycker om barn. De har varit ärliga när de har blivit pressade, och de har faktiskt hittat ett sätt att formulera sin barnfrihet på som gör att de sedan får vara ifred, även om föräldrarna kanske inte gillade det sättet.

Inga onödiga frågor = inget svar.

Blir du lika aggressiv när folk frågar dig om andra stora saker i livet. Om jobb, relationer, drömmar? Varför så bräcklig just när det gäller frågor om barn? Och varför reagera med ilska och försvar? Det vore konstigt om inte vänner och släkt brydde dig om ens känslor och livsval.

Anonym (Durr)

Äldre 5 Jun 10:12

#162

Det tar tid skrev 2017-06-05 10:03:21 följande:

Det är faktiskt en av de vanligaste orsakerna till barnfrihet. Och de undersökningar som har fastställt det har varit kvalitativa och inte kvantitativa, vilket ger större tillförlitlighet i frågor som dessa.

Fast då gissar jag att man frågat "varför har du valt att avstå barn" och givetvis vill alla vara "ädla" och välja det finaste alternativet. Skulle man mäta graden av barnlängtan så tror jag inte den är särskilt hög hos samma personer. Och rädslan att inte vara bra nog växer också med åldern om man väntar för länge.

Det tar tid

Äldre 5 Jun 10:35

#163

Anonym (Durr) skrev 2017-06-05 10:12:54 följande:

Fast då gissar jag att man frågat "varför har du valt att avstå barn" och givetvis vill alla vara "ädla" och välja det finaste alternativet. Skulle man mäta graden av barnlängtan så tror jag inte den är särskilt hög hos samma personer. Och rädslan att inte vara bra nog växer också med åldern om man väntar för länge.

Men vet du hur kvalitativa undersökningar funkar? Det du beskrev var kvantitativt.

Men sen får man komma ihåg att den typiska barnfria personen tycker om barn, umgås med barn och har nära relationer med vissa barn i sin närhet.

Att vara barnfri av anledningen att man inte tycker om barn är en minoritet. Det är inte fel anledning, för den sakens skull, men du verkar utgå från att de som väljer att avstå barn rent generellt saknar känslor för barn? Det är i så fall inte sant.

NomenNescio

Äldre 5 Jun 10:43

#164

Anonym (Durr) skrev 2017-06-05 10:10:37 följande:

Blir du lika aggressiv när folk frågar dig om andra stora saker i livet. Om jobb, relationer, drömmar? Varför så bräcklig just när det gäller frågor om barn? Och varför reagera med ilska och försvar? Det vore konstigt om inte vänner och släkt brydde dig om ens känslor och livsval.

Om man får tillräckligt många och tillräckligt närgående frågor om alla mina livsval, både från närstående och främlingar, så kommer jag att markera. Du kallar det för aggressivitet, men för mig är det normalt att som människa markera sin integritet och göra klart att nu har du gått för långt när det gäller närgående frågor kring personliga livsval. De har inte skrikit eller gapat, de har bara till slut gett den anledning som de faktiskt har i hjärtat, problemet är bara att frågeställaren inte klarade av ett ärligt svar på en dum fråga.
Och det är också precis vad de barnfria personerna här har gjort, och jag tycker att de har gjort rätt.
Fråga en gång kan man göra, men sen får man respektera andras gränser. Och framförallt bör man aldrig försöka pracka på andra sina egna preferenser, eller anta att andra människors liv vore mindre innehållsrika, givande eller värda om de inte gör exakt som du själv har tänkt dig att de ska göra.

Hur många gånger skulle du själv exempelvis tolerera närgående, oförskämda och nedlåtande kommentarer över ditt val att skaffa barn, och huruvida ditt liv ens kan ha något reellt värde sen du skaffade dina barn?
Är du en genomsnittlig människa tror jag att du skulle acceptera det ett tag, kanske ett tiotal gånger, men när det blir mer än så brukar folk tröttna lite. Och den hundrande gången är det inte omöjligt att du, och andra genomsnittliga personer, faktiskt markerar att nu får det vara nog.

Sen kanske inte andra tycker att det är roligt att få den markeringen, men de har ju trots allt initierat situationen HELT själva.

Anonym (Durr)

Äldre 5 Jun 10:44

#165

Det tar tid skrev 2017-06-05 10:35:12 följande:

Men vet du hur kvalitativa undersökningar funkar? Det du beskrev var kvantitativt.

Men sen får man komma ihåg att den typiska barnfria personen tycker om barn, umgås med barn och har nära relationer med vissa barn i sin närhet.

Att vara barnfri av anledningen att man inte tycker om barn är en minoritet. Det är inte fel anledning, för den sakens skull, men du verkar utgå från att de som väljer att avstå barn rent generellt saknar känslor för barn? Det är i så fall inte sant.

Finns alla sorter, såklart. Själv var jag en sån som inte direkt gillade barn innan jag fick egna, och jag vet att andra som (trodde) de inte ville ha barn gärna letade bra orsaker.

Det jag funderade kring är det faktum att om "rädda världen" var huvudorsaken för barnfria att avstå barn så vore det extremt, och konsekvenserna av sådan självuppoffring skulle få mer synbara spår i form av barnlängtande fertila som tog livet av sig. För barnlängtan är verkligen stark när den slår till.

Därför tänker jag mig att det känns lättare att greppa så många anledningar som möjligt istället för att bara säga att man inte har så mycket lust. Och jag tvivlar inte på att man ser det som en positiv bonuseffekt. Känslan av att bli ifrågasatt bidrar säkert också till att folk letar fler orsaker som låter bra i stunden.

Påven Johanna II

Äldre 5 Jun 11:06

#166

Anonym (r) skrev 2017-06-03 23:13:12 följande:

Det var inte mig du riktade frågan till, men jag måste bara få undra vad du menar? För min del, som resonerar likadant, är det två saker som spelar roll - för det första att jag inte vill skaffa barn som får leva i den värld som jag tyvärr tror kommer att komma i och med klimathotet (och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag har fel). För det andra är det framtida människor. De är förstås, per definition "andras ungar", men vad har det att göra med något?

Det enskilt farligaste och största hotet mot mänskligheten är planeten själv. Den kan göra slut på oss precis när som helst och det kan den göra på en uppsjö olika sätt vid sidan av asteroider och annat som också mycket väl kan slå ut hela vår existens i ett enda slag.

Så kallad överpopulation ser vi med vissa mellanrum och vi ser också hur sådant reglerar sig självt. Människor behöver inte längre skaffa många barn eftersom dem de skaffar oftare klarar sig upp till vuxen ålder.

Trängsel som också ofta anges som ett stort hot och problem är i själva verket inte det. Länder som exempelvis Japan och Nederländerna har tvärtom betydligt mindre våld bland sina populationer än vad andra mer glest befolkade länder har.

Det är väl bra att leva sitt liv på ett hyggligt sätt gällande det mesta i tillvaron men att sitta och tycka illa om barn och om de människor som skaffar dem och samtidigt ge sig själv hjältestaus för att man inte reproducerar sig är tämligen fånigt och, i mitt tycke, dessutom pinsamt.

NomenNescio

Äldre 5 Jun 11:42

#167

Påven Johanna II skrev 2017-06-05 11:06:32 följande:

Det enskilt farligaste och största hotet mot mänskligheten är planeten själv. Den kan göra slut på oss precis när som helst och det kan den göra på en uppsjö olika sätt vid sidan av asteroider och annat som också mycket väl kan slå ut hela vår existens i ett enda slag.

Så kallad överpopulation ser vi med vissa mellanrum och vi ser också hur sådant reglerar sig självt. Människor behöver inte längre skaffa många barn eftersom dem de skaffar oftare klarar sig upp till vuxen ålder.

Trängsel som också ofta anges som ett stort hot och problem är i själva verket inte det. Länder som exempelvis Japan och Nederländerna har tvärtom betydligt mindre våld bland sina populationer än vad andra mer glest befolkade länder har.

Det är väl bra att leva sitt liv på ett hyggligt sätt gällande det mesta i tillvaron men att sitta och tycka illa om barn och om de människor som skaffar dem och samtidigt ge sig själv hjältestaus för att man inte reproducerar sig är tämligen fånigt och, i mitt tycke, dessutom pinsamt.

Visst kan planeten det.
Men det behöver ju inte betyda att det är en bra idé att dränera jorden på resurser snabbare än vad den klarar av att återhämta.
Trängsel är inte problemet. Vem har sagt det? Det är mat och vatten och andra resurser som vi behöver för att överleva som är problemet.

Som en person innan skrev tycker de flesta av de som av altruistiska skäl inte skaffar barn om barn. Naturligtvis gör de en uppoffring då. Det är bara att läsa alla de många desperata barnlöshetstrådar här för att se att det kan bli till en djup sorg för den enskilda personen att avstå från ett barn som de längtar efter, men vissa personer klarar av att avstå det med tanke på en bättre framtid för andra. Naturligtvis är det värt credd, även om det sticker i ögonen på andra. Och det som för mig verkar konstigast är att det är de som borde vara mest tacksamma - dvs. de som har barn som kommer att uppleva värre problem än vår generation kring utarmningen - som verkar argast och mest provocerade.

Sen är det naturligtvis upp till var enskild person huruvida de har svårt för egenskaper som är naturliga för barn eller ej. Till skillnad från många andra grupper kan man nämligen tala om specifika egenskaper som hör till barndomen, men som normalt sett inte hör till vuxenvärlden. Så länge de inte skadar barn - och det finns absolut ingen indikation till det what so ever att de gör de - så får det vara upp till dem.

Det tar tid

Äldre 5 Jun 12:27

#168

Anonym (Durr) skrev 2017-06-05 10:44:32 följande:

Finns alla sorter, såklart. Själv var jag en sån som inte direkt gillade barn innan jag fick egna, och jag vet att andra som (trodde) de inte ville ha barn gärna letade bra orsaker.

Det jag funderade kring är det faktum att om "rädda världen" var huvudorsaken för barnfria att avstå barn så vore det extremt, och konsekvenserna av sådan självuppoffring skulle få mer synbara spår i form av barnlängtande fertila som tog livet av sig. För barnlängtan är verkligen stark när den slår till.

Därför tänker jag mig att det känns lättare att greppa så många anledningar som möjligt istället för att bara säga att man inte har så mycket lust. Och jag tvivlar inte på att man ser det som en positiv bonuseffekt. Känslan av att bli ifrågasatt bidrar säkert också till att folk letar fler orsaker som låter bra i stunden.

Det är inte särskilt många ofrivilligt barnlösa som tar livet av sig heller, så det argumentet känns rätt märkligt.

Låter bra i stunden? Det är djuplodande intervjuer som fortlöpt under flera år.

Det är möjligt att du inte visste vad du tyckte eller ville innan du fick barn, och kanske en del i din närhet också. Men de flesta frivilligt barnfria vet mycket väl vad de vill, och är trygga i sitt beslut. Deras största problem är samhällets reaktion på deras beslut, och omgivningens ifrågasättande.

Sanaria

Äldre 5 Jun 12:33

#169

NomenNescio skrev 2017-06-05 11:42:53 följande:

Visst kan planeten det.
Men det behöver ju inte betyda att det är en bra idé att dränera jorden på resurser snabbare än vad den klarar av att återhämta.
Trängsel är inte problemet. Vem har sagt det? Det är mat och vatten och andra resurser som vi behöver för att överleva som är problemet.

Som en person innan skrev tycker de flesta av de som av altruistiska skäl inte skaffar barn om barn. Naturligtvis gör de en uppoffring då. Det är bara att läsa alla de många desperata barnlöshetstrådar här för att se att det kan bli till en djup sorg för den enskilda personen att avstå från ett barn som de längtar efter, men vissa personer klarar av att avstå det med tanke på en bättre framtid för andra. Naturligtvis är det värt credd, även om det sticker i ögonen på andra. Och det som för mig verkar konstigast är att det är de som borde vara mest tacksamma - dvs. de som har barn som kommer att uppleva värre problem än vår generation kring utarmningen - som verkar argast och mest provocerade.

Sen är det naturligtvis upp till var enskild person huruvida de har svårt för egenskaper som är naturliga för barn eller ej. Till skillnad från många andra grupper kan man nämligen tala om specifika egenskaper som hör till barndomen, men som normalt sett inte hör till vuxenvärlden. Så länge de inte skadar barn - och det finns absolut ingen indikation till det what so ever att de gör de - så får det vara upp till dem.

Jag tror inte ett dugg på att par med stark barnlängtan avstår helt från att skaffa barn med tanke på en bättre framtid för andra. Människan fungerar inte så. Om man har en barnlängtan och samtidigt vill rädda världen verkar det väl mycket bättre att skaffa barn och uppfostra dem till osjälviska, solidariska individer som senare själva hjälper till att rädda världen

Anonym (Durr)

Äldre 5 Jun 12:35

#170

Det tar tid skrev 2017-06-05 12:27:10 följande:

Det är inte särskilt många ofrivilligt barnlösa som tar livet av sig heller, så det argumentet känns rätt märkligt.

Låter bra i stunden? Det är djuplodande intervjuer som fortlöpt under flera år.

Det är möjligt att du inte visste vad du tyckte eller ville innan du fick barn, och kanske en del i din närhet också. Men de flesta frivilligt barnfria vet mycket väl vad de vill, och är trygga i sitt beslut. Deras största problem är samhällets reaktion på deras beslut, och omgivningens ifrågasättande.

Om jag eller någon annan förälder som först inte ville ha barn skulle ha blivit intervjuad och fortsatt vara barnlös så hade man säker fortsatt att "odla" på anledningarna.

Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

INNEHÅLL