Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Men det är ju resurserna det hänger på, först och främst.

Vare sig vi vill det eller ej är vi svenskar dyra i drift för planeten. Enligt WWF tillhör vi värstingtoppen, enligt rapporter från i höstas.

En uppfostrad och osjälvisk individ i Sverige äter fortfarande och bär fortfarande kläder. De handlar fortfarande och använder fortfarande olika material.

Bästa sättet för oss att rädda världen är att minska befolkningen på jorden tills vi är ca 10 % av dagens befolkning, enligt dessa undersökningar. Förstår du verkligen inte hur absurt det i så fall är att hävda att vi ska rädda jorden genom att föda fler personer?

Jösses alltså...

Jag har alltid gissat att de som avstår från barn faktiskt är de som tänker både mest och bäst, och därför vet vilka val de gör, samt varför.

Efter att ha läst inläggen här har den teorin blivit till en övertygelse...

Det enda som de som hävdar att altruism i fråga om barnlöshet inte finns har bara lyckats åstadkomma två slutsatser:

"JAG skulle aldrig kunna vara så osjälvisk, och alltså kan ingen annan vara det heller"

"Bästa sättet att hindra överbefolkning är att föda fler barn"

Det enda du egentligen hela tiden har sagt är:

"JAG skulle aldrig kunna vara så osjälvisk, och alltså kan ingen annan vara det heller. Och därför vet jag bättre än alla undersökningar vad de svaranden EGENTLIGEN tyckte"

När man hör hur många människor resonerar och beter sig känner jag faktiskt ibland att fuck it, kanske är det bara bra att förstöra jorden och livsmöjligheterna för människan så fort som möjligt...

Jag tror inte att du själv upplevt stark barnlängtan. Om du hade det skulle du veta att det är en väldigt stark längtan/drift som tar över hela ens väsen, och att jordens knappa resurser inte stoppar en från att skaffa barn om man känner så. Helt ärligt, känner du själv någon med stark barnlängtan som avstått på grund av jordens resurser?

Sen att det kan vara ett mer övertänkt beslut att inte skaffa barn än att skaffa barn, det håller jag med om. Om man verkligen verkligen vill ha barn, då håller man inte på och grubblar så mycket på för- och nackdelar.

Jag tror inte att du själv upplevt stark barnlängtan. Om du hade det skulle du veta att det är en väldigt stark längtan/drift som tar över hela ens väsen, och att jordens knappa resurser inte stoppar en från att skaffa barn om man känner så. Helt ärligt, känner du själv någon med stark barnlängtan som avstått på grund av jordens resurser?

Sen att det kan vara ett mer övertänkt beslut att inte skaffa barn än att skaffa barn, det håller jag med om. Om man verkligen verkligen vill ha barn, då håller man inte på och grubblar så mycket på för- och nackdelar.

Ja, faktiskt. Har de i mitt umgänge som kanaliserat sin barnlängtan genom att vara fosterföräldrar eller stödfamilj istället. Känner också ett par som just nu går igenom process för en andra adoption, trots att de inte har fertila problem. Och det är vad jag och min partner kommit överens om att göra också, hellre än skaffa biologiska. Just nu kanaliserar han genom att stå sina systerbarn väldigt nära, och han har även varit ledare för ungdomsrörelser.

Allt detta har varit medvetna val av honom, mig och de vänner som jag känner.

Kanske ligger det helt enkelt något i statistiken som säger att högutbildade i storstäder är mer benägna att leta alternativ för biologiska barn. Samhällsfrågor och kunskap om omvärlden är ju självklara ämnen där jag umgås, och där är det långt ifrån självklart att obetänksamt skaffa barn utan att se över andra alternativ.

Ert sätt att tänka är lika främmande för oss som vårt sätt att tänka är för er.

Skillnaden är bara att ni verkar ha begränsade förmågor att förstå att folk kan vara olika och förhålla sig till samma fråga på olika sätt, medan vi är smärtsamt medvetna om att biologiska barn ofta är en omedveten handling skapad av inget annat än ren instinkt hos väldigt många.

Kanske kommer du aldrig att förstå att de människor jag beskriver faktiskt är fler än bara inom min sfär. Tvärtom, det mesta tyder på att det ökar, och om bara någon generation kanske det är ett allmängiltigt sätt att fundera kring barnfrågan.

Jobbar som obstetriker (vet inte om det är tillräckligt högutbildat för dig) men min längtan efter att få vara med om undret det innebär att bära och föda barn är alldeles för stor för att välja andra alternativ.

Ja, faktiskt. Har de i mitt umgänge som kanaliserat sin barnlängtan genom att vara fosterföräldrar eller stödfamilj istället. Känner också ett par som just nu går igenom process för en andra adoption, trots att de inte har fertila problem. Och det är vad jag och min partner kommit överens om att göra också, hellre än skaffa biologiska. Just nu kanaliserar han genom att stå sina systerbarn väldigt nära, och han har även varit ledare för ungdomsrörelser.

Allt detta har varit medvetna val av honom, mig och de vänner som jag känner.

Kanske ligger det helt enkelt något i statistiken som säger att högutbildade i storstäder är mer benägna att leta alternativ för biologiska barn. Samhällsfrågor och kunskap om omvärlden är ju självklara ämnen där jag umgås, och där är det långt ifrån självklart att obetänksamt skaffa barn utan att se över andra alternativ.

Ert sätt att tänka är lika främmande för oss som vårt sätt att tänka är för er.

Skillnaden är bara att ni verkar ha begränsade förmågor att förstå att folk kan vara olika och förhålla sig till samma fråga på olika sätt, medan vi är smärtsamt medvetna om att biologiska barn ofta är en omedveten handling skapad av inget annat än ren instinkt hos väldigt många.

Kanske kommer du aldrig att förstå att de människor jag beskriver faktiskt är fler än bara inom min sfär. Tvärtom, det mesta tyder på att det ökar, och om bara någon generation kanske det är ett allmängiltigt sätt att fundera kring barnfrågan.