Anonym (Barnfri)

Äldre 30 May 20:56

245 svar

Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

Jag är barnfri, och har heller aldrig gillat barn.
Väldigt många förfasas över det, och kanske är den reaktionen extra stark eftersom jag är en kvinna.

Många menade frågor och småleendes blinkningar om den biologiska klockan har stelnat rejält när jag sagt att jag rent ut sagt finner barn motbjudande. Jag är 35 år, och enligt alla konstens regler ska min klocka ha tickat för länge sedan, och jag borde istället ha börjat gå in i ett stadium av depression och skräck över att förbli barnlös. Den reaktionen har blivit ännu starkare nu när jag och min partner börjar titta på hus. Folk har frågat oss rent ut varför vi ska köpa ett hus om vi inte vill skaffa barn.

Nu, vid 35, vågar jag faktiskt vara mer ärlig än vad jag var tidigare. Jag ser inte längre poängen med att hymla om att jag faktiskt inte gillar barn, och att till och med upplever obehag när jag ser spädbarn och småbarn. Jag klappar hellre en hårig spindel än håller i ett spädbarn.

Men jag har förstått att sådan ärlighet icke är önskvärt. Det är okej för andra att säga att de inte gillar hundar eller hästar eller andra levande varelser som många andra människor älskar och inte kan tänka sig ett liv utan. Men när det gäller just barn är det inte längre okej att ha personliga preferenser, utan där ska man tycka lika (eller åtminstone uttrycka lika).

Dessa åsikter är så starka att jag känner att jag endast som anonym här kan uttrycka rakt ut:

Jag tycker inte om barn. Och ju yngre de är, desto starkare blir mina obehagsrysningar.

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 30 May 21:37

#5

LionQueen88 skrev 2017-05-30 21:17:18 följande:

Jag kan stå ut med släktingars och vänners barn en stund men annars är mitt intresse för barn 0.
Skulle aldrig skaffa barn men det ar många människor svårt att acceptera, brukar få höra "Du hinner ändra dig" eller t.o.m "Du kommer ändra dig."
Tycker det är störande att min åsikt inte tas på allvar. Det är för vissa människor otänktbart att jag och min kille inte vill byta ut ostörda myskvällar mot en unge som gråter för precis allt.

Jag kan ha lite svårt att förstå dubbelmoralen kring detta.

Många småbarnsföräldrar klagar över att de inte får tillräckligt med tid för varandra eller för sig själva. De suckar efter myskvällar med partner, och kan ibland säga att de är avundsjuka på att jag kan göra som jag vill med min fritid (myskvällar, utekvällar, spontanresor).

Men om jag då säger att jag är glad och nöjd med mitt val att aldrig skaffa barn är det många som ändå surar till. Då heter det ofta att jag kommer att ångra mig, att jag inte prioriterar rätt, att jag inte förstår mitt eget bästa, eller att jag till och med saknar känslor.

Det känns med andra ord som om det är okej för föräldrar att längta efter myskvällar och spontanresor, men det är inte okej för barnfria att ha myskvällar eller spontanresor.

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 30 May 21:47

#6

Molly57 skrev 2017-05-30 21:32:28 följande:

Intressant inlägg men vet du varför du inte tycker om barn? du jämför med personer som inte tycker om hundar/hästar och dessa skulle jag främst säga att en dålig upplevelse eller en rädsla ligger bakom. Har det hänt något speciellt som gör att du inte tycker om barn? Eller är det mer känslan av att alla "förväntas" skaffa barn som du vänder dig emot.

Jag kan ha svårt att förklara varför.

Det är nog så enkelt som att jag inte har den spontana moderskänslan kring framförallt spädbarn, och då ser på dem lite mer "nyktert", dvs. som varelser som jag inte kan kommunicera med eller få kontakt med, som faktiskt göra många saker som jag kan finna motbjudande, såsom att kräkas, dregla, kissa och bajsa på sig. Det är så klart inte barnens fel, och jag dömer dem inte för det, men jag finner det motbjudande egenskaper.

Det är ungefär som med djur. Jag är uppvuxen med hundar. När jag träffar en hund (de flesta, inte ouppfostrade) så känner jag glädje. Jag kan relatera till dem, kommunicera med dem, och jag tycker det är mysigt att klappa och gosa med dem.
Men jag vet att personer som inte har de spontana relationen med hundar ser på dem lite mer "nyktert" än vad jag gör. De ser dem som smutsiga i pälsen, luktar illa, en del dreglar, och de finner det motbjudande att plocka upp bajset efter dem.

Om man saknar känslan för att "connecta" med något som gör att man har vilja se bortom det värsta, och istället spontant älska det bästa, så finns det mycket i vår värld som vi kanske inte gillar, men som andra älskar.
Skillnaden är att när det gäller barn är det inte längre okej. Det mesta annat kan man säga att man har svårt för, att det där är inte min "cup of tea", utan att bli lika hårt dömd som en kvinna blir ifall hon har svårt för barn.

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 30 May 23:13

#13

Anonym (F) skrev 2017-05-30 22:59:06 följande:

På något sätt är det onaturligt att inte tycka om barn. Jag skulle fundera på hur du har det med empatin, det är inbyggt i oss att tycka om barn och att vilja ta hand om dem, annars hade arten inte överlevt. Att inte vilja ha är en annan sak dock.

Det där är ett vanligt, men väldigt okunnigt, argument.

Vi som inte är förtjusta i barn har sällan eller aldrig problem med empati. Tvärtom, jag bryr mig mycket om människor som jag känner och har utöver det jobbat ideellt för både människor och djur i övrigt med. Är oftast den som står lojalast kvar, vad du än tror.

Många försöker hitta förklaringar till beteenden som de inte förstår. Oftast försöker de hitta nedsättande förklaringar. Var det inte Goethe som skrev att "människor hånar vad de inte förstår"

Du behöver inte förstå. Men du behöver respektera. Och du bör, liksom alla andra i den här tråden har gjort, kunna hålla en öppen syn utan att hänge dig till ganska låga generaliseringar.

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 30 May 23:18

#14

Jemp skrev 2017-05-30 22:39:53 följande:

Det är ju jättebra att ni som inte vill ha barn låter bli. Det tycker jag inte ska ifrågasättas.

Men det beror ju på hur diskussionen ser ut. På en fråga om varför du inte vill ha barn är det väl fritt fram att vara ärlig såklart, men varför säga något helt apropå?

Nu vet jag inte om du gör det, men jag har faktiskt varit med om det. En bekant som snabbt förklarade att hon tycker illa om barn när min nyfödda son var med för första gången. Inte så att jag bett om hjälp (eller åsikt). Hon behöver inte vara intresserad av min son (inte den relationen vi har), men varför inte vara tyst?

Nej, har aldrig sagt att jag inte tycker om barn helt spontant.

Det är alltid som svar på frågan varför jag inte vill ha barn, och då också bara ifall frågan är rätt "oförskämt" ställd. Svårt att förklara vad jag menar med det, men en del frågor ifall man har barn på ett förutsättslöst och icke menande sätt, och då svarar jag oftast bara ett nej, och ibland kanske lägger till att det inte heller är planen.
Men om folk envisas med att fråga om varför, eller om de ställer frågan på ett lite nedlåtande sätt kan jag vara brutalt ärlig med mina anledningar.

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 30 May 23:21

#16

LionQueen88 skrev 2017-05-30 21:57:12 följande:

Sorgligt med människor som inte kan unna andra att ha det bra.
Vadå prioriterar inte rätt? Du och jag prioriterar att må bra och vara lyckliga, det kan väl inte bli mer rätt än så?
Vårt eget bästa är inte skrik, blöjbyten, dreggel, snoriga näsor, spyor, ännu mera gallskrik för att ungen ramlat utan att ens få ett skrapsår(slutar såklart skrika så fort den fått uppmärksamhet. Smärtan borta på 1 sek) Hade det varit det hade vi längtat efter det.

Sen läste jag någonstans att 1/3 av alla förhållanden spricker under småbarnsåren. Gjorde mig om möjligt ännu mer övertygad att jag valt rätt väg.

Ja du, kan jag också ha svårt att förstå.

Men jag tycker mig märka att en del av de som klagar på sina småbarnsår vill ändå få höra hur duktiga de är och hur avundsvärda deras liv är med sina barn. Och om man helt ärligt inte delar den synen kan det bli provokativt.
Många verkar ha ett behov av att antingen inför sig själv eller andra rättfärdiga sina beslut, och bevisa för omvärlden att de ändå är "vinnarna" och har gjort rätt.

Hade varit så mycket enklare ifall folk kunde förstå att olika saker kan vara rätt för olika människor. Jag tar inte ifrån dem deras babylycka, men önskar att de inte kunde försöka ta ifrån mig den lycka jag känner över att inte ha barn.

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 30 May 23:24

#17

Anonym (F) skrev 2017-05-30 23:21:16 följande:

Det är man ju ofta inte bäst på att bedöma själv dock....

Jag har aldrig hånat dig och jag känner inte mindre respekt för dig heller. Vad du än tror.

Det handlar inte bara om mig, utan det handlar om att du ger dig själv rätten att döma en hel grupp på hemsnickrade och ogrundade teser.

Jag skulle lika gärna kunna säga att alla som inte väljer att skaffa och älska husdjur saknar empati, men inser att det är ett dumt påstående.

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 30 May 23:41

#23

Anonym (B) skrev 2017-05-30 23:32:16 följande:

Fast något är ju "fel" med biologin när en kvinna känner som du. Det kan man ju inte komma ifrån. Och det är helt ok, såklart! Troligen ligger något bakom. En mening att du inte ska föra dina gener vidare. Det är ju tur det funkar så. Synd bara att det inte funkar på fler.

Att många har svårt att förstå varför man frivilligt väljer bort barn är ju såklart för att man själv inte för någonting i livet skulle vilja leva barnlös. Eller "barnfri" som du kallar det.

Det är nog snarare så att världen inte skulle fungera ifall alla skaffade barn. Många ambitiösa och duktiga personer som kan göra nytta i samhället på andra sätt blir "låsta" i en mammaroll ifall de skaffar barn.
Och väldigt många av världens mest intelligenta och framgångsrika kvinnor har valt bort barn, just för att de har så mycket annat att ge och kan också ge det mycket bättre om de inte är låsta hemma.

Fel tror jag inte, eftersom det är frekvent förekommande. Det är ungefär som att säga att homosexualitet är fel, eftersom det inte är en majoritet, men det är ändå så pass vanligt att det blir rätt märkligt att avskriva dem som något sjukligt avvikande.

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 31 May 16:57

#39

Scoops skrev 2017-05-31 06:34:45 följande:

Jag vill inte ha egna barn, men jobbar i skola och älskar mitt jobb och barnen där älskar mig. Jag tillbringar mycket tid med mina syskonbarn och jag älskar dem av hela mitt hjärta ibland så mycket att det nästan gör ont!

Jag brukat undvika sådana här trådar. När man skriver att man vill vara frivilligt barnlös blir man i stort sett alltid kallad empatilös, egoistisk eller biologiskt "fel" som kvinna. Alla tre påståenden/anklagelser är ju helt befängda. Att jag inte vill bli mamma säger ju egentligen ingenting om hur jag är som person (eller kvinna)!

Men jag förstår faktiskt inte hur TS kan "avsky" eller äcklas av en hel grupp med människor? Jag störs lätt av andras barn på T ex tåg och bio. Men skulle aldrig säga att jag hatar dem, för hata är ju ett starkt ord.. sen hur mycket jag störs av dem beror ju på hur barnen beter sig och mitt eget dagsläge. Vuxna kan vara hundra gånger mer störande! Det vore som att säga att man hatar kvinnor, män, homosexuella eller vad som helst annat som definierar en grupp människor.. det signalerar ju bara.. hat. Vilket är oattraktivt, synd och hemskt trist.

Peace!

Jag, och de jag känner som tycker likadant, ser det egentligen som ganska självklart.

Det finns egenskaper hos människor som vi finner motbjudande och svåra att fördra, och dessa är samma för både barn och vuxna. Och dessa egenskaper är väldigt utmärkande hos barn.

Och egentligen är det ju inte så konstigt? Vi spenderar ju en hel del tid med att uppfostra barn till att lära sig bete sig på ett acceptabelt sätt som vuxna, och det gör vi ju eftersom barnsliga egenskaper inte är särskilt sympatiska.

Dels har vi det fysiska. Att snora, dregla, bajsa, kladda med mat, kräkas och kissa på ett allt annat än diskret sätt finner jag motbjudande, oavsett om det är ett barn eller vuxen. Det blir inte automatiskt gulligt för att det handlar om ett barn. Och det spelar ingen roll om det är för att de inte förstår bättre eller ej - jag väntar att umgås med personer tills de förstår bättre än så.

Även mentalt finner jag barn påfrestande. Jag har rent generellt väldigt svårt för högljudda och egocentriska personer, och det gäller även barn. Jag vill kunna umgås lugnt och vettigt, och blir irriterade på skrikiga människor (oavsett om det är en tjurig tvååring eller en full 35-åring med grabbgänget).
Det är svårt att föra konversationer med barn, jag är inte mycket för att leka, det finns inga gemensamma intressen.
Jag har mindre än noll gemensamt med barn. Jag kan inte relatera till dem, och upplever därför inte mycket annat än kladdiga och högljudda varelser som verkligen är störiga.

Och sådana människor umgås jag inte med, vare sig barn eller vuxna.

Jag tycker bättre och bättre om barn ju äldre de blir.

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 31 May 16:57

#40

Mrs Moneybags skrev 2017-05-31 15:23:38 följande:

Jag tycker att det är intressant att folk kan säga "jag tycker inte om barn". Det är ungefär som att säga "jag tycker inte om 30-åringar" eller 70-åringar. Det är väl individer man gillar eller inte gillar? Inte en åldersgrupp?

Sedan har jag full respekt för att en del inte vill ha barn, det är oftast ett moget och genomtänkt beslut, ibland kanske mer genomtänkt än när andra skaffar barn.

Om man inte vill bli mamma eller pappa, ska man inte bli det heller.

Se kommentar 39

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 31 May 16:59

#41

Anonym (F) skrev 2017-05-30 23:44:42 följande:

Nu är det ju många som tycker att det största man kan göra är att ge världen tusen nya chanser genom att sätta en person till världen.

Det absolut SISTA detta jordklot behöver är nya människor.

Och nej, man kan inte skylla ifrån sig genom att peka på att kvinnor i Somalia minsann har fler barn än du, så då gills det inte (som många annars gör)

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 31 May 17:02

#42

Anonym (Tina) skrev 2017-05-31 07:37:43 följande:

Man behöver inte alls skaffa egna barn. Inte vara intresserad eller exalterad över andras barn

Men att säja att spädbarn generellt är så motbjudande att du får obehagsrysningar och hellre klappar en hårig spindel, ja det låter konstigt och jag förstår om du får konstiga blickar om du ens antyder sådant. Det sitter väl annars i biologin att ta hand om och skydda ett spädbarn även om det inte är ens eget. Det är samma funktion som gör att vi tycker kattungar o hundvalpar är gulliga, vi är programmerade att beskydda och vårda hjälplösa barn, även om det inte är vårt.

Ok, det funkar inte så för dej och då är det bra att du lever i en tid då man kan välja!

Jag är ointresserad av

hästar och katter men tycker ändå de är vackra, det låter skumt att känna sånt obehag. Min första tanke när jag läste trådstarten var att det är ett skydd, du vet att det är risk för tjat och kommentarer när du inte skaffar barn, och folk brukar kanske säja att du ska ångra dej. Om du då tar i ordentligt, avskyr och ryser, så har du tagit bort de små frågorna som du skulle kunna ställa dej själv och har gjort så att beslutet ser enkelt ut.

Jag fick nyligen reda på ytterligare en barnlös vän som visar sej kämpa med ånger och kris när det nu är försent att bli gravid. Många är förstås nöjda med sina val men med tiden när man träffat tillräckligt många som krisar och deppar ihop när det är försent så är det lite svårt att bara nicka och le när man hör nästa som drar på med sin barnfrihet på ett lite för starkt sätt.

Jag har ingen åsikt om vad som är rätt val men det är bra om valet görs på rätt grunder, inte rädsla gömd i spädbarnsavsky eller idéer om att man blir helt låst hemma och inte är en tillgång om man har barn.

Jag tror inte att du riktigt förstår.

Människor som inte tycker om barn brukar inte döda barn. De brukar heller inte stå och titta på när barn eller andra hjälplösa för illa.

De har samma heder, moral och empati som alla andra. Och i det ingår att bete sig med respekt även mot sådana man inte tycker något vidare om.

Tror du på fullaste allvar att vi i hemlighet njuter av att se barn plågas?

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 1 Jun 20:25

#94

Stolt Farsa skrev 2017-06-01 08:42:41 följande:

Hej

Jag kan förstå att småbarnsföräldrar kan ta lite illa vid sig när du säger att du inte gillar barn. Det har inte att göra med att du inte vill ha några själv utan att det isf kan kännas obehagligt för dem att ha sina barn i närheten av dig.

De som har hundar vill väl inte heller att de ska ska springa nära någon som inte tycker om djur. Det blir såklart en obehaglig känsla det är väl helt naturligt.

Om jag skall ge dig lite medvind så kan jag iaf säga att jag inte tycker att det är ett dugg konstigt att du inte vill ha barn trots att du är kvinna. Där tycker jag väl att samhället inte borde vara så dömande.

Men kära nån....

Som det redan har skrivits i den här tråden:
Vi dödar inte barn på altare.
Vi sparkar inte dem som fotbollar på stan.
Det är INTE vi som ligger bakom alla oförklarliga fall av plötslig spädbarnsdöd.

Du förstår väl ändå någonstans att vi inte skadar barn? Hur många människor känner du som på riktigt skadar alla människor som de vid något tillfälle i livet kan finna störiga eller jobbiga?

Och vad gäller hundar... din poäng är ganska intressant, ur en annan synpunkt.
Jag har hund. Jag vet att det finns folk som inte tycker om hundar.
Och jag finner det så självklart att det inte ens ska behöva sägas att jag inte tvingar på andra min hund, ifall de inte uttryckligen har sagt att de vill hälsa på henne. Hon får inte springa fram till folk. Hon är en uppfostrad hund, och jag är en seriös matte som ser det som mitt ansvar att ha uppsyn över min hund.

Om alla föräldrar tänkte likadant skulle nog folk som tyckte illa om barn vara betydligt färre.
Om föräldrar uppfostrade sina barn, höll uppsikt över dem, inte lät dem springa omkring bland andra och således springa ned dem eller kladda på dem eller skrika högt precis bredvid dem så skulle toleransen vara betydligt högre från mig och andra.
Om föräldrar inte tvingade på andra sina barn genom att ta med dem även där det är olämpligt/oannonserat eller satte sitt spädbarn armarna på någon som inte är ett dugg intresserad skulle också toleransen vara högre.
Om föräldrar inte bara log lite överslätande eller ibland rent överseende när deras barn stör främlingar på stan eller i affären, utan istället tillrättavisade sina barn skulle nog också toleransen vara högre.

Det är helt sjukt att man ska sitta och behöva förklara sånt här

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 1 Jun 20:32

#97

Och till de som säger att barnkärlek är det största på jorden:

Idag, när vi kan vara anonyma på nätet och när tabun har lättat något, vet vi att det finns många, många, många mödrar där ute som ångrar sina barn.
Det finns böcker på temat, som fått stort gensvar.
Det finns en artikelserie i SvD, som fått stort gensvar.
Det finns oräkneliga trådar på olika forum, som har fått stort gensvar.

Långt ifrån alla föräldrar älskar sina barn på det unika sätt som ni hävdar att alla föräldrar gör. Långt ifrån alla föräldrar känner att deras livs har berikats av barn, och ack så många föräldrar känner att deras liv hade varit minst lika bra om de hade valt bort barn.

En annan aspekt, som visar det som jag nämnt ovan, är att människor är olika. Ja, hör och häpna!
Det som person A älskar mest av allt tycker person B är pest.
Det som person A är totalt ointresserad av är något som person B kan uppslukas av det mesta av dygnets timmar.

Vissa människor älskar livet som föräldrar, men jag känner mig själv väl nog för att veta att jag skulle vantrivas i den rollen. Det skulle tvinga bort mig från allt som ger mig eufori och som gör mitt liv värt att leva, och istället tvinga in mig i en livssituation som innebär allt sådant som ger mig ångest.

Öppna era ögon, kära föräldrar, och se till ett liv bortom era små barn. Då kanske ni kan se och förstå hur andra människor tänker och känner.

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 1 Jun 20:34

#98

Anonym (Durr) skrev 2017-06-01 20:29:36 följande:

Haha du jämför seriöst din hund med människor!

Skillnaden på om någons barn går fram till en främling och pratar och om din hund gör det är att barnet också är en människa med rätt till egen vilja. Man kan inte förvägra ett barn att vata nyfiken på andra människor och testa skapa relationer. Barn är inte husdjur. Du har verkligen noll koll.

Kan man uppfostra en hund så borde man kunna uppfostra ett barn. Eller är barn så mycket mer underlägsna både intellektuellt och emotionellt?

Vuxna människor har också egna viljor (och hundar med, för den delen), men vi gör inte allt som faller oss in ändå.

Anonym (Barnfri) Trådstartaren

Äldre 1 Jun 20:37

#99

Anonym (Durr) skrev 2017-06-01 20:23:29 följande:

Det är inget som skadar mig, jag har ju upplevt båda sidorna och vet att jag landat rätt.

Du har upplevt din sida av båda delarna.

Det säger ingenting om någon annans liv än ditt eget.

Ni kvinnor som faktiskt inte tycker om barn - hur bemöts ni?

INNEHÅLL