Vattenavgång v.18

Fick denna negativa läkare igår. Hon tittade ingenting mer än om vattnet hade fyllts på och att hjärtat slog. Inget vatten där denna gång heller.

Hon tyckte att "om hon var jag så är det lättare att ta tabletter än att vänta"

Nej jag har inte ändrat mig , det går inte.

"Nej ingen kan ju tvinga dig" fick jag till svar.

Nu tänkte jag kolla upp så jag får en extratid för ett ultraljud där vi kan titta på fostrets alla delar som vi inte såg sist och även se hur alla organ mår. Om den växer dom den ska. Den sparkar och rör sig i magen så då kan man väl utesluta att den inte skulle få träning därinne just nu.

Om vattnet fortsätter sippra e de bra i sig.. då vet man att de vattnet som kommer ut har varit hos fostret.. fick själv vattenavgång i v 22+2.. sonen föddes v 26+0. Första ul hade ja noll vatten.. ul läkaren sa att vi skulle förbereda oss på de värsta.. dagen efter träffade vi läkare som informerade oss att visst de e inte bra utan vatten men ett ul är en ögonblicksbild.. vi vet inte hur de e om någon h, dag eller veckor.. min son mår bra idag..

största risken när man inte har något vatten är de att fostret inte kan träna sina lungor å får så kallat trälungor.. å då är de för att lungorna är så hårda att dom inte kan ta emot något syre :( hoppas de går bra för dig!

Min bild ifrån RUL föregående graviditeten.

Hoppas på en bättre bild på onsdag.

Skönt att höra att du hållet humöret uppe TS.

Du har helt klart en liten kämpe där inne och vi är många som hoppas att det kommer sluta bra för er. <3

Lättare? Det är ju knappast det du baserar ditt beslut på, om det är lätt eller inte? Jag hade gjort precis som du, och gett barnet en chans istället för att alltid undrat. Jag begriper inte hur man inte kan förstå eller respektera en sådan sak, det är ditt barns liv det handlar om. Har funderat mycket på det då vi exempelvis aldrig har gjort KUB eftersom det dels enbart anger sannolikhet, och dels skulle vi inte ta något beslut kring det. Om det sedan slutar illa i ett senare skede står jag för det. En sen abort är inget att rycka på axlarna åt.

Jag hoppas att allt ordnar sig för dig och bebisen, håller alla tummar och tår. Det måste vara fruktansvärt det du går igenom, du är fantastiskt stark som klarar det ensam. Kram på dig, all lycka till er!

Hej.

Nu har det gått tre dagar sen i söndags. Hade det jobbigt ett tag med alla tankar kring det här så orkade inte skriva förrän nu. Iaf i söndags så kände jag massor av sparkar och livmodern kändes mjukare än vanligt. Fick normala flytningar och hoppades på att det skulle vara ett tecken på mer vatten. Förhoppningarna har försvunnit när jag sen tyckt att den har blivit hårdare igen. Inga sammandragningar alls på 5 dagar nu.

Sen kom måndagen och jag har inte haft så mycket tid att känna efter om bebis rör sig. Tänkte jag känner på tisdagen, men den dagen gick fort den med, och har känt mig ovanligt normal i kroppen. Tex så har jag rört mig normalt och utan att känna något slags obehag. Det här gjorde mig dock fundersam igen. Har även tyckt att livmodern varit ovanligt mjuk för att sedan bli hård igen. Dock inga rörelser så tänkte mig det värsta och att det var därför allt kändes så normalt helt plötsligt.

Jag har oroat mig massor över om det inte finns något fostervatten igen när jag nu ska på undersökning om någon dag. Oroar mig hur den lilla mår där inne , beroende på hur jag sitter om det blir ännu mer trångt.

När jag la mig igår så försökte jag känna några rörelser bara för att kunna slappna av men inga alls :(

Vaknade efter någon timma och kände efter igen och försökte buffa flera ggr men ingenting.

Började söka på nätet om fler som inte känner några rörelser men hittade inte så mycket mer än de som aldrig börjat känt eller de som känt efter någon dag igen. För mig hade det ändå gått 2,5 dygn och jag har legat i timmar för att känna. Men ingenting!

Minns en natt då jag vaknade och var orolig mitt i natten, så blev då ledsen och tårarna rann, då kom puffen.

Tänkte att om tårarna kommer nu så skulle det bli samma sak igen, men ingenting. Kom då hemska tankar. Sökte på nätet och fann fler som skrev om "inga fosterrörelser" precis när jag började läsa en som lät så här "hörni tjejer nu får ni sluta oroa er, alla graviditeter är olika och..." .... då kom puffen! Hjälp vilken lycka! Känns som att jag väntat i timmar. Jag kan slappna av igen och nu kan jag försöka sova vidare. Under tiden jag har skrivit nu har jag fått minst 20 sparkar. Tappat räkningen :) Nu ska jag gå och dricka vatten och sen försöka sova igen. <3

Jag har förresten skrivit ett mail för att få svar på alla frågor av en expert. Hoppas på svar snart då de behövde komplettera med även en annan läkare för olika frågor.

Frågorna gäller risker, komplikationer och statistik för prematura och även med tidig Vattenavgång och "trälungor" .

De som jag har skrivit till ska vara experter och vana för just prematura barn då de jobbar med detta dagligen.

Har fått kämpa så mycket med mina tankar och oro så kände att jag behövde söka svar någonstans. Har även funnit att vi just i Sverige ska vara väldigt ledande inom just prematur.

Men utomlands fick jag veta att de gör "amnioinfusion" på de med tidig Vattenavgång före vecka 20, de provar iaf.

Hoppas verkligen att forskningen går framåt snabbt. Önskar man kunde göra en sån varje dag tills fostret har tränat lungorna tillräckligt och kan överleva utanför livmodern.

Hittade även någon som "läkte fosterhinnan" men då ska man veta var hålet är! Allt detta kräver nog en hel del pengar av staten och tyvärr så stannar det där då :/

Känner också att sjukhuset vill slippa alla sjukskrivningar så de ser hellre än tidig abort än att chansa när chansen ändå är så liten. Om de ändå tog chansen att forska i det här och fick mer resurser till det och mer tid. Det vore nåt! Vi har ändå kommit väldigt långt. Spola fram tiden tack.