Mjbo

Äldre 23 Mar 08:47

1101 svar

Första gången IVF Maj 2017

Hej!

Har tagit bort min äggledare och under operation såg dom att även den andra vad obrukbar, så det finns NOLL chans för mig att bli gravid på naturlig väg.

Jag skall nu dra igång med IVF i början på Maj i år, och undrar om det är fler som gör detta för första gången? Jag är helt ny i den här världen och det är mycket funderingar och tankar..

Var på möte på IVF kliniken i förrgår och har gjort vul och blodprov, visade att jag har en mycket hög halt av äggblåsor, vilket dom sa va positivt. Mannens spermier ligger långt över medel både i snabbhet och antal, så enligt dom så har vi stora chanser att bli gravida med hjälp av IVF. Dock är det mycket ärrbildningar i buken, runt äggledarna osv vilket kan göra det svårare att fastna tydligen...

Såå.. Jag har väl egentligen ingen fråga, Vill mest ha kontakt med någon/några som är i liknande sits som mig, och som gör detta för första gången..

Nu i början på maj så kommer jag dra igång med alla sprutor, mediciner och allt vad det innebär.. Någon som vill följas åt? :)

STHLMivf17

Äldre 27 Apr 10:37

#31

Hej, jag hänger gärna med i er tråd. Min man och jag är ofriivilligt barnlösa sedan 2 år. Mina värden och alla undersökningar ser "perfekta" ut. Min man hade något minskat antal spermier vid spermaprovet men inget alarmerande. Är inskrivna för ivf och börjar det korta protokollet om en vecka ca. Troligen totalfrys eftersom jag har gott om ägg och risk för överstimulering. Hör så mycket olika om hur man mår under sprutbehandlingen. Kan man ens jobba eller är det bättre att planera en "förkylning" på jobbet? Har inte berättat vad vi går igenom för jobb eller familj. Tar gärna stöd, support och tips från er. Pendlar mellan att tänka att vi har tur som kan få hjälp till att känna en orättvis hopplöshet att jag ska behöva gå igenom detta när jag är s.k. felfri. Har inte varit gravid tidigare.

Mjbo

Äldre 27 Apr 10:51

#32

STHLMivf17 skrev 2017-04-27 10:37:54 följande:

Hej, jag hänger gärna med i er tråd. Min man och jag är ofriivilligt barnlösa sedan 2 år. Mina värden och alla undersökningar ser "perfekta" ut. Min man hade något minskat antal spermier vid spermaprovet men inget alarmerande. Är inskrivna för ivf och börjar det korta protokollet om en vecka ca. Troligen totalfrys eftersom jag har gott om ägg och risk för överstimulering. Hör så mycket olika om hur man mår under sprutbehandlingen. Kan man ens jobba eller är det bättre att planera en "förkylning" på jobbet? Har inte berättat vad vi går igenom för jobb eller familj. Tar gärna stöd, support och tips från er. Pendlar mellan att tänka att vi har tur som kan få hjälp till att känna en orättvis hopplöshet att jag ska behöva gå igenom detta när jag är s.k. felfri. Har inte varit gravid tidigare.

Hej och välkommen!

Jag har oxå myyyycket antal ägg och är rädd för att bli överstimulerad jag med :( hoppas att det ska gå vägen ändå. ska dra igång med sprutor nu runt valborg om mensen vill som tänkt. Kör du oxå korta protokollet?

Känner igen det du skriver angående att man pendlar i känslor. svårt att hantera hur man ska känna. Man är glad för att få hjälp, men samtidigt så känner man sig så hopplös och sorgsen för att inte kunna blir gravid på naturlig väg.. De jag pratat med är endast mina absolut närmsta 2 vänner. de ända man får läsa och höra är "men gud va bra, och va kuuul nu när ni får börja, ååh tänk nu kanske du snart är gravd" .. Vet inte vad jag känner inför det riktigt självklart är det kul på ett vis, men ändå så jävla sorgset att man måste gå igenom allt detta.. Irriterande att de ska va så positiva kan jag känna.. Jätte svårt att hantera allting, ena stunden är man glad, och nästa såå nere...

STHLMivf17

Äldre 27 Apr 11:37

#33

Mjbo skrev 2017-04-27 10:51:13 följande:

Hej och välkommen!

Jag har oxå myyyycket antal ägg och är rädd för att bli överstimulerad jag med :( hoppas att det ska gå vägen ändå. ska dra igång med sprutor nu runt valborg om mensen vill som tänkt. Kör du oxå korta protokollet?

Känner igen det du skriver angående att man pendlar i känslor. svårt att hantera hur man ska känna. Man är glad för att få hjälp, men samtidigt så känner man sig så hopplös och sorgsen för att inte kunna blir gravid på naturlig väg.. De jag pratat med är endast mina absolut närmsta 2 vänner. de ända man får läsa och höra är "men gud va bra, och va kuuul nu när ni får börja, ååh tänk nu kanske du snart är gravd" .. Vet inte vad jag känner inför det riktigt självklart är det kul på ett vis, men ändå så jävla sorgset att man måste gå igenom allt detta.. Irriterande att de ska va så positiva kan jag känna.. Jätte svårt att hantera allting, ena stunden är man glad, och nästa såå nere...

Mjbo, då ligger vi nästan samtidigt. Min mens är beräknad till 4:e maj, därefter start med sprutor dag 2. Har hämtat ut sprutorna och fick genomgången igår. En del sköterskor får det att låta så himla käckt utan problem. Min läkare däremot förberedde mig på att detta "sannolikt inte är en dans på rosor" och att det kommer att vara skitjobbigt. Förstår att allt är individuellt såklart. Hoppas att jag är en av den som klarar det utan större anmärkning..
jag tror att många som är utanför ivf, typ kompisar utan erfarenhet, tror att ivf = gravid på första försöket. Håller med dig om att man inte riktigt vågar hoppas på första. Min läkare sa att vi skulle se den första som en testomgång. Blir det + är det bra, men inget att räkna med. Jag har berättat för min 2 närmsta vänner, inga detaljer, men att vi sökt hjälp. De är också helt inställda på att vi blir gravida direkt. Det är kul att de är peppande, men samtidigt laddar jag för att "försvara" mig om det inte blir resultat direkt. Jag är 32, hur gammal är du?

Mjbo

Äldre 27 Apr 12:44

#34

STHLMivf17 skrev 2017-04-27 11:37:40 följande:

Mjbo, då ligger vi nästan samtidigt. Min mens är beräknad till 4:e maj, därefter start med sprutor dag 2. Har hämtat ut sprutorna och fick genomgången igår. En del sköterskor får det att låta så himla käckt utan problem. Min läkare däremot förberedde mig på att detta "sannolikt inte är en dans på rosor" och att det kommer att vara skitjobbigt. Förstår att allt är individuellt såklart. Hoppas att jag är en av den som klarar det utan större anmärkning..
jag tror att många som är utanför ivf, typ kompisar utan erfarenhet, tror att ivf = gravid på första försöket. Håller med dig om att man inte riktigt vågar hoppas på första. Min läkare sa att vi skulle se den första som en testomgång. Blir det + är det bra, men inget att räkna med. Jag har berättat för min 2 närmsta vänner, inga detaljer, men att vi sökt hjälp. De är också helt inställda på att vi blir gravida direkt. Det är kul att de är peppande, men samtidigt laddar jag för att "försvara" mig om det inte blir resultat direkt. Jag är 32, hur gammal är du?

Min läkare sa samma sak till mig och min sambo, ville förbereda oss på att det kommer bli riktigt riktigt jobbigt både psykiskt och fysiskt. Jag har hela tiden vart positiv, och känt att det är ok allting rent psykiskt. Men jag kan bara känna att det blir jobbigare och jobbigare desto närmare vi kommer startdag. Vet inte varför... Har du bra stöd och förståelse från din sambo?

Jag är oxå inställd på att det inte kommer ta sig på första försöket, speciellt eftersom de är risk för överstimulering, men samtidigt är de klart att man hoppas så himla mycket. Jag är 26 år gammal.. extra jobbigt känns de såklart just för att vi bara har ett försök nu innan sommaren, för sen stänger dom över sommaren och nästa försök blir i höst. Gör eran klinik lika eller har du mer tur? :)

STHLMivf17

Äldre 27 Apr 20:33

#35

Mjbo skrev 2017-04-27 12:44:03 följande:

Min läkare sa samma sak till mig och min sambo, ville förbereda oss på att det kommer bli riktigt riktigt jobbigt både psykiskt och fysiskt. Jag har hela tiden vart positiv, och känt att det är ok allting rent psykiskt. Men jag kan bara känna att det blir jobbigare och jobbigare desto närmare vi kommer startdag. Vet inte varför... Har du bra stöd och förståelse från din sambo?

Jag är oxå inställd på att det inte kommer ta sig på första försöket, speciellt eftersom de är risk för överstimulering, men samtidigt är de klart att man hoppas så himla mycket. Jag är 26 år gammal.. extra jobbigt känns de såklart just för att vi bara har ett försök nu innan sommaren, för sen stänger dom över sommaren och nästa försök blir i höst. Gör eran klinik lika eller har du mer tur? :)

Jag förstår dig. Du är inte ensam om de tankarna. Upp som en strålande sol och ibland ner bland de mörkaste svarta tankar. När det är som värst tänker jag att vi inte förtjänar att bli en familj, eller att något dåligt kommer att hända för att vi "forcerar" en graviditet. Men jag har bestämt mig för att tänka positivt nu inför behandlingen. Det lär ju inte hjälpa att man trycker ner sig själv i alla fall ;) För det mesta går det ändå bra.
Jag ska tänka att vi är "utvalda" och har tur som bor där vi gör och har rätt till vård och hjälp. Några av våra utlandsvänner är också barnlösa, men där finns det ingen hjälp att få för dem och adoption är inte ett alternativ. Så sorgligt.
Till en början kunde jag känna att jag och min man gled ifrån varann. Jag ville ha något att skylla på, och han var närmast. Efter en tid, ett par månader, öppnade jag upp mig helt och förklarade i min största sorg- och gråtattack att jag kände mig ensam, som att jag var den enda som kämpade och att han verkade så likgiltig inför att JAG var den som skulle gå igenom alla behandlingar fastän att jag var "felfri". Nu förstår han mig bättre och jag tror att han har landat i som sorg, som är annorlunda än min. Idag är vi väldigt nära varann och han följer med på ALLA möten och undersökningar.
Vår klinik stänger också över sommaren. Jag tänker att vi gör ett testförsök nu, och om det inte funkar kan jag njuta av att dricka rosé som alla andra i sommar utan att behöva tänka på om jag sabbar mina chanser hela tiden. Se det som en sista sommar i "frihet" om det inte går direkt :)

Mjbo

Äldre 27 Apr 21:36

#36

STHLMivf17 skrev 2017-04-27 20:33:21 följande:

Jag förstår dig. Du är inte ensam om de tankarna. Upp som en strålande sol och ibland ner bland de mörkaste svarta tankar. När det är som värst tänker jag att vi inte förtjänar att bli en familj, eller att något dåligt kommer att hända för att vi "forcerar" en graviditet. Men jag har bestämt mig för att tänka positivt nu inför behandlingen. Det lär ju inte hjälpa att man trycker ner sig själv i alla fall ;) För det mesta går det ändå bra.

Jag ska tänka att vi är "utvalda" och har tur som bor där vi gör och har rätt till vård och hjälp. Några av våra utlandsvänner är också barnlösa, men där finns det ingen hjälp att få för dem och adoption är inte ett alternativ. Så sorgligt.

Till en början kunde jag känna att jag och min man gled ifrån varann. Jag ville ha något att skylla på, och han var närmast. Efter en tid, ett par månader, öppnade jag upp mig helt och förklarade i min största sorg- och gråtattack att jag kände mig ensam, som att jag var den enda som kämpade och att han verkade så likgiltig inför att JAG var den som skulle gå igenom alla behandlingar fastän att jag var "felfri". Nu förstår han mig bättre och jag tror att han har landat i som sorg, som är annorlunda än min. Idag är vi väldigt nära varann och han följer med på ALLA möten och undersökningar.

Vår klinik stänger också över sommaren. Jag tänker att vi gör ett testförsök nu, och om det inte funkar kan jag njuta av att dricka rosé som alla andra i sommar utan att behöva tänka på om jag sabbar mina chanser hela tiden. Se det som en sista sommar i "frihet" om det inte går direkt :)

Va härligt att man inte är ensam i dessa tankar. Jag försöker vara positiv jag med, men vissa dagar känner jag mig nere. Och idag har varit en sån dag tyvärr. Nu är det inte långt kvar till det är dags för sprutor. Jag borde få min mens på valborgsmässoafton, så den 1a Maj är de i dagsläget planerat att börja om mensen är som den ska.

Det ska bli spännande.

Hoppas att jag kan jobba som vanligt osv under tiden, då går tiden fortare:)

Skönt att höra att du har bra stöd av din sambo, det är extremt viktigt i detta är jag övertygad om. Men jag känner igen känslan du förklarar att du hade i början, man kan känna sig lite ensam ibland ändå, det är jag som räknar ner dagarna till mens, och det är jag som googlar och läser på, men å andra sidan är jag så otroligt dålig på att öppna mig, vill gärna inte vara sårbar. Så det är något jag själv måste jobba med.

Hoppas allt går som planerat för dig, och att du får en härlig valborg! Jag ska ta det lugnt och skönt, och invänta min mens;)

STHLMivf17

Äldre 27 Apr 21:53

#37

Mjbo skrev 2017-04-27 21:36:17 följande:

Va härligt att man inte är ensam i dessa tankar. Jag försöker vara positiv jag med, men vissa dagar känner jag mig nere. Och idag har varit en sån dag tyvärr. Nu är det inte långt kvar till det är dags för sprutor. Jag borde få min mens på valborgsmässoafton, så den 1a Maj är de i dagsläget planerat att börja om mensen är som den ska.

Det ska bli spännande.

Hoppas att jag kan jobba som vanligt osv under tiden, då går tiden fortare:)

Skönt att höra att du har bra stöd av din sambo, det är extremt viktigt i detta är jag övertygad om. Men jag känner igen känslan du förklarar att du hade i början, man kan känna sig lite ensam ibland ändå, det är jag som räknar ner dagarna till mens, och det är jag som googlar och läser på, men å andra sidan är jag så otroligt dålig på att öppna mig, vill gärna inte vara sårbar. Så det är något jag själv måste jobba med.

Hoppas allt går som planerat för dig, och att du får en härlig valborg! Jag ska ta det lugnt och skönt, och invänta min mens;)

Gud så spännande!
Jag måste säga att det känns skönt att ha någon att följa som ligger såpass när en själv i tiden. Jag är som sagt bara några dagar efter dig.
Det kanske är ett kvinnligt drag at vilja veta alla alternativ, förutspå både en plan B, C och D, och så all googling förstås. Och "mirakelkurer". Vi vet ju inte vart problemet direkt ligger, så man håller alla spår öppna. Det är jobbigt.
Om du orkar vara sårbar inför din sambo så tror jag att ni kommer att komma varann ännu närmare. Så småningom ska han ju se dig föda fram ert barn, han är nog mer mottaglig än du tror <3
Tänk att det värsta som kan hända är att du sätter ord på dina egna känslor. Oftast är man nog mer rädd för sig själv. För att man ska säga något som inte var planerat, och då måste man ta tag i sig själv. Det är otroligt jobbigt, men man blir stolt och lättad efteråt.

Önskar er en härlig valborg! Känns som att jag vill gratulera dig till mensen som sjukt nog är efterlängtad i ett sånt här scenario :)

Mjbo

Äldre 27 Apr 22:53

#38

STHLMivf17 skrev 2017-04-27 21:53:44 följande:

Gud så spännande!

Jag måste säga att det känns skönt att ha någon att följa som ligger såpass när en själv i tiden. Jag är som sagt bara några dagar efter dig.

Det kanske är ett kvinnligt drag at vilja veta alla alternativ, förutspå både en plan B, C och D, och så all googling förstås. Och "mirakelkurer". Vi vet ju inte vart problemet direkt ligger, så man håller alla spår öppna. Det är jobbigt.

Om du orkar vara sårbar inför din sambo så tror jag att ni kommer att komma varann ännu närmare. Så småningom ska han ju se dig föda fram ert barn, han är nog mer mottaglig än du tror <3

Tänk att det värsta som kan hända är att du sätter ord på dina egna känslor. Oftast är man nog mer rädd för sig själv. För att man ska säga något som inte var planerat, och då måste man ta tag i sig själv. Det är otroligt jobbigt, men man blir stolt och lättad efteråt.

Önskar er en härlig valborg! Känns som att jag vill gratulera dig till mensen som sjukt nog är efterlängtad i ett sånt här scenario :)

Ja visst är det konstigt, ena månaden vill man inte veta av sin mens, ovh nästa kan man inte längta mer än att den ska dra igång :)

Ja det känns skönt att ha någon att prata med som är i samma sits, och speciellt som är i samma tidsperiod o de hela :)

Tack för dina tips och råd, jag ska försöka vara med öppen, jag vet ju såklart det innerst inne att det självklart är det bästa i sånt här läge i livet.

Jag vet ju dock vad som är felet på oss, jag kan ej bli gravid naturlig väg pga trasiga äggledare, men i ditt fall kan jag tänka mig att man blir en smula tokig på att man inte vet varför, måste bara hemskt frustrerande :/

STHLMivf17

Äldre 28 Apr 10:34

#39

Mjbo skrev 2017-04-27 22:53:59 följande:

Ja visst är det konstigt, ena månaden vill man inte veta av sin mens, ovh nästa kan man inte längta mer än att den ska dra igång :)

Ja det känns skönt att ha någon att prata med som är i samma sits, och speciellt som är i samma tidsperiod o de hela :)

Tack för dina tips och råd, jag ska försöka vara med öppen, jag vet ju såklart det innerst inne att det självklart är det bästa i sånt här läge i livet.

Jag vet ju dock vad som är felet på oss, jag kan ej bli gravid naturlig väg pga trasiga äggledare, men i ditt fall kan jag tänka mig att man blir en smula tokig på att man inte vet varför, måste bara hemskt frustrerande :/

Ja precis, det är verkligen frustrerande att inte veta :(
Men som sagt, från och med nu ska jag tänka positivt och att vi är "utvalda" som får vara med om det här fantastisk som snart ska ske.
Kör ni korta programmet också? Om du orkar får du gärna dela med dig om hur du mår av sprutorna sen. Är lite orolig för hur mycket man blir påverkad.
Önskar er en fin helg!

Mjbo

Äldre 28 Apr 13:22

#40

STHLMivf17 skrev 2017-04-28 10:34:26 följande:

Ja precis, det är verkligen frustrerande att inte veta :(
Men som sagt, från och med nu ska jag tänka positivt och att vi är "utvalda" som får vara med om det här fantastisk som snart ska ske.
Kör ni korta programmet också? Om du orkar får du gärna dela med dig om hur du mår av sprutorna sen. Är lite orolig för hur mycket man blir påverkad.
Önskar er en fin helg!

Hej igen!

Självklart ska vi vara glada och tänka possitivt! idag är en bättre dag! Nu ska vi se fram emot den här resan vi har framför oss :) Hoppas du med har en bra dag idag!

Ja vi kör korta protokollet vi med. Jag är oxå lite fundersam över hur man kommer må av sprutorna, jag har en liten aning om att jag kommer bli ganska mycket påverkad av alla dessa hormoner då jag förvandlas lätt till ett "hormonmonster" när de är dags för mens och ägglossning och allt sånt, så jag tror att jag kommer reagera ganska starkt tyvärr. Jag hoppas dock att jag kan jobba osv som vanligt :) Hur brukar du reagera av dina hormoner vanligtvis? Känner du någon skillnad?

Första gången IVF Maj 2017

INNEHÅLL