Gnäll..
Måste bara få gnälla av mig lite i denna tråd, är ju så mycket enklare att ta det med er som har koll. Min sambo är verkligen världens bästa stöd, det är inte det, även om det är vi som gör denna behandling så är det min kropp som är "utsatt" för alla undersökningar, sprutor, sprayer, piller mm mm.
Nu har jag ju kommit förbi en hel del och är på RD 9 så saker och ting börjar krypa på mig nu i denna evighetsväntan. Saker som jag tryckte bort när allt gick av bara farten, alla delmål som var nära. Nu är nästa delmål så långt bort och den där våta filten av ångest börjar bli svår att ignorera.
Jobbar och står i bäst jag kan men vissa dagar är det så svårt att behålla fokus. Det är ju inte så att man kan tänka på annat hur lätt som helst när man har en kropp som ständigt påminner om vilken process man är i, magen nyper och kniper, brösten spänner, är jag hungrig eller mätt eller varför inte både och..för att krångla till det ytterligare. Rädslan varje gång man ska gå på toa, det kan aldrig en "vanlig människa" förstå. Och kladdiga äckliga Lutinus, vad är det för påhitt?! Vet inte hur många trosskydd jag förbrukat dessa dagar, de borde ingå i Lutinus-förpackning.
Förlåt för mitt outbreak, egentligen är jag än ganska glad och positiv människa. Det hade ju vart roligare att visa den sidan, men detta är ju verkligheten just nu :)