Måste vi till socialen för att vi inte är gifta???

Men det finns faktiskt en anledning till att man bör göra klart med faderskapet och vårdnaden innan barnet kommer. Tänk, gud förbjude, om något skulle hända dig vid förlossning. Om du tex hamnar i koma och din man vill ta hem bebisen från sjukhuset men förhindras av att han inte är vårdnadshavare. Utan måste vänta på en faderskap utredning.

Förekom dem och boka tid innan så är det klart när pyret kommer. Mycket enklare än att behöva ta sig dit med nykläckt liten bebis.

Vi ringde och fick pappren hemskickade trots att vi "bara" är sambos. Inga problem alls.

Vi fick göra en walk of shame till socialen med båda våra bebisar eftersom vi inte var gifta, men jag har bekanta som slapp. Det verkar bero på vilken kommun man bor i!
Men ärligt talat så spelar det väl ingen större roll? Samtalet tog 5 minuter.

Vi blev förhörda. Eller i alla fall jag. De hade räknat ut ett tidsintervall när barnet blev till, och frågade vilka jag hade legat med under dessa månader. Fick lova på heder och samvete eller vad det kallades, att jag talade sanning. Kände mig fruktansvärt förnedrad. Bestämde då att om vi ska ha fler barn så blir det efter vi gift oss, nu är vi gifta och andra barnet blev till på bröllopsnatten. Jag trodde det var så för alla men det verkar ha varit odramatiskt för de andra som skrivit här. Vårt samtal pågick en stund och det på pekades hela tiden vikten av att tala sanning, att man var under ed eller liknande.

Ser det som rätt självklart att man som ogift måste skriva på papper vem som är fadern. Eller ska de bara hitta på någon? Som gift tas det (tyvärr) som självklart.

Det är väl synd att kalla det förhör? Det är bara enkla frågor och är man överens som partners så är det bara säga att man bara varit med sin partner och att det inte finns nå tvivel. Man måste inte berätta allt om man inte vill. Det är som sagt gjort på fem minuter om allt är solklart. Börjar man däremot tveka och nämna andra sexxpartners så är det klart de frågar mer ingående. Allt är ju för barnets skull så det får två vårdnandshavare. Förstår inte vad som är så olustigt med det och vaddå att det är soc man går till. Det är möjligen samma ställe men oftast helt annan personal och även om det nu skulle vara samma så lär de ju inte stå och skratta åt en och säga att här kommer olydiga pelles föräldrar...........det är ju liksom bara rutinjobb.

Er tidigare kontakt med socialtjänsten gällande den äldre sonen är ett helt annat ärende och inget som kommer att tas upp nu.

Håller med om att det känns oerhört förlegat och gammalmodigt att behöva gå dit och bekräfta faderskap för att man inte är gifta. Idag finns det så många familjekonstellationer och ingen är bättre än den andra. Man får känslan av att de tror att den ogifta kvinnan är lösaktig och kan ha legat runt och därmed måste man försäkra sig om att mannen är den rätta barnafadern. Detta skulle i så fall även kunna vara fallet trots giftermål isf.

Men det är för barnets skull detta görs, man får bita ihop och se på det på det sättet.

Vi blev förhörda om konceptionstillfället, om sexuella relationer med andra förutom varandra under den perioden samt om vårt bpende då vi vid den tidpunkten var skrivna på olika adresser även om vi bodde ihop. Pappan fick frågan om det var han som var far till barnet. Sedan kallades två vittnen in som såg på när pappan skrev under faderskapsbeviset. Fick känslan av att kvinnan som arbetade där även hon kände sig besvärad över att behöva ställa de här frågorna.

Jag trodde dock att man bara behövde gå igenom detta med första barnet och när man sedan har gemensamma barn sedan tidigare registreras pappan som fader automatiskt precis som när man är gift. Har för mig att jag läst det någonstans.

Allt var solklart för oss med. Har aldrig varit med någon annan än min man, någonsin. Ändå fick jag en väldigt obehaglig känsla, inte som att de ställde basic frågor utan förhörde mig. För vår del var det alltså inte bara enkla frågor. Trots att jag svarade att det inte var några tvivel var det inte klart där, hon frågade om jag var helt säker och hur viktigt det var att berätta allt och upprepade frågan. Var väldigt ung så hon kanske var fördomsfull helt enkelt. Oavsett var det ingen kul upplevelse. Men som tur är verkar det ha varit ett undantagsfall.

Det handlar inte om att endast uppge faderns namn och att denne intygar detta genom att skriva under. De ställer frågor om sexuella relationer under en tidsperiod de räknat ut. Om det är så viktigt att utesluta alla möjligheter till att någon annan är far till barnet, dessutom genom att anta att mamman själv inte är kapabel att veta vem det kan vara så att det behövs följdfrågor, då borde man ställa alla dessa frågor till gifta par också. Som att relationen förändras för att man skriver på papper i stadshuset och ingår äktenskap. Lite förlegat är det allt.