Måste vi till socialen för att vi inte är gifta???

Nej jag visste inte alls, tidigare har vi varit gifta då går det inte till på det sättet.

Jag tycker det känns olustigt att behöva vara i kontakt med socialtjänsten helt enkelt. 

Vårt äldsta barn har haft lite problem med fel kompisar och hamnat i slagsmål och vi har därför blivit ditkallade förut, för mig är det obehagligt att ha med dem att göra, särskilt då sonen skärpt sig.

dom har inte kontaktat oss ännu, jag har läst att de kommer att göra det efter förlssningen

Ja vi ska göra det på samma datum som vi gifte oss förra gången. Men då vi bort i Sthlm län så har vi inte hela kontantinsatsen ännu, det är dyrt med hus här, så barnet hinner födas innan husköpet.

Ja det är inga tvivel om vem som är pappa i vårt fall, mindre kul att behöva intyga det, jag lovar och svär att jag inte är lösaktig hahaha jag måste ta detta med humor.

Alla ni andra som är sambos eller så, tycker ni detta är normalt?

Jag tycker man borde få en blankett som kan skrivas under hos Skatteverket eller liknande.

Tack för bra tips och för att ni delar med er av era olika upplevelser.

Tycker detta är en fråga för folkbokföringen (Skatteverket) och inte socialtjänsten i kommunen, men jag får helt enkelt gilla läget och försöka få en tid redan nu.

Trodde Sverige hade kommit längre än så, helt förlegat, man kan ju ljuga hur man än gör om man nu är sådan.

Jag förstår att myndigheter inte kan gissa, att det fastställs är naturligtvis viktigt, framförallt för barnet, men tycker bara att det är fel instans, tycker folkbokföringen är lämpligare.

Bostadsbristen gör att man blir kreativ, bostadssituationen är lite 1817 i Sthlm.

Vi har god ekonomi, båda har bra inkomster, en av oss har råkat "hjälpa" fel person, dvs en släkting orsakade att en av oss har en betalningsanmärkning, inga skulder men nog så illa att det påverkar våra chanser att få bolån till större boende. Ska vi bo kvar med våra barn i en för liten lägenhet för att agera moraliskt rätt mot banken? Vi kommer garanterat att betala våra bolån så jag ser inte något konkret problem med detta. 

Socialtjänsten hjälpte inte vår son, det var vi föräldrar som fick ordning på honom, däremot var det bra att han fick prata med dem, som en läxa.

När ni skriver att det är familjerätten som sköter detta så låter det rimligare.

Jag tror jag präglats av att ha växt upp som maskrosbarn i en dålig förort, plus efter att man lärt känna en del "soc-falls-familjer" så vill inte jag förekomma på ett endaste papper hos socialtjänsten, jag vill inte vara den sortens familj, det är skamligt och jag har gjort alla livsval för att aldrig ha kontakt med dem. (Pluggat på universitet, skaffa en snäll man, gjort en bra karriär, bo i ett bra område, satsa mycket tid och engagemang med barnen etc)

Men jag förstår nu, det är lugnt, klart jag går dit, jag förstår ju att det måste göras.