BF Juli 2017 ny
Kvällssvullen 23+1
Stoooor skillnad på morgon och kväll tycker jag!
Inlägg från: Wooden
|
-
-
Haha, alltid du och jag som klagar på att tiden sniglar fram! Tycker dock veckorna rullar på rätt bra nu. Skönt.Treansresa skrev 2017-03-31 21:33:12 följande:
Vad kul att se magar:) Tänk att vi alla kommit så långt! Mins så väl när jag plussade ocj vi anslöt oss fler och fler:) imorgon är april här dessutom!
Fast tycker tiden går väldigt sakta haha
-
Du är också jättefin! Förmodligen kommer du få mage så det räcker och blir över så småningom! :) Fast ibland kan ju bebisen ligga långt inne mot ryggen och då blir inte magen så stor. Tänk dom som inte vet om att dom är gravida förrän dom ska föda! Då har man nog ingen stor kula!FrökenJo skrev 2017-04-02 11:22:58 följande:Vilka fina bebismagar ni har! Här växer allt annat på kroppen utom magen... :( Går in i v.25 imorgon..
Men förstår dig såklart! Framför allt om du känner att allt annat växer... Skickar lite pepp! -
Fick precis blombud till jobbet från sambon. Blev jätteglad såklart. Skönt att få lite extra uppskattning ibland! :)
Sonen är så jäkla jobbig att söva på kvällarna, och har varit det lååång tid nu, så man har liksom begränsat med partid på kvällen. Så lite extra materiell kärlek var välkommet <3 -
Hur ska ni andra göra med amning? Jag har ju ett barn som jag ammade (med amningsnapp i 7 månader) och tyckte det var vidrigt dom typ tre första månaderna, sen började det bli lite rutin och enklare. Men fortfarande inte mysigt förrän precis innan jag slutade. Jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra den här gången. Grundtanken är väl egentligen att antingen ammar jag helt eller inte alls. Kan tänka mig ge ersättning nån gång ibland om bebis vill ta flaska men inte kombinera flaska och amning liksom. Blir det flaskmatning vill jag slippa allt vad amningskläder och läckande tuttar heter.
Berätta gärna hur ni resonerar! Och vad ni har för erfarenheter ni som har barn sen tidigare.
För jag tänker nämligen inte att flaskmatning är nån genväg, det är ju rätt bökigt att hålla på med. Tutten är ju bara att dra fram. Dock ännu enklare utan den där jäkla amningsnappen, men är rätt säker på att den krävs igen pga mina inte så utåtstående bröstvårtor.
Vill heller inte "riskera" att anknytningen påverkas så mycket som den gjorde med sonen pga att amningen var ett så ångestladdad. Kan liksom inte bestämma mig för vad som känns mest rätt.
Observera att jag såklart reserverar mig för att amningen kanske inte alls funkar om jag bestämmer mig för det, så är absolut öppen för förändring på det viset :)
Ursäkta långt inlägg, men det är en stor fråga för mig det här. -
Ja, så kan det ju också bli! Låter verkligen som en mardröm för mig! Man vill ju inte neka barnet amning om den vill det, men samtidigt känner jag mig inte ens öppen för diskussion om att amma så länge! Inte för att det är något fel med det utan för att det helt enkelt inte är något för mig.acinnaleh skrev 2017-04-11 09:29:56 följande:Har tyvärr inte så mkt tips här då jag aldrig hade något problem med amningen. Provade sån där napp de första dagarna pga väldigt såriga bröstvårtor men de var främst orsakade av att vi inte hade fått in sugtekniken och full mjölktillgång än. Hade en lite för framgångsrik amning istället och fick fortsätta amma även efter att sonen började på dagis vid 14.5 månaders ålder. Lyckades inte sluta helt förrän jag reste bort i 10 dagar när han skulle fylla två. Något vi däremot hade svårt att lyckas med var nappflaska, välling var inte alls poppis och han var inte något fan av nappar överhuvudtaget. Så jag ska nog försöka hitta nån mellanväg den här gången. :)
-
Tack för svar! Min amning var inte heller problematisk, förutom mitt psykiska mående vilket såklart är nog så viktigt. Hade mycket mjölk (men inte för mycket), bebis sög bra men åt så jäkla ofta så var iofs ständigt mätt och nöjd på så vis och tack vare amningsnappen hade jag inga problem med vårtorna eller nåt sånt. Det var också därför jag inte stod på mig och slutade eftersom allt gick så bra liksom.GrönaDruvan skrev 2017-04-11 09:54:18 följande:För mig har amningen både funkat och inte...det har funkat på det sättet att de genast "förstått" hur de ska suga och jag har aldrig haft problem med såriga vårtor eller mjölkstockning osv...(ömma bröstvårtor däremot, men det får väl alla i början). Jag har även gillat att amma, tyckt det varit mysigt.
Däremot har det inte funkat på det sättet att jag har för tunn mjölk och de blir inte mätta. Har aldrig kunnat pumpa heller.
Första sonen ammade jag i 2 månader tror jag, och oj vad han skrek. Han gick heller inte upp i vikt. Sedan började jag med ersättning och vilken nöjd kille jag fick! Han gick upp 2 kg på tre veckor och allt blev lugnare. Fortsatte "snutt-amma" ganska länge.
Med andra sonen började jag amma, men märkte ganska fort att det blev samma, så vi började med ersättning efter några veckor bara. "Snutt-ammade" även honom ganska länge.
Nu var min tanke om jag skulle fått tvillingarna att jag inte skulle amma alls. Nu när det "bara" blir en, så tänker jag åter igen försöka, men kommer vara inställd på att få börja med ersättning ganska direkt.
Tycker det är mycket fördelar med ersättning också, och pappan blir mer delaktig, samtidigt är ju bröstmjölk billigt och bra!
Men jag tänker inte kämpa med något som jag märker inte funkar. Har svårt att tro att jag denna gång ska ha tjockare mjölk, men man vet ju aldrig..
Det är delvis det där med kostnaderna som får mig att tveka lite inför att helt enkelt bara köra ersättning. Finns annat man kan göra för dom pengarna än att köpa mat.
Hur som helst hoppas jag att jag står på mig denna gång och att ifall jag väljer att prova att amma men märker ganska omgående att jag tycker det är piss den här gången också, då slutar jag! -
Ja, det är lite den inställningen jag har också. Kanske ge det ett försök men samtidigt avveckla direkt om jag känner att det inte känns bra. Alltid något om man lyckas ge råmjölken i början. Och första dagarna är det ju lite si och så med allting. Men jag vill ändå börja isåfall med tanken att faktiskt amma. Inte ha inställningen att bara amma ett par veckor.sobrio88 skrev 2017-04-11 10:44:33 följande:Jag ska ge det ett försök iaf men det funkade inte förra gången. Han låg på -2 på kurvorna när han föddes och svajade runt den kurvan under de 6 v jag försökte amma. Han blev sondad en vecka när han föddes pga sjukdom och så var jag tvungen att använda amningsnapp pga ej utstående bröstvårtor och så tror jag inte mjölkproduktionen kom igång ordentligt. Så jag ska ge det ett försök men jag tänker inte krångla om jag mår dåligt av det för jag tror på det där: glad mamma, glad bebis :)
(När jag började med ersättningen så hämtade sig pojken fort med vikten och har legat en liten bit över genomsnittet hela tiden efter det :) )
Blir galen av att fundera, haha. -
Ja och jag tycker jag hör hela tiden att både mamman och bebisen blir gladare och lugnare när man börjar ge ersättning istället (eller av att avsluta amningen kanske är bättre uttryckt). Och därför funderar jag ju på att skita i amningen helt enkelt. Men så tänker jag på hur mycket ersättning kostar, att barnet kanske får problem med magen och man ska prova olika sorter osvosv.Treansresa skrev 2017-04-11 12:45:44 följande:
Jag har också mycke funderingar om amning. Jag sa efter min första aldrig mer, när lillebror låg på mitt bröst efter förlossningen vart det att jag prövade endå. Funkade inte då med och jag sa aldrig mer.
Nu 7 år senare är jag sugen på att ge det en chans igen. Jag har alltid haft mängden mjölk och massor av det, därför har jag aldrig varit bekväm, aldrig kunnat amma någonstans än hemma. Sedan gjorde det så jävla ont. Ammade dottern 6veckor och pumpade 2 och sonen 6.
När jag slutade vart jag gladare och mer harmonisk. Ersättning vande jag mig med fort så det var enkelt endå:)
-
Tack för ditt svar :) Det är ju många som känner som du kring amning också, och jag tycker inte du låter dömande eller fanatisk, men jag gick med i amningshjälpens grupp på Facebook när jag mådde dåligt under amningen med sonen och jag gick ur den efter ett antal veckor pga svaren som kom där inte alls var stöttande utan snarare amningsfanatiska och inte alls speciellt respektfulla gentemot dom som funderade på att ge upp/trappa ner sin amning. Så där kommer jag inte söka stöd igen. Sociala medier har ju också sin nackdel och kanske får man mer relevant hjälp om man kontaktar en hjälpmamma privat istället. Jag är dock rätt säker på att jag inte kommer göra det, eftersom min amning fungerade i stort och det var egentligen inte tips kring själva amningen jag behövde utan kanske snarare psykologhjälp... Så oavsett anledning till att kommande amning inte känns hållbar (av psykiska eller fysiska skäl) kommer jag avsluta utan att försöka ta hjälp för att rädda amningen.Leeandra skrev 2017-04-11 13:47:19 följande:Jag har ammat alla mina 5 barn i flera år och trivts väldigt bra med det. Har heller aldrig haft några problem utom någon enstaka mjölkstockning och har förstås därför aldrig varken förväntat mig problem med amningen eller funderat över den alls vid nästa graviditet. Jag är däremot en person som - om det skulle uppstå problem - skulle kämpa för att få amningen att fungera, så jag har ingen erfarenhet alla av ersättning.
Jag har varit aktiv inom Amningshjälpen i flera år tidigare ( ej hjälpmamma ) och har stött på de allra flesta, vanligaste amningsproblemen. Jag skulle gärna rekommendera alla som har funderingar över amning att antingen prata med en hjälpmamma eller maila en. Varje mamma-barn par är ju unika och det viktigaste är att man lyckas hitta något som fungerar och som både mamma och barn blir nöjda med. Amningshjälpen består inte av ett gäng hängivna amningsfanatiker utan framför allt vill de att kvinnor ska få en bra amningsupplevelse vare sig den varar i tre dagar, tre månader eller tre år.
Ur ett väldigt krasst perspektiv skulle jag säga att det är oerhört viktigt för bebisen att få i sig råmjölken även om man inte vill amma sedan, och det är klart att det är bättre att amma lite än inte alls, men jag har full förståelse för att mammor känner att de inte orkar göra båda om de inte tycker att det känns bra.
Sen tror jag också att mammor idag över lag är ganska stressade, de vill hinna med hur mycket dom helst och det ställs krav på dem från alla möjliga håll och stress om amning går inte speciellt bra ihop heller. Det är inte meningen att mammor ska gå med ständig ångest under bebistiden så antingen får man sänka kraven och bara acceptera att amning tar tid, men under en begränsad period, eller hitta på ett sätt att lösa situationen så det känns bra för alla.