BF Juli 2017 ny
Jag tänker ta det som det kommer. Amningen är inte en big deal för mig. Viktigare är att alla mår bra. Med min första ammade jag först heltid sen någon månad under natten bara. Sammanlagt 5 månader. Hade en förlossningsdepression och tyckte amningen var väldigt ångestladdad. Grät ofta samtidigt, men kunde inte läsa av mig själv så ammade ändå eftersom "alla" sa att det var det rätta. Kan tillägga att vi körde lite flaska parallellt under den tiden då med, både ersättning och pumpad mjölk. Med barn nr 2 delarna de jag från start och jag och min man delade på matning och nätter. Det var ett fantastiskt upplägg. Passade alla i familjen. Med denhär, ja. Det får bli vad det blir. Tänker att jag delammar även denna gång om det funkar.
Det enda jag kan tycka såhär i efterhand är att det var synd att jag inte fick hjälp med att skippa amningen första gången. Anknytningen blev verkligen helt störd på grund av ångesten framkallad av amningen. Jag fick helt andra känslor för min bebis när jag slutat amma, då började de mysiga känslorna komma.