Skulle ni tro att detta barn var adopterat?

Tror knappast att någon bryr sig. Vad har du för problem med adopterade barn? Skulle det vara något fult?

Nej självklart inte men jag vill inte att folk ska undra om det/otrohet/donation. Vi berättar för de vi vill men vill inte att det är vad folk tänker först på när de träffar barnet. Det är jobbigt nog för mig och min manlighet att behöva donator, jag vill inte att det ska tas upp igen och igen i folks huvuden och att de ska fundera och undra i tysthet. Barnet blir ju mitt hursomhelst och så är det med adopterade barn med. Men jag vill inte bli påmind om det hela tiden, vill se det som 100% mitt så länge det inte är relevant i sammanhanget att hen blivit till via donation.

Skulle aldrig orka jämföra ögonfärger, folk kan ha olika inom familjen ändå.

Jag har mörkblå ögon och testade för några dagar sedan bruna kontaktlinser, enorm skillnad enligt mig själv, MEN bara 1 av 10 ( min dotter) la märke till det, inte ens min man sedan 20 år märkte något, så du kan vara lugn.

Snäll bror du har förresten och lycka till!

Nej, men empatiska barn bryr sig inte bara om sin avkomma utan även sina föräldrar.

Barn med riktigt gamla föräldrar löper ju också ökad risk för att förlora sina föräldrar under uppväxten.

Hade nog inte alls funderat på ögonfärg!

Jag brukar inte fundera så mycket över om barn är adopterade eller inte. Men ... om man ser ett par med typiskt svenskt utseende tillsammans med ett litet barn som ser kinesiskt ut, kan det ju vara så att pappan fick barn med en kinesiska i ett tidigare förhållande, så paret är biologisk pappa och bonusmamma. Eller något annat, vem bryr sig? Jag har träffat på så många variationer i familjer, så jag antar ingenting. Mörkhyade med gröna ögon, eller en pappa med kolsvart hy med en dotter som såg ut att komma från Mexico (svensk väldigt ljus mamma) osv. Själv har jag ett foto från när jag var typ 4 år, tillsammans med min mamma. Det ser ut som ett reklamfoto för adoption, vi ser så otroligt olika ut beträffande färger och allt annat. I fall 1, 2, 3 som du beskriver, skulle jag kanske i vissa fall tänka, ja oj hur det kan bli, utan en tanke på adoption. Jag lägger för övrigt oftast märke till ögonfärg hos folk, men jag vet att det där med Bb osv är ganska komplicerat, så ungefär vad som helst kan hända. Det låter ju kanon om brorsan kan hjälpa till, ni kanske får en dotter som är superlik din mamma tex. Kul!

Jag är medicinskt skolad och skulle genast notera det Skulle givetvis aldrig nämna det. Förmodligen skulle jag inte fundera särskilt mycket eftersom saken inte angår mig. Men noterat skulle jag.

Tycker för övrigt att det låter samtidigt som en både jävligt bra och jävligt dålig ide. Har ni tänkt igenom det och pratat om det så att ni alla vet var ni står? Vad ska ni säga till barnet? Har din brorsa andra barn?

Jag förstår inte. Om man är empatisk mot sina föräldrar så ger man dem inte barnbarn alls om man är över en viss ålder? Eller på vilket sätt skall man vara empatisk mot sina föräldrar?

Jag hade reflekterat över det och tänkt att barnet var en en bekräftelse på att verkligheten inte är så enkel som det man lärde sig på biologilektionerna.