Skulle ni tro att detta barn var adopterat?

Men det klart att det skulle få folk att reagera då det i så fall handlar om en mutation=väldigt ovanligt.

Nej, ögonfärg tittar jag inte på. Ansiktsdrag och hudfärg däremot.

Nej! Jag hade inte reflekterat att barnet skulle vara adopterar pga av att ögonfärgen inte är samma som föräldrarna. Jag kan tycka ögonfärger är fina och kommentera det men aldrig tro att barnet skulle vara adopterat. Om någon kommenterar ditt framtida barns ögonfärg så kan du ju säga att nån i släkten hade bruns/blå ögon. Jag har släktingar med bruns ögon vars barn har blå ögon. Jag själv har melerade ögon med lite brunt och jag känner ingen i min släkt med bruna ögon.

Jag har aldrig reflekterat över vilka barn som är adopterade och inte.

Jag har nog aldrig någonsin reflekterat över om något barn i min omgivning har samma ögonfärg som sina föräldrar, utom mina egna.

Jag ska förklara vår frågeställning lite mer. Jag undrade om båda alternativen eftersom jag ville veta om folk inte tänker på det eller om de har det gamla tänket.

Anledningen till varför jag undrar är för att jag inte kan få barn och min bror som bor utomlands har erbjudit sig att ställa upp som donator vilket vi tänker vore perfekt eftersom barnet då får gener från mig också. Han har dock bruna ögon men jag och hustrun har blå. Vi vill inte att folk ska undra om vi inte väljer att berätta för dem, ytligt bekanta och så.

Att blåögda kan få brunögda barn vet jag eftersom min bror har bruna ögon och våra föräldrar har blå som jag. Min mormor har däremot gröna som är en variant av brunt som ser mer ut som blått. Min morfar har blå. Och min syster har melerade ögon.

Så vi har ju en del brunt i släkten men mina ögon är klarljusblå. Det är väl möjligt till och med att jag skulle kunna få ett brunögt barn ifall jag kunde få barn.

Jag hade nog inte tagit notis av ögonfärgerna ö h t.

Som om någon går runt och glor ungar och föräldrar i ögonen och drar slutsatser om huruvida de är adopterade eller inte. Löjligt.

Du förstår säkert själv att jag inte syftar på de som har t ex Turners och gör äggdonation i 30-årsåldern, utan de som är 40+. Chansen att föda ett barn lite efter 40 år är få förunnat. Tror du verkligen att alla du känner talar sanning? Jag vet också en 47-åring som fött barn (50 år sedan, så helt naturligt)

Vi skvallrar om hur synd det faktiskt är om barn vars mammor är 80 år när de själva blir mammor. Och förfasas över deras brist på insiktni riskerna med sena graviditet.

Synd om barn vars mammor är 80 när de själva blir mammor? Ett närmare 40-årigt "barn" borde väl vara fullt kapabel att ta hand om sin avkomma själv utan inblandning från sin mamma. Eller har du bara lågbegåvade i din bekantskapskrets?