• SaJoH

    sekundär barnlöshet och IVF våren 2017

    Hej. Är du som jag:
    - 35 år
    - ett barn som kommit till på naturlig väg
    - svårt att få det andra (vi har försökt 2 år), och insemination har inte lyckats
    - oförklarligt barnlös (alla (extensiva) tester och undersökningar visar att det inte finns något "fel", varken på mig eller min man)
    - på väg in i eller gått igenom IVF

    Egentligen söker jag bara personer i samma sits, personer att prata med om detta, som börjar bli ett riktigt trauma för mig nu. Min son (4 år) frågar efter syskon och det gör så ont i mig att berätta för honom att vi nog försöker "sätta fröet i mammas mage". Varje månads cykel slutar med ångest och blod. Jag börjar tappa modet - måla fan på väggen - "Tänk om IVF inte fungerar?". Jag är rädd för att allt ska bli en stor besvikelse och ett trauma för resten av livet, både för mig, mitt äktenskap och för min son. Jag vill att han ska få en livskamrat. Nu har vi satts i IVF-kö och det ska tydligen bli aktuellt om 6 mån (vårdgarantin är ett halvår där vi bor), men nu är jag riktigt nervös...

    Någon som har erfarenheter att dela med sig av? Pepp, tips, råd? Diskuterar gärna med er!

    Ledsna Johanna

  • Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017
  • Maniole
    SaJoH skrev 2016-12-23 12:21:39 följande:
    Hoppas det tar sig...! Håller tummarna!!!

    Hur mår du av medicinerna? Har ni fått någon diagnos ang infertiliteten?
    Diagnosen är okänd, skulle kunna tro att min man och jag inte riktigt är samkörda.
    Jag har mått bra av all medicin, kände inte av nässprayet och sticka sig i magen var enkelt. det var efter äggplockningen allt började. Mådde dåligt efter själva utplockningen som var 13/12, och har i princip inte varit på jobbet sen dess. Och efter återföringen den 18/12 så blev jag sämre. Åkte in akut i tisdags till sjukhuset och blev inlagd. Är överstimulerade och har nästan ingen vätska i blodet utan allt är i buken, ser väldigt gravid ut. Men enligt tester och allt så ser det ut som hcg värdet ökar och igår testade vi positivt hemma.
    Är tillbaka på sjukhuset idag för en hel del kontroller.
  • SaJoH
    Maniole skrev 2016-12-30 08:35:14 följande:

    Diagnosen är okänd, skulle kunna tro att min man och jag inte riktigt är samkörda.

    Jag har mått bra av all medicin, kände inte av nässprayet och sticka sig i magen var enkelt. det var efter äggplockningen allt började. Mådde dåligt efter själva utplockningen som var 13/12, och har i princip inte varit på jobbet sen dess. Och efter återföringen den 18/12 så blev jag sämre. Åkte in akut i tisdags till sjukhuset och blev inlagd. Är överstimulerade och har nästan ingen vätska i blodet utan allt är i buken, ser väldigt gravid ut. Men enligt tester och allt så ser det ut som hcg värdet ökar och igår testade vi positivt hemma.

    Är tillbaka på sjukhuset idag för en hel del kontroller.


    Vad trist att du blev överstimulerad, men,

    GRATTIS till plusset!!! Hur mår du nu?

    Jag har precis varit på en privat klinik och de verkade tycka att vi skulle pröva med åtminstone en insemination till. Pga allt ser "bra ut". Läkaren talade om riskerna med ivf osv...

    Jag undrar... varför inte ivf direkt..? Vi är ju ändå 35 och har försökt 2 år..
  • SaJoH
    Jessa01 skrev 2016-12-25 10:15:43 följande:

    Tack Mariana79 och SaJoh för svar. Det känns skönt att veta att man inte är ensam. Även om jag inte önskar någon att gå igenom det vi gör.

    Nu firar vi lite jul och tar det lugnt.

    Mina pergotimehormoner har gjort mig helt uppstressad sista veckorna så jag ska bara försöka gå ner i varv. Avvakta mensen och köra vidare efter nyår.

    STOR KRAM TILL ALLA FIGHTERS DÄR UTE! GOD JUL :)


    Tack för peppet!!!

    Hur går det? Vi var precis på privat klinik och blev i princip rekommenderade att göra en till insemination, inte alltså ivf ännu. Lite förbryllad. Trodde det var bråttom, är ju ändå 35,5...
  • Maniole
    SaJoH skrev 2017-01-05 12:06:00 följande:
    Vad trist att du blev överstimulerad, men,

    GRATTIS till plusset!!! Hur mår du nu?

    Jag har precis varit på en privat klinik och de verkade tycka att vi skulle pröva med åtminstone en insemination till. Pga allt ser "bra ut". Läkaren talade om riskerna med ivf osv...

    Jag undrar... varför inte ivf direkt..? Vi är ju ändå 35 och har försökt 2 år..
    Jag mår bra, har bara en sjuklig trötthet om eftermiddagar/kvällar.
    Var på kontroll idag för att de att vätskan minskar, gått ned 3kg nu på 3 dagar så något händer.
    Med första graviditeten så hade jag inga gravid symptomer förutom trötthet så jag är förskonad tror jag.

    Vi skulle också ha gjort insemination först men den dagen det var planerat visade mannens kvalité va dålig och läkaren styrde om till ivf.
    Det är inget "fel" på er? Min egna tolkning till att vi inte själva har lyckats och att nu med ivf gick det direkt, tror jag har att min kvalité på äggen har inte varit bra samtidigt som min makes simmare inte har orkar ända fram. På så sätt är det ju inge fel på oss.
    Men förstår att du skulle velat gå på ivf. Men det kanske räcker med att simmarna får komma högre upp. Vem vet. Sen att påbörja ivf går snabbt bara man har bestämt sig.
    Vilken stad går ni i?
  • SaJoH
    Maniole skrev 2017-01-05 12:44:03 följande:

    Jag mår bra, har bara en sjuklig trötthet om eftermiddagar/kvällar.

    Var på kontroll idag för att de att vätskan minskar, gått ned 3kg nu på 3 dagar så något händer.

    Med första graviditeten så hade jag inga gravid symptomer förutom trötthet så jag är förskonad tror jag.

    Vi skulle också ha gjort insemination först men den dagen det var planerat visade mannens kvalité va dålig och läkaren styrde om till ivf.

    Det är inget "fel" på er? Min egna tolkning till att vi inte själva har lyckats och att nu med ivf gick det direkt, tror jag har att min kvalité på äggen har inte varit bra samtidigt som min makes simmare inte har orkar ända fram. På så sätt är det ju inge fel på oss.

    Men förstår att du skulle velat gå på ivf. Men det kanske räcker med att simmarna får komma högre upp. Vem vet. Sen att påbörja ivf går snabbt bara man har bestämt sig.

    Vilken stad går ni i?


    Nej, vi har inget officiellt "fel": mannens spermier är bra, alla mina hormonvörden normala. Något är det väl ändå - eftersom inget händer. Kanske borde vi testa insemination en gång till, ändå. Var liksom så inställd på ivf, bara.

    Vad skönt det måste kännas att det gick vägen direkt. Så slipper ni den (som jag förstår det) tröttsamma och slitande "ivf-svängen".. bävar själv inför det. Jag läste dock att sekundärt barnlösa (med naturlig grav i bagaget) har större möjligheter vid ivf. Men det garanterar ju ingenting, suck....????

    Hoppas du får vila ordentligt!
  • Maniole
    SaJoH skrev 2017-01-05 21:43:19 följande:
    Nej, vi har inget officiellt "fel": mannens spermier är bra, alla mina hormonvörden normala. Något är det väl ändå - eftersom inget händer. Kanske borde vi testa insemination en gång till, ändå. Var liksom så inställd på ivf, bara.

    Vad skönt det måste kännas att det gick vägen direkt. Så slipper ni den (som jag förstår det) tröttsamma och slitande "ivf-svängen".. bävar själv inför det. Jag läste dock att sekundärt barnlösa (med naturlig grav i bagaget) har större möjligheter vid ivf. Men det garanterar ju ingenting, suck....????

    Hoppas du får vila ordentligt!
    Som det verkar så lyckas vi nu på första ivf försöket. Har inte tyckt att det har varit jobbigt. All medicin och sprutor har gått bra. Kontakten med kliniken. Utplockningen kändes knappt dock reagerade jag på lugnadet o smärtstillande. Sen återföringen var enkel, tog 5min med allt. Sen blev jag överstimulerad men har blivit väl omhändertagen av sjukvården. Har vul den 24/1 så då vi se att allt gått vägen.
  • SaJoH
    Maniole skrev 2017-01-06 06:55:32 följande:

    Som det verkar så lyckas vi nu på första ivf försöket. Har inte tyckt att det har varit jobbigt. All medicin och sprutor har gått bra. Kontakten med kliniken. Utplockningen kändes knappt dock reagerade jag på lugnadet o smärtstillande. Sen återföringen var enkel, tog 5min med allt. Sen blev jag överstimulerad men har blivit väl omhändertagen av sjukvården. Har vul den 24/1 så då vi se att allt gått vägen.


    Jag blev lite fundersam på utplocket - bedövar de med spruta först? Litet orolig för det där...

    Gjorde in inte någon insemination alls (i något skede)?
  • Maniole
    SaJoH skrev 2017-01-06 10:45:13 följande:
    Jag blev lite fundersam på utplocket - bedövar de med spruta först? Litet orolig för det där...

    Gjorde in inte någon insemination alls (i något skede)?
    Nej inseminationen blev avblåst för att helt plötsligt var min mans spermier inte dugliga för insemination. Dock sen vid befruktningen vid äggplock så var det normala värden igen för honom.

    Jag blev mottagen av en helt underbar sköterska som visade mig runt, pratade igenom det som skulle ske. Hon satt nål i armen. Fick alvedon och lugnande. Sen väl inne precis innan äggplocket fick jag smärtstillande intravenöst.
    Blev ganska borta och kände det som små stickningar. Knappt kännbara. Men efteråt fick jag mer smärtstillande intravenöst för att jag fick så ont. Fick också voltaren som stolpiller.
    Visst är utplocket väldigt olika har jag förstått. Men jag har bara "positiva" saker att säga.
  • SaJoH
    Maniole skrev 2017-01-06 12:58:32 följande:

    Nej inseminationen blev avblåst för att helt plötsligt var min mans spermier inte dugliga för insemination. Dock sen vid befruktningen vid äggplock så var det normala värden igen för honom.

    Jag blev mottagen av en helt underbar sköterska som visade mig runt, pratade igenom det som skulle ske. Hon satt nål i armen. Fick alvedon och lugnande. Sen väl inne precis innan äggplocket fick jag smärtstillande intravenöst.

    Blev ganska borta och kände det som små stickningar. Knappt kännbara. Men efteråt fick jag mer smärtstillande intravenöst för att jag fick så ont. Fick också voltaren som stolpiller.

    Visst är utplocket väldigt olika har jag förstått. Men jag har bara "positiva" saker att säga.


    Låter väldigt bra att det var en positiv upplevelse, trots allt. Jag bor i Helsingfors så vi går på en privatklinik här. De är väldigt proffsiga och jag litar på dem. Är dock lite orolig ännu, men nu ska vi fundera på om vi gör en insemination och sedan fortsätter med ivf. Är så less på detta eviga väntandet (på mens, på testresultat, på telefontider osv.) - som om livet på sätt och viss står på standby, ja i alla fall en del av livet. Och så sonens frågor...

    Hur länge tog det för er att bli gravid med första?
  • Maniole
    SaJoH skrev 2017-01-06 15:32:29 följande:
    Låter väldigt bra att det var en positiv upplevelse, trots allt. Jag bor i Helsingfors så vi går på en privatklinik här. De är väldigt proffsiga och jag litar på dem. Är dock lite orolig ännu, men nu ska vi fundera på om vi gör en insemination och sedan fortsätter med ivf. Är så less på detta eviga väntandet (på mens, på testresultat, på telefontider osv.) - som om livet på sätt och viss står på standby, ja i alla fall en del av livet. Och så sonens frågor...

    Hur länge tog det för er att bli gravid med första?
    Jo den där väntan och speciellt längtan går inte ta ifrån någon. Även om det blev snopet när inseminationen blev avblåst så var det en slags lättnad. Att då få börja med ivf. Vi går privat i Uppsala. Har känt från start en bra känsla där man blivit sedd, hörd och omhändertagen.

    Vi hade försökt att bli gravida i drygt 1 1/2år, sökte hjälp och fick en tid ganska snabbt- två dagar innan plussade vi. Hann aldrig riktigt landa i graviditeten- tanken att jag kunde vara gravid till att vi i vecka 30 åkte in till förlossningen. Men nu så är hon snart 5år och har nog gett upp tjatet om ett syskon. Men längtar till vi ska få berätta för henne.
    Hur gammal är din son?
Svar på tråden sekundär barnlöshet och IVF våren 2017