Jag och min sambo har nyligen fått reda på att mitt AMH är för lågt för att kunna hoppas på IVF.... Jag är dessutom överviktig och kämpar hårt för att få ner det men det går bara inte
(ämnesomsättningssjukdomar som försvårar rejält). Det tillsammans med att jag är 38 och fyller 39 nästa år gör att det ser mörkt ut...
Så nu har vår läkare sagt att vi försöker med Letrozol och Ovitrelle denna månaden ut. Andra gången med den kombon... kört bara Ovitrell 5 gånger innan det. Tog ovitrell sprutan i söndags och tar det sig inte denna gång så har jag fått hämta ut Gonal- F för att ha om mensen kommer och börja injicera med det...
Men han har även sagt att vår bästa chans troligen är ÄD.... Och han har samarbete just med AVA i Sankt Petersburg...
Sitter nu här och försöker sortera alla tankar, samtidigt som jag måste försöka tänka positivt ang mina behandlingar... Kanske det tar sig utan att behöva ta till ÄD?
Jag har lite frågor till er dock inför detta om det skulle bli den vägen vi måste ta.
Hur har ni handskats med det faktum att det är er partners biologiska barn men inte ert? Jag sitter och oroar mig för att jag skall må dåligt när jag ser hans drag men inte mina. Även om man väljer någon som är lik så kommer det ju inte vara mina drag eller mina gener, tanken på att bli bitter och svartsjuk på min partner skrämmer mig...
Hur mycket har det kostat (behandlingen främst men även resorna)? Jag vet att det är en känslig fråga. Men även om man har en ok ekonomi så kan 300 000 vara omöjligt att punga ut hur som helst... Redan 100 000 kan vara svårt att bara trolla fram hur som helst (nu kommer det hela ju ske med lite mer planering så pengarna kommer ju finnas men ni förstår hur jag menar) Behövde man betala allt up front eller hur funkade det?