orosanmäld
Hej. Blivit anmäld av min terapeut till socialtjänsten. Tänker inte delta i utredningen. Vad händer då? Och var fasiken hittar jag en ny terapeut?
Lite stöd och råd från andra skulle sitta fint.
-
-
Svar på tråden orosanmäld
-
Förstår du hur skadligt det är för utsatta barn när såna som du sprider skräckpropaganda? Det finns föräldrar som håller på att gå under, som gärna VILL be om hjälp men inte vågar pga såna som dig. Och vad blir resultatet? Barnen far illa. Du tar bort det yttersta skyddsnätet som finns för utsatta barn i samhället.Anonym (Elvira) skrev 2016-07-08 12:17:08 följande:Fast det kan man ju uppenbarligen inte göra.
-
Till sist gjorde hon slag..... Hur många år har hon blivit svårt misshandlad av sin sambo innan hon gjorde slag då?Anonym (Elvira) skrev 2016-07-08 12:03:42 följande:Det är vad du tror det.
Min väninna blev svårt misshandlad av sin sambo. Till sist gjorde hon slag i saken och anmälde, plus att hon slängde ut sambon.
Polisen kopplade in soc och ett par månader senare bodde hennes tre tonåringar i familjehem. Trots att hon slängt ut fd sambon.
Tre välfungerande tonåringar mellan 13 och 17 år gamla.
Nu har det gått några år och alla fick flytta hem i takt med sina 18-årsdagar. Tänk om ungarna varit små...
Missförstå mig rätt, men jag tror knappast att det var "Tre välfungerande tonåringar" som soc och polisen tog hand efter det de varit med om. -
Inte så att din väninna är missbrukare?
-
Och jag vet för jag har själv sett det hända.Anonym (x) skrev 2016-07-08 12:15:38 följande:Jag vet för att jag jobbar med detta. Och jag har också lärt mig att ta såna historier med en nypa salt. Det krävs underlag för att kunna omhänderta ett barn. Om sambon utgjorde den enda risken och han var helt ute ur bilden hade socialtjänsten aldrig fått genom ett LVU då det prövas av förvaltningsrätten, så jag är ganska säker på att det finns mer bakom detta än vad du skriver. Om inte socialsekreteraren skrivit en felaktig utredning där h*n påstått att sambon fortfarande bodde kvar trots att h*n inte gjorde det. Men om så var fallet förutsätter jag att din väninna överklagade och även anmälde henne för tjänstefel.
Jag vet hur det gick till, jag har själv läst utredningen.Det pågick i nästan ett år.Eszra skrev 2016-07-08 12:33:31 följande:Till sist gjorde hon slag..... Hur många år har hon blivit svårt misshandlad av sin sambo innan hon gjorde slag då?
Missförstå mig rätt, men jag tror knappast att det var "Tre välfungerande tonåringar" som soc och polisen tog hand efter det de varit med om.
Som sagt, jag känner familjen och tror att jag har bättre koll på detta än du.Nej, det är hon inte. Dock misstänkte soc det i början men hon motbevisade det med leverprover som inte var några fel på. Misstanken kom från att hennes ex påstod att hon söp.Eszra skrev 2016-07-08 12:35:39 följande:Inte så att din väninna är missbrukare?
-
Fel. Terapeuten ser inte att det finns en oro, hon anser att det finns en oro. Stor skillnad där. Och efter att ha läst inlägg av dagis- och vårdpersonal som anmäler p.g.a "en magkänsla" och annat trams kan jag bara dra slutsatsen att många ligger i riskzonen för att anmälas till soc fast det egentligen inte finns några problem. Och när det händer... tja, som någon skrev, soc är mästare på att vrida och vränga på ord, så ibland kan det vara bäst att inte säga något alls till dem.Anonym (Hjälp) skrev 2016-06-28 13:15:38 följande:
Nu blir jag förbannad. Din terapeut ser att det finns en oro kring hur ditt/dina barn mår och du tänker strunta i det? Vad är du för slags förälder som sätter dig själv före ditt/dina barns behov och rättigheter? Det finns hjälp och stöd att få av samhället när man inte fixar riktigt allt som man borde fixa. Vad ger sig rätten att vägra ditt/dina barn en bra uppväxt?
Till er som säger att soc bara tar barn när det är riktigt illa i hemmet har jag en del att säga, men det är meningslöst eftersom ni lever i er lilla bubbla där enhörningar skuttar runt och det alltid är solsken och soc är snälla och välmenande människor som bara vill hjälpa. Men en dag kanske ni sitter där själva och har blivit anmälda. Då är det nog inte så roligt längre. För soc så kallade hjälp innebär ibland att barn slits från sina hem och placeras hos giriga människor som bara är ute efter arvodena. -
Vi har tagit emot barn i olika omgångar under perioder. Och vi gör det verkligen inte för pengarnas skull! Det är farligt att dra alla över en kam, både när det gäller myndigheter och människor.
Och jag vet också att barn inte plockas från sina föräldrar hur som helst. Det finns grunder och anledningar till allt. Har man allt i ordning finns det ingen anledning för oro anser jag. -
Sådana som du äcklar mig. Självklart tar ni emot barn för pengar, skulle ni bara få samma summa som barnbidraget vore det nog inte så intressant längre.Anonym (Familjehemsmamma) skrev 2016-11-03 03:15:12 följande:
Vi har tagit emot barn i olika omgångar under perioder. Och vi gör det verkligen inte för pengarnas skull! Det är farligt att dra alla över en kam, både när det gäller myndigheter och människor.
Och jag vet också att barn inte plockas från sina föräldrar hur som helst. Det finns grunder och anledningar till allt. Har man allt i ordning finns det ingen anledning för oro anser jag.
Och vem är det som drar alla över en kam? Det är ju du, när du säger at det alltid finns "grunder och anledningar till allt". Visst finns det grunder, frågan är om dessa grunder är nog för att ta barnen från sina hem. Många gånger skulle insatser i hemmet vara en tillräcklig, och framförallt bättre, insats än att flytta barnen till vilt främmande människor.
Men det är klart, då upphör ju den av staten omhuldade barnhandeln och det går ju inte för sig. -
Och hur kan jag äckla dig när du inte känner mig? Du vet inte vad jag har för syn på livet eller mina tankar och erfarenheter.Anonym (Se upp för soc!) skrev 2016-11-03 04:14:52 följande:
Sådana som du äcklar mig. Självklart tar ni emot barn för pengar, skulle ni bara få samma summa som barnbidraget vore det nog inte så intressant längre.
Och vem är det som drar alla över en kam? Det är ju du, när du säger at det alltid finns "grunder och anledningar till allt". Visst finns det grunder, frågan är om dessa grunder är nog för att ta barnen från sina hem. Många gånger skulle insatser i hemmet vara en tillräcklig, och framförallt bättre, insats än att flytta barnen till vilt främmande människor.
Men det är klart, då upphör ju den av staten omhuldade barnhandeln och det går ju inte för sig.
Självklart ska hjälp i hemmet vara den första åtgärden, och jag vet att det många gånger räcker väl! Men i dom fallen då det inte räcker? Ska man bara blunda åt det då och låta ett barn stanna i en miljö som den far illa av? Misshandel? Sexuelltutnyttjande? I vissa fall måste ett barn bort från sitationen! Punkt.
Visst finns det säkert gånger då soc gjort fel i det ena eller andra, men inte ALLA socialarbetare. På dina uttalanden så låter dom som att allt alltid är fel. Och att alla familjehem gör det för pengarna, en del säkerligen men inte alla! Mitt hjärta sitter på rätt plats och jag sover gott om nätterna! Visst får jag ersättning, men när vi började med detta så trodde vi faktiskt inte att det rörde sig om så mycket mer än ett barnbidrag. Så jo! Det skulle fortfarande vara aktuellt för oss!
För att återgå till TS fråga så tycker jag det är hemskt att hon inte kan få gå till en professionell och få ventilera utan att det ska vändas emot henne. Ska man anmäla för minsta lilla så skulle sjutton varenda mamma bli anmäld! -
Det är bra att familjehem finns!Anonym (Familjehemsmamma) skrev 2016-11-03 05:27:52 följande:
Och hur kan jag äckla dig när du inte känner mig? Du vet inte vad jag har för syn på livet eller mina tankar och erfarenheter.
Självklart ska hjälp i hemmet vara den första åtgärden, och jag vet att det många gånger räcker väl! Men i dom fallen då det inte räcker? Ska man bara blunda åt det då och låta ett barn stanna i en miljö som den far illa av? Misshandel? Sexuelltutnyttjande? I vissa fall måste ett barn bort från sitationen! Punkt.
Visst finns det säkert gånger då soc gjort fel i det ena eller andra, men inte ALLA socialarbetare. På dina uttalanden så låter dom som att allt alltid är fel. Och att alla familjehem gör det för pengarna, en del säkerligen men inte alla! Mitt hjärta sitter på rätt plats och jag sover gott om nätterna! Visst får jag ersättning, men när vi började med detta så trodde vi faktiskt inte att det rörde sig om så mycket mer än ett barnbidrag. Så jo! Det skulle fortfarande vara aktuellt för oss!
För att återgå till TS fråga så tycker jag det är hemskt att hon inte kan få gå till en professionell och få ventilera utan att det ska vändas emot henne. Ska man anmäla för minsta lilla så skulle sjutton varenda mamma bli anmäld!
Men jag har avbokat min tid hos terapeuten jag skulle börja gå hos. Inser att om jag ska tala om hur jag mår så KAN man vända det till att det påverkar mitt barn negativt. Och det gör det förmodligen, alla i en familj med psykisk ohälsa blir påverkade! Tror dock att han skulle må tusen gånger sämre om soc blandades in. Jag försöker ju må bra! Bl.a. Genom att söka hjälp....Och han får allt han behöver såklart, fast jag känner att jag orkar inte engagera mig så mycket som jag skulle vilja. -
Det är väl ganska vanligt att man inte gärna vill bli orosanmäld. Personer som går i terapi gör det av en anledning och då kan nog den kategorin människor ofta hamna i ett soc-ärende om man har barn. Problemet för många (vet inte exakt vad du går i terapi för TS) är att man inte inser det själv, att man söker hjälp för något men inte ser eller håller med om att detta skulle påverka barnen, men det gör det alltid, vad man än tycker, åtminstone i det långa loppet.
Sen kan det vara så TS; soc har ett samtal med dig, ev kanske gör ett hembesök och sen kanske det inte blir mer än så (är ganska vanligt) Är det rent och ok hemma, barnen får mat och kläder, du ser till de kommer till dagis/skola, inte glömmer läkarbesök osv, då kommer soc lägga ner)
I mitt fall orosanmälde skolan trots att mitt barn redan hade läkar- och kuratorkontakt. De skrev tom i orosanmälan att det INTE förelåg oro för vårt föräldraskap. Skolan sa att soc ev kunde ge något mer stöd/resurser som vi inte kände till. Vi var på ett samtal + kurator från skolan, där soc i princip skrev kuratorn på näsan att vi var bra föräldrar, vi hade gjort allt man kan, vi hade bra samarbete med alla instanser (det tyckte skolan också) och det fanns inget direkt mer just soc kan göra.
Jag berättar detta även om det är en helt annan anledning till anmälan än din TS, men just för att belysa att det var ett helt normalt samtal och beslutet blev att inte starta en utredning.
Har ett ärende i min närhet där det pågår utredning där personen inte anser att h*n brister, bara upprepar att det är missförstånd, det är fel saker vård och soc anser brister osv. Denna person sköter allt det praktiska mycket bra men det är vanföreställningar som spökar och det påverkar givetvis barnen eftersom det påverkar hur föräldern agerar, men nej, h*n hävdar barnen inte märker något alls. Vill heller inte ta emot hjälp från vare sig vård eller soc, helst.
-
Vill TS samtala med någon utan att det kan vändas emot henne kanske en präst är ett val? Dom har den absoluta tystnadsplikten! Man kan i princip erkänna mord för dom och dom får inget säga.
Jag är på inget vis religiös. Men samtal är bra och vill bara ge alternativ. -
Anonym (Se upp för soc!) skrev 2016-11-03 02:02:17 följande:Fel. Terapeuten ser inte att det finns en oro, hon anser att det finns en oro. Stor skillnad där. Och efter att ha läst inlägg av dagis- och vårdpersonal som anmäler p.g.a "en magkänsla" och annat trams kan jag bara dra slutsatsen att många ligger i riskzonen för att anmälas till soc fast det egentligen inte finns några problem. Och när det händer... tja, som någon skrev, soc är mästare på att vrida och vränga på ord, så ibland kan det vara bäst att inte säga något alls till dem.
Till er som säger att soc bara tar barn när det är riktigt illa i hemmet har jag en del att säga, men det är meningslöst eftersom ni lever i er lilla bubbla där enhörningar skuttar runt och det alltid är solsken och soc är snälla och välmenande människor som bara vill hjälpa. Men en dag kanske ni sitter där själva och har blivit anmälda. Då är det nog inte så roligt längre. För soc så kallade hjälp innebär ibland att barn slits från sina hem och placeras hos giriga människor som bara är ute efter arvodena.Personal inom olika yrken är skyldiga att anmäla om de hyser oro övre hur barn har det gå på magkänsla som du kallar det, det är sällan någon upplever oro över hur barn har det i hemmet., Personal inom de olika yrkena som har anmälningsskyldighet ska inte göra någon utredning utan bara anmäla till socialtjänsten.
De flesta har aldrig träffat en enda förälder som haft med socialtjänsten att göra gällande deras barn.
-
Visst, de har skyldighet att anmäla om något verkar fel. Felet är bara att det anmäls så in i h-e saker som inte behövde anmälas!Anonym (anonym) skrev 2016-11-03 14:37:43 följande:
Personal inom olika yrken är skyldiga att anmäla om de hyser oro övre hur barn har det gå på magkänsla som du kallar det, det är sällan någon upplever oro över hur barn har det i hemmet., Personal inom de olika yrkena som har anmälningsskyldighet ska inte göra någon utredning utan bara anmäla till socialtjänsten.
De flesta har aldrig träffat en enda förälder som haft med socialtjänsten att göra gällande deras barn.
-
Du äcklar mig för att du stjäl barn mot en saftig ersättning.Anonym (Familjehemsmamma) skrev 2016-11-03 05:27:52 följande:Och hur kan jag äckla dig när du inte känner mig? Du vet inte vad jag har för syn på livet eller mina tankar och erfarenheter.
Självklart ska hjälp i hemmet vara den första åtgärden, och jag vet att det många gånger räcker väl! Men i dom fallen då det inte räcker? Ska man bara blunda åt det då och låta ett barn stanna i en miljö som den far illa av? Misshandel? Sexuelltutnyttjande? I vissa fall måste ett barn bort från sitationen! Punkt.
Visst finns det säkert gånger då soc gjort fel i det ena eller andra, men inte ALLA socialarbetare. På dina uttalanden så låter dom som att allt alltid är fel. Och att alla familjehem gör det för pengarna, en del säkerligen men inte alla! Mitt hjärta sitter på rätt plats och jag sover gott om nätterna! Visst får jag ersättning, men när vi började med detta så trodde vi faktiskt inte att det rörde sig om så mycket mer än ett barnbidrag. Så jo! Det skulle fortfarande vara aktuellt för oss!
För att återgå till TS fråga så tycker jag det är hemskt att hon inte kan få gå till en professionell och få ventilera utan att det ska vändas emot henne. Ska man anmäla för minsta lilla så skulle sjutton varenda mamma bli anmäld! -
Det spelar ingen roll om man blir anmäld för konstiga saker. Då läggs utredningen ner.Anonym (Se upp för soc!) skrev 2016-11-07 21:36:24 följande:Visst, de har skyldighet att anmäla om något verkar fel. Felet är bara att det anmäls så in i h-e saker som inte behövde anmälas!
-
Till er som tror (som jag också trodde..) att en terapeut inte anmäler för små saker måste jag tyvärr säga att de visst kan göra det..
Jag har flera barn tätt och blev lämnad av pappan 2 dagar efter att vårt yngsta barn föddes.
Kontaktade soc då pappan vägrade umgänge. Han fortsatte vägra så en stödperson tilldelades mig att avlasta 4-6h/vecka.
Bad också om terapi då relationen till barnens pappa innehöll psykiskt våld jag mådde dåligt av.
Kom till terapeuten en dag lite blek då mitt yngsta barn hade kollik och skrek sig genom nätterna.
Sa att jag var trött och förklarade varför.
Terapeuten valde att göra en orosanmälan TROTS att hon visste att jag på eget initiativ hade kontakt med soc.
Soc.arbetaren kontaktade mig och tyckte det var illa av terapeuten och att hon efter samtal med min stödperson inte tänkte göra någon utredning då både hon och stödpersonen ansåg att jag tog hand om barnen bättre än bra som hon uttryckte sig.
Sedan gav hon mig nummer till en annan terapeut och gav mig rådet att byta då hon tänkte att förtroendet för terapeuten jag gick till gått förlorat.
Till ts: rekomenderar dig att delta i utredningen då den kommer visa om du är en bra förälder och om ditt barn mår bra.
Och BYT terapeut. -
Oj oj. Man får känslan av att du döljer någon hemsk hemlighet! "Se upp för soc"...du har alltså varit utsatt och ifrågasatt själv eller? Hur kan du veta att soc är så hemska och att alla familjehem bara är ute efter pengar?Anonym (Se upp för soc!) skrev 2016-11-03 04:14:52 följande:
Sådana som du äcklar mig. Självklart tar ni emot barn för pengar, skulle ni bara få samma summa som barnbidraget vore det nog inte så intressant längre.
Och vem är det som drar alla över en kam? Det är ju du, när du säger at det alltid finns "grunder och anledningar till allt". Visst finns det grunder, frågan är om dessa grunder är nog för att ta barnen från sina hem. Många gånger skulle insatser i hemmet vara en tillräcklig, och framförallt bättre, insats än att flytta barnen till vilt främmande människor.
Men det är klart, då upphör ju den av staten omhuldade barnhandeln och det går ju inte för sig.
Är du väldigt insatt på nåt sätt? -
Jag upplever det som att vårdpersonalen anmäler vid minsta lilla antydan till problem för att lagen kräver det. Och ingen vårdpersonal vågar ju låta bli och sedan ångra sig om det skulle ske dödsfall.Anonym (också anmäld) skrev 2016-11-13 23:51:02 följande:
Till er som tror (som jag också trodde..) att en terapeut inte anmäler för små saker måste jag tyvärr säga att de visst kan göra det..
Jag har flera barn tätt och blev lämnad av pappan 2 dagar efter att vårt yngsta barn föddes.
Kontaktade soc då pappan vägrade umgänge. Han fortsatte vägra så en stödperson tilldelades mig att avlasta 4-6h/vecka.
Bad också om terapi då relationen till barnens pappa innehöll psykiskt våld jag mådde dåligt av.
Kom till terapeuten en dag lite blek då mitt yngsta barn hade kollik och skrek sig genom nätterna.
Sa att jag var trött och förklarade varför.
Terapeuten valde att göra en orosanmälan TROTS att hon visste att jag på eget initiativ hade kontakt med soc.
Soc.arbetaren kontaktade mig och tyckte det var illa av terapeuten och att hon efter samtal med min stödperson inte tänkte göra någon utredning då både hon och stödpersonen ansåg att jag tog hand om barnen bättre än bra som hon uttryckte sig.
Sedan gav hon mig nummer till en annan terapeut och gav mig rådet att byta då hon tänkte att förtroendet för terapeuten jag gick till gått förlorat.
Till ts: rekomenderar dig att delta i utredningen då den kommer visa om du är en bra förälder och om ditt barn mår bra.
Och BYT terapeut.
Problemet är att terapirelationen brister vid en anmälan. I mitt fall kunde jag anmält mig själv för att rädda terapirelationen men fick ingen chans då terapeuten gick bakom ryggen på mig. Hur man än gör så är ju terapirelationen förstörd efter en sådan sak.
Ja byta terapeut. Det går ju inte när man får vård genom landstinget. Då får man ställa sig i kö och vänta några år till. Känner mig ledsen över att min chans till terapi togs ifrån mig.
Lyckades du byta terapeut? -
Tyvärr är det antagligen så :/Anonym (ts) skrev 2016-11-14 00:36:48 följande:
Jag upplever det som att vårdpersonalen anmäler vid minsta lilla antydan till problem för att lagen kräver det. Och ingen vårdpersonal vågar ju låta bli och sedan ångra sig om det skulle ske dödsfall.
Problemet är att terapirelationen brister vid en anmälan. I mitt fall kunde jag anmält mig själv för att rädda terapirelationen men fick ingen chans då terapeuten gick bakom ryggen på mig. Hur man än gör så är ju terapirelationen förstörd efter en sådan sak.
Ja byta terapeut. Det går ju inte när man får vård genom landstinget. Då får man ställa sig i kö och vänta några år till. Känner mig ledsen över att min chans till terapi togs ifrån mig.
Lyckades du byta terapeut?
Tycker ändå det är illa att de anmäler för att man "är trött" eller orkeslös om man i övrigt har goda värderingar, är lugn och saklig.
Eller som i mitt fall då hon var medveten om att jag redan hade kontakt med soc.
Jag fick byta terapeut och behövde inte köa så länge men här är väntetiden inom psykvård inte så lång (bor inte i Sverige) utan målsättning är att väntetiden ska vara som längst 1-3 månader.