orosanmäld

Det är väl ganska vanligt att man inte gärna vill bli orosanmäld. Personer som går i terapi gör det av en anledning och då kan nog den kategorin människor ofta hamna i ett soc-ärende om man har barn. Problemet för många (vet inte exakt vad du går i terapi för TS) är att man inte inser det själv, att man söker hjälp för något men inte ser eller håller med om att detta skulle påverka barnen, men det gör det alltid, vad man än tycker, åtminstone i det långa loppet.

Sen kan det vara så TS; soc har ett samtal med dig, ev kanske gör ett hembesök och sen kanske det inte blir mer än så (är ganska vanligt) Är det rent och ok hemma, barnen får mat och kläder, du ser till de kommer till dagis/skola, inte glömmer läkarbesök osv, då kommer soc lägga ner) 

I mitt fall orosanmälde skolan trots att mitt barn redan hade läkar- och kuratorkontakt. De skrev tom i orosanmälan att det INTE förelåg oro för vårt föräldraskap. Skolan sa att soc ev kunde ge något mer stöd/resurser som vi inte kände till. Vi var på ett samtal + kurator från skolan, där soc i princip skrev kuratorn på näsan att vi var bra föräldrar, vi hade gjort allt man kan, vi hade bra samarbete med alla instanser (det tyckte skolan också) och det fanns inget direkt mer just soc kan göra.
Jag berättar detta även om det är en helt annan anledning till anmälan än din TS, men just för att belysa att det var ett helt normalt samtal och  beslutet blev att inte starta en utredning. 

Har ett ärende i min närhet där det pågår utredning där personen inte anser att h*n brister, bara upprepar att det är missförstånd, det är fel saker vård och soc anser brister osv. Denna person sköter allt det praktiska mycket bra men det är vanföreställningar som spökar och det påverkar givetvis barnen eftersom det påverkar hur föräldern agerar, men nej, h*n hävdar barnen inte märker något alls. Vill heller inte ta emot hjälp från vare sig vård eller soc, helst.