orosanmäld

Du kommer dock i andra hand. Visar det sig att du "dumpar din skit" på ett sätt som skadar ditt barn är det terapeutens jäkla skyldighet att anmäla så att du får hjälp att hantera din skit på ett sätt som INTE drabbar barnet. Anmälan görs inte för att sätta dit någon utan för att HJÄLPA.

Beklämmande att du inte förstår detta.

Uppenbarligen har Ts sagt saker som gör att terapeuten har fått signaler om att föräldraskapet inte fungerar som det ska och då har terapeuten gjort precis som den ska anmäla oro för barn.

Detta hände mig också! Jag blev anmäld av min terapeut! Som tur var hade jag bara träffat terapeuten ett par gånger, men jag blev så skrämd att jag inte vågar ta någon ny kontakt med vården. Så jag får må dåligt ensam...

Det gick bra för familjen i alla fall! Jag samarbetade. Socialtjänsten gjorde en utredning med andra "förstå-sig-på-are", personer som de valt, som stöd. De fick komma och titta hemma och se mig med barnen i några månader. Deras rapport blev att det var ingen fara för barnen. Tvärtom mådde barnen väldigt bra och blev väl omhändertagna, skrev de.

Vårdpersonal har skyldighet att anmäla oro för ett barn, men jag menar också att vårdpersonal (eller specifikt: min fd terapeut) måste höja sin kompetens för att bedöma om en hjälpsökande person som också är förälder verkligen är en fara för barn.

Jag skulle behöva någon att tala med om personliga saker - men nu när detta har hänt känner jag att jag inte kan tala fritt och vad är det då för mening med en terapi?

Som vårdpersonal har man en lagstadgad skyldighet att anmäla till socialtjänsten om man är orolig för att barn far illa. Det räcker alltså med oro. Om man är osäker på om man ska anmäla eller inte kan man alltid konsultera med socialtjänsten anonymt.

Men sen är det klart att det kommer att påverka en terapi och kontakten. Nu har jag inte läst igenom hela tråden men har TS pratat med terapeuten kring varför hen gjorde en orosanmälan?

En terapeut får inte bryta sekretessen hur som helst, även om det handlar om en anmälan till soc. Det kan därför endast röra sig om ett barn i detta läget.

TS, jag tycker att du väljer att se på detta på fel sätt. En orosanmälan är gjord. Folk reagerar ofta instinktivt på detta och blir rädda att barnen ska tas ifrån dom. Det är väldigt ovanligt att det går så långt, och då är det riktigt illa i hemmet. Försök istället att se det som att din terapeut uppmärksammat något som gjort henne orolig för ditt barn och eran hemsituation. Soc är därför inkopplad för att utreda ifall de kan erbjuda dig hjälp och stöd i syfte att säkerställa att ditt barn har det så bra det kan ha det under tiden som du jobbar på dig själv i terapin. Det är inte menat som ett straff. Tvångsåtgärder blir bara aktuella om det är riktigt illa som sagt, och då barnet verkligen riskerar att fara illa. 

Börja fundera lite nu ts eftersom det gäller dina barn.

Du har inte kontakt med en terapeut, bara för att du har det tråkigt hemma. Och ja, det stämmer bra, vissa yrkesgrupper får hålla sig vid tystnadsplikt och sekretess, men, och det är ett men med stort M, överst på listan prioriteras paragraf 1, fara för sig och andra. Och eftersom du blivit soc anmält av din egen terapeut, tror jag inte att du enbart har några prenatala trötthetssyndrom? 

Du vill inte delta i soc utredningen? Varför inte då? Vad tror du kommer å hända om du totalt vägra samarbete med tanke på din terapeuts anmälan?

TS, tänk på dina barn. Alla vi kan hamna i kris, men poängen är att söka hjälp.

Det är vad du tror det.
Min väninna blev svårt misshandlad av sin sambo. Till sist gjorde hon slag i saken och anmälde, plus att hon slängde ut sambon.
Polisen kopplade in soc och ett par månader senare bodde hennes tre tonåringar i familjehem. Trots att hon slängt ut fd sambon.
Tre välfungerande tonåringar  mellan 13 och 17 år gamla.

Nu har det gått några år och alla fick flytta hem i takt med sina 18-årsdagar. Tänk om ungarna varit små...

Jag vet för att jag jobbar med detta. Och jag har också lärt mig att ta såna historier med en nypa salt. Det krävs underlag för att kunna omhänderta ett barn. Om sambon utgjorde den enda risken och han var helt ute ur bilden hade socialtjänsten aldrig fått genom ett LVU då det prövas av förvaltningsrätten, så jag är ganska säker på att det finns mer bakom detta än vad du skriver. Om inte socialsekreteraren skrivit en felaktig utredning där h*n påstått att sambon fortfarande bodde kvar trots att h*n inte gjorde det. Men om så var fallet förutsätter jag att din väninna överklagade och även anmälde henne för tjänstefel. 

Fast det kan man ju uppenbarligen inte göra.