• Anonym (Ts)

    Vad gör socialtjänsten för en familj som fungerar men där föräldrarna är alkoholister?

    Vad gör socialtjänsten för en familj som fungerar men där föräldrarna är alkoholister?

    Jag hörde idag av en person att de har en grannfamilj med två barn i skolåldern. Båda föräldrarna är alkoholister, dricker alkohol i stor mängd varje kväll och är rejält berusade. Föräldrarna sköter omsorgen om barnen synligt sätt, de sköter sina jobb, har umgänge med grannar och vänner, barnen fungerar i skolan osv.

    Grannarna vet om det här, har funderat på socanmälan men känner att det inte finns något att anmäla för eftersom de två föräldrarna tar hand om sina barn, det finns kärlek, omsorg osv.

    Vad skulle en anmälan till soc i ett sådant fall leda till?

  • Svar på tråden Vad gör socialtjänsten för en familj som fungerar men där föräldrarna är alkoholister?
  • Anonym (H)
    Anonym (jj) skrev 2016-05-13 14:24:22 följande:

    Jag är barn till en missbrukare och lovade att aldrig göra samma sak som mina föräldrar gjorde mot mig. Jag har svikit det löftet genom att skaffa barn med en missbrukare. Jag var övertygad om att jag kunde bryta det sociala arvet men likt förbannat dök det upp och bet mig i arslet.

    Jag och exet har blivit anmälda till soc, och jag har själv anmält oss. Jag tyckte det var bra att sanningen kom fram att vi var en familj som var dysfunktionell och jag ansåg att behovet av hjälp var enorm. Det jag möttes av kommer jag aldrig glömma och jag anmälde min egen kommun för jag ansåg att dom gjort fel.

    En anmälan behöver inte vara fel. Behöver man hjälp ska man ha det, barnen har rätt till det.

    Sen vad soc gör är en annan femma. Men att våga erkänna är ett steg i rätt riktning.


    Jag tycker ändå att du lyckades bryta det sociala arvet på ett sätt när du gjorde en anmälan. Jävligt starkt och bra gjort av dig. Men hemskt att kommunen gjorde fel :/ kram
  • Anonym (---)
    misil skrev 2016-05-13 13:18:11 följande:
    Ja det finns ju många som växt upp i ren misär pga alkohol därför blir många svar  antagligen färgade av det,nu har ju inte läst kommentarer utan bara TS,
    Men för mig är detta ingen dysfunktionell familj utan verkar vara en kärleksfull familj där det går bra för barnen trots alkoholkunsumtion,och man ska komma ihåg att det finns många familjer som inte dricker men är kärlekslösa,vilket är värre.
    Vad baserar du att det är en kärleksfull familj på? För min del låter det som ts berättar att det lika väl kan vara en helt känslolös familj där barnen inte har några kärleksfulla föräldrar som bryr sig om dem och stöttar dem, utan snarare bryr sig om sig själva med sina egna företag som lika väl skulle kunna ta ännu mer av föräldrarna tid och engagemang från barnen. Barnen kan lika väl fungera så pass väl just på grund av att de själva MÅSTE vara "duktiga" för att överleva. Så du är duktig du om du kan tolka in att det är en kärleksfull familj utifrån den infon ts har lämnat. Kanske bättre att bara spekulera om sådant vi vet och inte tolka in egna saker mitt i allt.

    Sen vet jag inte om det verkligen är så kärleksfullt att utsätta sitt barn för att växa upp med missbrukande föräldrar (bara en allmän information, vi vet ju egentligen inte så mycket om familjen i fråga). Man kan intala sig själv hur mycket som helst att barnen inte märker eller påverkas, men den rationaliseringen handlar ju om att man ska slippa få insikt för att man ska kunna fortsätta dricka utan att behöva må för dåligt över vad man utsätter sina barn för. Det är jäkligt egoistiskt egentligen att tro att barnen inte påverkas, oavsett om man kan visa upp en fin fasad eller inte.
  • Anonym (---)

    Ts jag rekommenderar som sagt grannen att göra en anonym anmälan till socialjouren under pågående fylla och verkligen betona hur orolig grannen är för barnen just nu. Då kan socialjouren åka dit och "ta föräldrarna på bar gärning", så att säga. Mycket svårare för föräldrarna att neka till problemet när socialtjänsten har sett det med sina egna ögon. Med en helt vanlig anonym anmälan blir det nog svårare att komma åt eftersom föräldrarna kommer på inbokade möten osv. Socialtjänsten kan ju i många fall förstå att det finns problem och att föräldrarna inte talar sanning och att barnen döljer saker, men att så länge det inte kommer fram något konkret blir det svårt för socialtjänsten att ha något riktigt att ta på.

    Visar det sig att föräldrarna inte alls är fulla eller påverkade när soc kommer och att grannen har fel så är det väl bara positivt för barnen egentligen.

  • Bobo
    Påven Johanna skrev 2016-05-13 08:54:14 följande:
    Det får man väl hoppas att hen inte är, även om det väl knappast går att utesluta så mycket som påstådda socialarbetare skriver på forum på dagtid. 

    En människa som inte är i tjänst men som ändå uttalar sig å tjänstens vägnar bör förstås också uppträda korrekt. Jag förstår inte ens hur det kan finnas en invändning mot en sådan förväntan. Uttalar sig människan som privatperson och/eller lekman i något ämne så faller sådana krav bort, men då finns det ju heller ingen anledning att benämna sig efter sin profession. 
    Fast uttalar sig å tjänstens vägar är väl att ta i. TS ställer en fråga och någon som påstår sig vara socialsekreterare svarar. Svaret är rätt och riktigt, angående hur det går till när en anmälan kommer in och vad den kan leda till. Om denne tilltalar sina riktiga klienter med "snälla du" och "lilla du" så skulle jag hålla med dig men att på ett forum på internet inte kunna få använda sig av de uttrycken tycker jag är löjligt.
    Påverkar det svaret på TS fråga? Nej. TS fick reda på det denne undrade.

    Återigen så är det så löjligt när man ska märka ord och välja att tolka allting bokstavligt. Snälla du i skrift kan ju ses som ett uttryck för frustration. Man behöver inte tolka det som att personen är oprofessionell. 

    Och förresten. Socialarbetare arbetar inte bara 8-17, det finns de som arbetar skift, natt och helger....
  • Anonym (jj)
    Anonym (H) skrev 2016-05-13 17:55:59 följande:

    Jag tycker ändå att du lyckades bryta det sociala arvet på ett sätt när du gjorde en anmälan. Jävligt starkt och bra gjort av dig. Men hemskt att kommunen gjorde fel :/ kram


    Tack så jättemycket! Dum som jag är så hade jag förhoppningar på soc, jag trodde att bara man erkände sina problem så skulle man få hjälp. Och att själv erkänna att familjen for Illa var bland det svåraste jag nånsin gjort. Att bli hotad av den man älskar och har barn med och trots allt anmäler sig själv var det svåraste jag nånsin gjort. Att lyfta luren och ringa soc och anmäla sig själv var svårt, jävligt svårt och jag minns att jag grät när jag berättade min historia. Exet hotade mig men barnen betydde mer, deras välmående kom före allt, därför valde jag att ringa och anmäla oss själva. Men det jag fick tillbaka kunde jag aldrig tänka mig. Soc svek när vi behövde dom som mest. Och vi snackar inte om "milda" saker nu utan exet utsatte oss för livsfarliga saker. Missbruk, och försäljning var vardag, (och MYCKET mer) och alla kort lades fram på bordet.

    Kvinnan på mottagningen inom barngruppen svarade: Du verkar ju vara en stark och medveten mamma så jag anser inte att det finns något behov av att starta en utredning.

    Det MINSTA jag hade hoppats på var att dom åtminstone skulle kalla oss på besök tillsammans för att ställa lite krav på min ex man. Dessutom var det allvarliga grejer han utsatte oss för. Jag anser att dom begått tjänstefel.

    Idag har han skulder till fel personer och jag har kommit till en punkt där jag inte bryr mig längre. Jag lever ett bra liv ensam med mina barn och han kan dra åt helvete. Det är bara en tidsfråga innan han blir plockad.

    Ändock kan jag inte låta bli att tänka: Om dom ändå hade hjälpt oss, hade vi varit fortsatt gifta? Hade han varit drogfri? Hade barnen haft en pappa? Hade vi kunnat vara en lycklig familj? Det är frågor jag aldrig får svar på och det är försent för våran del. Men barnen förtjänar en pappa. Dom har rätt till sin pappa. Och soc har gjort fel. Jag anser att dom gjort fel.

    Att få till ett LVM är också svårt. Vi har ringt allihopa och uttryckt oro kring hans liv, men han är i alldeles för bra skick för att kunna få ett LVM. Trots skulder, och missbruk. Barngruppen gör ingenting heller.

    Vi har även försökt få ett LVM på min mamma också. Det är samma resultat där, hon är i för bra skick. Trots att hon kan vara ute och springa i nattlinne när det är -20 grader. Hon kan slå på spisen för att laga mat, och sen somna ifrån maten och kastrullen bränns vid då den är tom. Och dom säger att hon inte är en fara för sig själv och andra.

    Om hon somnar och det börjar brinna så dör inte bara hon utan grannarna riskeras att skadas också och i värsta fall dö. Soc är lustiga dom :)

    Fy fan vad jag gnäller och låter bitter nu :p

    Ska ge mig nu.

    Men till er alla som mår dåligt eller har missbruk i eran närhet som påverkar barnen. Snälla snälla snälla, kämpa för barnens skull. Tänk er för innan ni gör saker för allt får konsekvenser. Det kommer följa er resten av livet och vi har möjlighet att ge barnen dom bästa förutsättningarna som bara är möjligt. Våga lyfta luren och ringa det där samtalet som är så jävla svårt. Känn till era rättigheter och känn till barnens rättigheter. Att våga erkänna visar på styrka och mod, och skäms inte för det som varit utan för det ni väljer att göra här och nu. Det är det ni gör nu som räknas.

    Mina barn ska så småningom få börja gå till en grupp där andra barn möts, barn till föräldrar som är missbrukare där dom får möjlighet att ställa frågor till nån som verkligen vet. Jag själv har gått till en familjebehandlare som är TOPPEN. Det är även hon som har hand om gruppen där barn möts och får prata. Hon kanske kan ge dom svar på sånt jag inte kan. Det enda jag kan säga och säger varje dag är: INGENTING är erat fel och har ALDRIG varit och kommer ALDRIG vara!
  • Anonym (H)
    Anonym (jj) skrev 2016-05-13 23:10:00 följande:

    Tack så jättemycket! Dum som jag är så hade jag förhoppningar på soc, jag trodde att bara man erkände sina problem så skulle man få hjälp. Och att själv erkänna att familjen for Illa var bland det svåraste jag nånsin gjort. Att bli hotad av den man älskar och har barn med och trots allt anmäler sig själv var det svåraste jag nånsin gjort. Att lyfta luren och ringa soc och anmäla sig själv var svårt, jävligt svårt och jag minns att jag grät när jag berättade min historia. Exet hotade mig men barnen betydde mer, deras välmående kom före allt, därför valde jag att ringa och anmäla oss själva. Men det jag fick tillbaka kunde jag aldrig tänka mig. Soc svek när vi behövde dom som mest. Och vi snackar inte om "milda" saker nu utan exet utsatte oss för livsfarliga saker. Missbruk, och försäljning var vardag, (och MYCKET mer) och alla kort lades fram på bordet.

    Kvinnan på mottagningen inom barngruppen svarade: Du verkar ju vara en stark och medveten mamma så jag anser inte att det finns något behov av att starta en utredning.

    Det MINSTA jag hade hoppats på var att dom åtminstone skulle kalla oss på besök tillsammans för att ställa lite krav på min ex man. Dessutom var det allvarliga grejer han utsatte oss för. Jag anser att dom begått tjänstefel.

    Idag har han skulder till fel personer och jag har kommit till en punkt där jag inte bryr mig längre. Jag lever ett bra liv ensam med mina barn och han kan dra åt helvete. Det är bara en tidsfråga innan han blir plockad.

    Ändock kan jag inte låta bli att tänka: Om dom ändå hade hjälpt oss, hade vi varit fortsatt gifta? Hade han varit drogfri? Hade barnen haft en pappa? Hade vi kunnat vara en lycklig familj? Det är frågor jag aldrig får svar på och det är försent för våran del. Men barnen förtjänar en pappa. Dom har rätt till sin pappa. Och soc har gjort fel. Jag anser att dom gjort fel.

    Att få till ett LVM är också svårt. Vi har ringt allihopa och uttryckt oro kring hans liv, men han är i alldeles för bra skick för att kunna få ett LVM. Trots skulder, och missbruk. Barngruppen gör ingenting heller.

    Vi har även försökt få ett LVM på min mamma också. Det är samma resultat där, hon är i för bra skick. Trots att hon kan vara ute och springa i nattlinne när det är -20 grader. Hon kan slå på spisen för att laga mat, och sen somna ifrån maten och kastrullen bränns vid då den är tom. Och dom säger att hon inte är en fara för sig själv och andra.

    Om hon somnar och det börjar brinna så dör inte bara hon utan grannarna riskeras att skadas också och i värsta fall dö. Soc är lustiga dom :)

    Fy fan vad jag gnäller och låter bitter nu :p

    Ska ge mig nu.

    Men till er alla som mår dåligt eller har missbruk i eran närhet som påverkar barnen. Snälla snälla snälla, kämpa för barnens skull. Tänk er för innan ni gör saker för allt får konsekvenser. Det kommer följa er resten av livet och vi har möjlighet att ge barnen dom bästa förutsättningarna som bara är möjligt. Våga lyfta luren och ringa det där samtalet som är så jävla svårt. Känn till era rättigheter och känn till barnens rättigheter. Att våga erkänna visar på styrka och mod, och skäms inte för det som varit utan för det ni väljer att göra här och nu. Det är det ni gör nu som räknas.

    Mina barn ska så småningom få börja gå till en grupp där andra barn möts, barn till föräldrar som är missbrukare där dom får möjlighet att ställa frågor till nån som verkligen vet. Jag själv har gått till en familjebehandlare som är TOPPEN. Det är även hon som har hand om gruppen där barn möts och får prata. Hon kanske kan ge dom svar på sånt jag inte kan. Det enda jag kan säga och säger varje dag är: INGENTING är erat fel och har ALDRIG varit och kommer ALDRIG vara!


    Du är verkligen inte dum, jag har agerat exakt likadant. Hur soc har agerat känner jag igen, min styvpappa gick igenom EXAKT samma sak med sin dotter. Jag blir så ledsen för du verkar helt fantastiskt, men ibland så sabbar tyvärr svenska staten livet. Asso herregud vad stark du är som orkar! Skickar massa styrkekramar ????
  • MAN78

    Otroligt lattjo diskussioner mtp den lilla information vi får från TS. I min lilla värld låter det fullständigt normalt. Det blir lätt ett till två glas vin per kväll på veckodagarna.

    MEN jag kommer ihåg att jag blev lite fundersam när föräldrarna serverades vin på barnkalasen. Tänker då för några år sedan när man följde med kidsen.dit de skulle.  Men det var då det, nu är man tillvand... :)

  • Anonym (asta)
    Anonym (Ts) skrev 2016-05-12 09:53:34 följande:

    Vad gör socialtjänsten för en familj som fungerar men där föräldrarna är alkoholister?

    Jag hörde idag av en person att de har en grannfamilj med två barn i skolåldern. Båda föräldrarna är alkoholister, dricker alkohol i stor mängd varje kväll och är rejält berusade. Föräldrarna sköter omsorgen om barnen synligt sätt, de sköter sina jobb, har umgänge med grannar och vänner, barnen fungerar i skolan osv.

    Grannarna vet om det här, har funderat på socanmälan men känner att det inte finns något att anmäla för eftersom de två föräldrarna tar hand om sina barn, det finns kärlek, omsorg osv.

    Vad skulle en anmälan till soc i ett sådant fall leda till?


    Men innebär det per automatik att man är "alkoholist" för att man dricker mycket och ofta? Det är ju skillnad på "bruk" och "missbruk"! Det första som fallerar borde (brukar?) ju vara närvaron på jobbet! Jag skulle som granne aldrig ens snudda vid tanken att lägga mig i utan lita på att det finns folk som står familjen nära som slår larm (om det blir nödvändigt)
  • Anonym (M)
    Bobo skrev 2016-05-13 20:56:56 följande:

    Fast uttalar sig å tjänstens vägar är väl att ta i. TS ställer en fråga och någon som påstår sig vara socialsekreterare svarar. Svaret är rätt och riktigt, angående hur det går till när en anmälan kommer in och vad den kan leda till. Om denne tilltalar sina riktiga klienter med "snälla du" och "lilla du" så skulle jag hålla med dig men att på ett forum på internet inte kunna få använda sig av de uttrycken tycker jag är löjligt.

    Påverkar det svaret på TS fråga? Nej. TS fick reda på det denne undrade.

    Återigen så är det så löjligt när man ska märka ord och välja att tolka allting bokstavligt. Snälla du i skrift kan ju ses som ett uttryck för frustration. Man behöver inte tolka det som att personen är oprofessionell. 

    Och förresten. Socialarbetare arbetar inte bara 8-17, det finns de som arbetar skift, natt och helger....


    Fast Jag håller med Johanna om att det finns för många på FL som påstår sig jobba inom socialtjänsten och som uppför sig på ett icke förtroendeingivande sätt. Det är synd då det finns många här som redan från början är skeptiska till/rädda för socialtjänsten. Ett sånt agerande av dessa påstådda "socialsekreterare" kan försämra förtroendet för socialtjänsten ytterligare.
  • Påven Johanna
    Bobo skrev 2016-05-13 20:56:56 följande:
    Fast uttalar sig å tjänstens vägar är väl att ta i. TS ställer en fråga och någon som påstår sig vara socialsekreterare svarar. Svaret är rätt och riktigt, angående hur det går till när en anmälan kommer in och vad den kan leda till. Om denne tilltalar sina riktiga klienter med "snälla du" och "lilla du" så skulle jag hålla med dig men att på ett forum på internet inte kunna få använda sig av de uttrycken tycker jag är löjligt.
    Påverkar det svaret på TS fråga? Nej. TS fick reda på det denne undrade.

    Återigen så är det så löjligt när man ska märka ord och välja att tolka allting bokstavligt. Snälla du i skrift kan ju ses som ett uttryck för frustration. Man behöver inte tolka det som att personen är oprofessionell. 

    Och förresten. Socialarbetare arbetar inte bara 8-17, det finns de som arbetar skift, natt och helger....
    Så tycker du, men så tycker uppenbarligen inte jag.
Svar på tråden Vad gör socialtjänsten för en familj som fungerar men där föräldrarna är alkoholister?