Ingen barnvakt till syskonet inför förlossning - vad gör man?

östergötland o dalarna är ju inte superlångt från sthlm... har de släktingar som bor där tillgång till bil och "tillräckligt alerta" för att på kort varsel kunna hoppa i bilen och köra till er lite kvickt? För isf är det ju absolut görbart att ringa dem när du börjar få värkar och de är där på kanske 2 h (tar ju inte mer än det från linköping, nu vet jag inte var dina släktingar bor förstås, men det är ju ingen dagslång körning hursom). Du ska väl ha i vår gissar jag så kommer inte heller vara ngt snökaos eller liknande så det underlättar ju:). Går värkarbetet fort framåt och det inte är dagtid så storasyskon är på förskola, och ni måste åka in t sjukhuset så hade jag nog tagit med mig man och barn in och så får släktingen komma och hämta stora barnet på sjukan. Har ni bara pratat med "utvald" släkting i förväg och förberett på upplägget så funkar nog det bra! Som sagt så lång tid tar det inte att köra så är ändå görbart men förstår att det känns nervöst! 

Klart att det inte är optimalt att ta med ett barn in på sjukhus, kanske på natten, MEN, det är inte världens undergång heller. klart barnet kommer vara jättetrött dagen efter men det är en dag, och liksom det är ingenting i sammanhanget. Jag hade tyckt det var mycket mycket värre att vara själv på förlossningen, för jag tycker själv att det är ganska läskigt att föda barn och jag skulle vara rädd och ledsen om jag var alldeles ensam. Men det är ju jag :). Lycka till.

Min granne, som jag då inte kände alls, väckte mig mitt i natten och grät i panik och sa att de inte fick tag på barnvakten och undrade om jag kunde hjälpa till; "du får tiotusen kronor! Förlåt att jag väckte dig!"

Några tiotusen ville jag inte ha, men jag fick en underbar vänskap till hela familjen! <3

Min svärmor fick ledigt från jobbet och åkte till oss när värkarna började. Hon bodde några timmar bort med bil och i regel pågår ju latensfasen ett bra tag, så jag var aldrig orolig. Hade det blivit tajt med tid så hade min man stannat hemma med äldre sonen (som var 1 år).

Kan ni inte göra så? Att nån åker till er när värkarna börjar. Om de inte hinner fram i tid, kan ju pappan stanna hemma med barnet tills barnvakten kommer och åka in så snabbt han kan sen. 
Dalarna och Östergötland är ju inte så långt bort. Min man jobbpendlar mellan Östergötland och Stockholm varje vardag.

En av mina barns förskolekompisars föräldrar var med om liknande. Dom kollade med en vikarie på förskolan om hon skulle kunna tänka sig att hoppa in som akutbarnvakt. Och det gjorde hon gärna. Så hon var barnvakt på prov hemma ett par ggr innan det var dags för förlossning. Givetvis full ersättning o så. Men det kanske kan vara ett alternativ?
Ni har ju gott om tid på er att styra upp något. Kolla om ni har någon kompis på förskolan som har föräldrar som kan tänka sig att rycka in. 

Ta upp det i god tid så löser det sig säkert. Annars kanske ni kan åka till era föräldrar och så föda där istället. Då löser det sig med. 

Jag tänker att du ska fråga "vem som helst". Min erfarenhet är att folk är väldigt tjänstvilliga och glada att få hjälpa till. Jag älskar att kunna hjälpa andra människor och många känner samma sak.

Fråga någon annan mamma eller pappa på öppna förskolan som du får förtroende för om de kan tänka sig att vara barnvakt, och bjud dem på fika några gånger innan så att ditt barn lär känna dem. Eller fråga grannfamiljen mitt emot. Eller en arbetskamrat.

Det känns ofta lite jobbigt att behöva be om hjälp men man kan ju inte mer än få nej .

Eller som någon annan föreslog, börja skola in en barnvakt redan nu (någon arbetskompis tonåring som vill tjäna extra, eller via företag).

Nu vet jag inte hur tidigt du brukar föda, men i vecka 27 har du kanske ändå 3 månader på dig att introducera en ny barnvakt. Jag har också ca 2,5 år till nytt syskon.

Inför andra barnet var jag nervös då vi visste att det skulle kunna gå fort då vi bara var inne 3 timmar från 5 cm till född med första, så min mamma som bor 20 mil bort hade förvarnat sitt jobb och fått godkänt att få ledigt, även med kort varsel. Likaså svärmor hade jour, som bor 2,5 mil bort och jobbar på nattis.
Som tur var startade det på morgonen, då svärmor var ledig, så hon ringdes 5.05 på morgonen och var hos oss ca 5.45. Sedan tog jag två värkar innan jag kunde rusa ner till bilen och sambon körde i 120-140 på 90-väg de 2 milen för att vi skulle hinna in. Jag fick en värk på förlossningen och de spräckte hinnorna innan hon kom ut, 9-11 minuter efter vi skrevs in. När vi fick ringa från förlossningen hade de åkt 4 mil. Mina föräldrar stannade över helgen och sedan åkte mamma utomlands med jobbet på måndagen.

Med tredje var jag duktigt nervös innan och förberedde med både handdukar och filtar både vid duschen och i bilen och räknade med att föda hemma eller i bilen och förberedde mig mentalt på detta. Jag blev tillsagd av bm att åka in på första värk. Från vecka 33 hade jag jättemycket sammandragningar och var sjukskriven och hade börjat öppna mig inifrån. Som tur var startade värkarna om först på kvällen lite oregelbundet så sambon åkte iväg i ett jobbärende 1 timme. Jag satt still och strax innan han beräknades hem hämtade jag telefonen och fick 3 kraftiga värkar under samtalet med mamma. Tidigare på kvällen kollade jag om grannen var hemma som lovat ställa upp om det hände kväll eller nattetid. Så hon fick stanna hos de sovande barnen tills svärmor kom. Jag skickade ett sms till mamma när vi precis kommit till förlossningen och sedan ringde sambon mina föräldrar efter födseln så de kunde åka och lösa av svärmor. Vi åkte hemifrån vid 21 och mina föräldrar löste av vid ca 01. Denna gången hann vi in 35 minuter och sambon körde inte värre än vanligt.  På morgonen var sambon hemma en sväng och åkte sedan iväg  på ett kortare jobbärende innan syskonen fick hälsa på. Några dagar senare åkte svärmor utomlands en vecka, så vi har lyckats tajma det väl.

Så vill man lösa det så går det. Grannen har vi lärt känna i trädgården och i trapphuset och hon har ett barn sedan tidigare som höll på att komma hemma så hon förstod min oro.

Så hör med t ex era föräldrar om de kan tänkas ställa upp och ha några fler som back-up tills någon barnvakt kan komma. Det brukar lösa sig. I värsta fall var vi ju också beredda att behöva dra med barnen till förlossningen om allt körde ihop sig. Värsta scenariot var att föda själv med dem som rädda åskådare. 

Bor du i Stockholm?
Jag är anställd via ett barnvaktsföretag här och har mycket erfarenhet av barn. Om ni inte bor för långt bort så kan jag nog ställa upp, antingen via förmedlingen eller privat.

Vi kom överens med flera personer utifrån olika alternativ när förlossningen skulle börja. Kompisar. Den det blev (då det började mitt i natten) är en granne vi umgåtts en del med genom barn i samma ålder och som alltid visat sig ordentlig och pålitlig. Att inte ha just släkt i närheten är vanligt bland folk jag känner; blir lätt så i storstad dit folk flyttar in.
Har ni absolut inga pålitliga kompisar som kan ställa upp finns betalda barnvakter. Eller, som du nämnde, åka in själv.
Skulle ändå rekommendera att börja skaffa ett socialt nätverk. Förlossningar är inte det enda tillfälle man kan behöva hjälp.

Hade ni bra kontakt med grannen? Jag hade ringt på, bjudit fika och kollat av, kanske det är en fin gumma där som man visst kan ringa på mitt i natten... Tråkigt behöva åka in utan man..

Ni får helt enkelt välja ut några ni skulle kunna tänka er att lämna ert barn hos, och sen fråga dem nu.

Hur hade du själv reagerat på en sån fråga? Jag tror de flesta blir glad, och vill ställa upp.