Frustrerad över hur lätt andra blir gravida!!!

Jag har aldrig fått ett utslag på ÄL-test heller. Körde det nitiskt i flera månader. I två omgångar. Blev med barn ändå, båda gångerna, trots att det inte gav några utslag för ägglossning. Det var ägglossning ändå, uppenbarligen.

Väntar ni på att ÄL-testen ska ge utslag, eller ligger ni järnet hela tiden för att maximera chanserna? När vi bestämde oss för att satsa ordentligt (oj, en ordvits), så låg vi med varandra 3 ggr om dagen i flera veckor i sträck. Och jag låg med höften högt i en halvtimme efter varje samlag, för att det skulle öka chanserna.

Blev du gravid när ni hade sex så ofta?

Vi har sex varannan dag genom hela menscykeln. Jag får inte ens ÄL-sekret. Vad är felet liksom...? 

Ja, jag blev gravid på första, första och andra försöket när vi gjorde så. Vi hade verkligen medvetet intensivsex ofta för att maximera chanserna. Karln mådde nästan dåligt av det till slut, men det var det värt.
Hade vi väntat på att ÄL-stickorna visat ägglossning, så hade vi väntat förgäves. Jag har aldrig haft ÄL-sekret eller något annat som indikerar ägglossning, men uppenbarligen hände det ju något ändå.

Har du gjort någon utredning? Om din magkänsla säger att något är fel så är det bättre att söka hjälp tidigt än sent. Vissa har ju få ägg och behöver hjälp för att få till befruktningen. Förstår att livet känns jätteorättvist för er! Jag blev gravid men fick missfall den första gången och gick under isen fullständigt. När man väl får sig efterlängtade barn, oavsett hur det går till, så brukar mödan kännas värt det.

Ska till en gynekolog nästa vecka. Hoppas att jag får hjälp... Känns som att något är fel men vet inte vad när mensen är så klockren. :( 

Kan oro skjuta upp ägglossningen? För enda sen vi började försöka har jag oroat mig varenda dag. Jag sitter och googlar symtom stup i kvarten och mår till och med illa av min oro. Men då borde väl oron skjuta på mensen också? För det har den inte gjort. 

Känns som att alla mina vänner kommer bli med barn innan mig. Så sitter jag där ensam sen... :( 

Oj snacka om bitter. Livet är orättvist. Jag har 4 barn varav 3 är oops barn och har nu blivit gravid igen av en slump, vi slarvade med skydd en gång och oj jag blev gravid. Men nej jag tänker inte på er "stackare" som inte blir gravida lika lätt. Jag blir det och det är både negativt och positivt.

Hur länge har ni försökt?

Mitt råd, jag vet att det är as klyschigt! Är att inte gå runt och lägga för mycket fokus på det.

Att sitta och tänka och oroa sig är en stress som kan bromsa upp hela processen.

Mitt ex och jag försökte få barn i 1.5 år utan att det gick, TROTS att jag hade ägglossning och vi låg som kaniner under ägglossningen. Till slut fick jag domen PCO och lite annat skit efter att vi startade en utredning (man måste försökt i minst ett år för att få en utredning) och skulle påbörja IVF då man ansåg att mina chanser var i princip obefintliga att få barn naturlig väg. Jag var 22 år. Inte kul! Vi separerade dock innan vi hann påbörja försöken.

Jag träffade en ny man och med mina diagnoser så var jag helt övertygad om att det blir IVF för oss också om vi vill ha barn. Tjoff i medaljongen! Efter 4 månader var jag gravid på helt naturlig och är nu i 20e veckan.

Med stor sannolikhet, för att jag inte fokuserade på barnaskapandet och inte längre la all min vakna tid till att fundera på varför det inte går.

Jag vet att det är skit jobbigt och man blir förbannad på alla som säger åt en att inte tänka på det och inte fokusera på det, men jag tror att man måste försöka släppa tyglarna lite. Kroppen blir stressad av det och kan helt enkelt blockeras. Inte ovanligt.

Håller tummarna att det snart tar sig för dig :)

Vem är bitter här? Jo du. 

Strunta i några stickor och ha regelbundet sex istället. Har ni försökte i över ett år så sök hjälp. Stress och oro kan absolut påverka menscykeln.

Vadå jag? Det är ju du som är bitter för att jag och andra kan bli gravid när vi vill(och inte vill) jag kan också planera när jag vill att barnet ska födas. Nu har vi inte gjort det men eftersom det räcker att ha sex en gång kring äl för att jag ska bli gravid så hade vi kunnat planera det. Kan tillägga att jag blir gravid på första försöket också.

Är så otroligt svårt att inte tänka på det. Samma sak när jag upptäckte en knöl i bröstet och jag fick PANIK. Jag får tvungen att kolla upp det direkt. Jag kunde inte ens arbeta bara för att jag mådde så pyton. Jag vill knappt inte göra någonting nu heller trots att jag måste. Har fruktansvärt dåligt tålamod, speciellt när det handlar om kroppen, jag blir så rädd och nojig. 

Kanske jag ska gå på massage, yoga eller något annat som kanske gör att jag slappnar av? Eller hålla mig sysselsatt hela tiden trots att det blir svårt att inte tänka på det. 

Vi har försökt ett tag, men inte så pass länge att man kan få hjälp tror jag. Men det jag oroar mig mest över att inte ÄL-testen visar positivt eller att jag har ÄL-sekret. Känns som något är fel på mig. Jag vet att det kan ta tid att bli gravid. Men när man kanske inte ens har ägglossning känns det helt plötsligt hopplöst och ännu svårare...