Frustrerad över hur lätt andra blir gravida!!!

Att inte bli gravid är skitjobbigt. Vi försökte i två år innan vi fick till vårt första barn, och väntar nu knappt re år senare nr 2. Själv har jag också många i omgivningen som blivit gravida på försöknett eller iaf inom ett halvår, det blir ju ändå en påminnelse att det inte går för en själv fast man vill glädjas med dem! Finns tyvärr inte mycket man kan göra föutom leta efter någon lösning/hjälp för en själv.

TS: Jag känner igen din frustration, och du ska veta att du är långt från ensam om att känna den. Vi alla som har någon form av svårighet att bli med barn känner nog så i viss utsträckning. 

För mig tog det tre år att bli gravid, och det behövdes IVF för att nå dit. Jag är tacksam varje minut för att det verkar som att jag inte kommer förbli barnlös i hela mitt liv, men än har jag inte pustat ut. 18 dagar kvar till BF och jag kommer inte tro att jag är i mål förrän jag har mitt mirakel i famnen. 

Jag har några råd jag skulle vilja dela med mig av, och jag hoppas att du inte tar illa upp, i så fall ber jag om ursäkt. 

1. Låt inte människor trampa på dig. Det är få som inte själva haft problem att skaffa barn som förstår hur smärtsamt det är att ens prata om graviditeter och barn. Far du illa, som det verkar som att du gör, säg till. Var öppen mot dina nära och kära med att det är ett jobbigt ämne för dig och att de helst får låta det vara. Du är inte missunnsam mot någon, det är bara för jobbigt att påminnas om allt man går miste om. 

2. Lyssna inte på alla tips. Visst finns det saker som påverkar fertiliteten i viss utsträckning, men det är få saker som påverkar så till den milda grad att man aldrig lyckas. Ju fler tips man lyssnar på ju mer bryter det tillslut ner en. Accepterar man att det kan ligga sanning i råden (t.ex. att äta bara ekologiskt, stressa mindre, motionera mera m.m.) accepterar man även att man själv är ansvarig för att det inte fungerar. Det är extremt destruktivt. Det mesta är rena myter. Funkar det inte så beror det i regel på något du inte kan påverka. 

3. Skuldbelägg inte dig själv. Du skriver att du kanske borde ta tag i t.ex. yoga eller något för att stressa av, men det är inte där skon klämmer. Det är bra för dig som person att slappna av och må bra, men den oron du beskriver påverkar inte fertiliteten nämnvärt. Jag gick in i väggen så jag slutade ägglossa, och det är klart att vi aldrig kunnat bli med barn på egen hand utan ägglossning, men den oron du beskriver har nog vi allihop som försöker skaffa barn. Hade det varit ett hinder för graviditet hade nog ingen blivit gravid någonsin. 

4. Ta hand om dig. Inte för att du ska bli gravid, utan för att du ska överleva till den dag du blir det. Få saker är så tärande som detta, och du kan behöva orka länge. Därefter ska du orka bli mamma. Vårda din relation till din partner och se till att ni alltid är starka tillsammans, för ni behöver varandras stöd mer än någonsin. Ha annat i livet att leva för så du inte dör inombords varje gång testet blir negativt eller mensen kommer. Lägg inte livet på is ända tills du blir gravid, för då riskerar du att missa mer än du i slutänden är beredd att missa. 

5. Sök hjälp. När ni försökt mer än ett år utan att det gått har ni rätt till att göra en fertilitetsutredning. Jag ser att du ska till gyn - bra! Men leder inte det till något - sök hjälp hos en fertilitetsklinik. Det är få ställen där man blir så förstådd i sin problematik som där, och bara bekräftelsen på att man inte är ensam är guld värd. 

Jag hoppas att det snart löser sig för er alldeles på egen hand. I annat fall finns det fantastiskt bra hjälp att få. Det är ganska osannolikt att du aldrig kommer att få barn, de allra flesta lyckas tillslut. Stort lycka till :) 

Ts!

Jag har svårt att bli gravid, har jag själv konstaterat. Jag har varit det 4 gånger , men med tanke på att jag under min "ungdom" (är 26 nu) aldrig använde skydd, så är det ju makalöst.

Med första barnet tog det 3 år av oskyddat sex och 1år av definitiva försök innan jag blev gravid.

Nu med andra (är i vecka 8) försökte vi stenhårt i 1.5 år utan resultat. Älstickorna visade aldrig positivt, aldrig äl-flytningar, inga äl-symptom alls. Bara ett ungefärligt räknande på när jag BORDE ha ÄL.

Det som hjälpte oss var Natural Cycles. Jag började tempa och kunde lokalisera min ÄL med hjälp av det . Inga symptom, enbart en temphöjning och ältest som blev starkare men aldrig positiva.

Det tog sig på första försöket efter det och nu hoppas vi bara att liten vill stanna också.

Håll ut! Kom också ihåg att det finns hjälp att få efter 1 år!

Tack för era välformulerade och omtänksamma svar! 

Ja, jag är glad över att man kan få bra hjälp här i Sverige när man väl får det. Så förhoppningsvis blir jag gravid någon dag i alla fall.

Ska försöka hålla ut. Om man får hjälp efter ett år så borde vi få det snart och någon månad hit eller dit klarar jag nog. 

Det som är jobbigt är tanken på att "tänk om jag aldrig får något barn". Om jag hade vetat till hundra procent att jag får det någon dag så skulle jag nog bli lugnare. Men troligtvis så kommer den dagen för mig också. 

Man blir också ledsen och avundsjuk när ens vänner eller bekanta går förbi en tidsmässigt och blir gravida. Känner mig så ensam. Men man ska ju inte skaffa barn bara för att andra gör det, utan för att man vill det själv. Många i min by skaffar nämligen barn mycket för att deras kompisar gör det och sån vill jag inte bli. Jag försökte redan med att bli gravid när inte så många utav mina vänner ens hade börjat försöka. Så det är det som gör mig ledsen också. Man borde börjat ännu tidigare... Men nu är det som det är, det går inte att spola tillbaka tiden. Vi har gått om tid kvar. 

Önskar att vi som så gärna vill ha barn kunde få det direkt... Det var till och med jobbigt att bara vänta första månaden på att se om man fick sin mens eller inte. Dock så visade ÄL-testerna aldrig positivt. Alla streck var likadana, svagt rosa. Använder aldrig sånna test igen där man får tyda och spekulera i varför linjen visade si och så bara för att få hopp om ägglossningen... Kanske ska prova Clearblue's digitala test som visar ens fyra fertila dagar istället. 

Strunta i stickorna och ha samlag ca var tredje dag hela perioden

Jag är en av de som blir gravid bara man tittar på mig. 

Hur vill du att jag ska bemöta dig ? För att det ska kännas så bra för dig som möjligt? 

Japp, får bli så.

Angående ÄL-flytningar... Endel har dom, endel inte. Jag tror inte att jag har dom. Åtminstone inte så pass mycket så att jag kan få ut dom på fingret. Men kan man inte ha dom för det, bara att dom inte syns? Att dom liksom är där uppe? För när jag borde ha ÄL enligt kalendern så är mina flytningar liksom både mjölkiga och slemmiga. Jag kanske inte bara får ut dom på fingret... Eller så har jag inga. Men har läst att man kan bli gravid ändå. Dock så är inte livmodertappen öppen heller vad jag kan känna, men den kanske inte behöver vara öppen märkbart? (Vet att jag inte borde pilla på den, men svårt att låta bli när man vill se hopp...) 

Med förståelse bara. För saker och ting är som dom är. Man är varken bättre eller sämre som människa om man har svårt eller är lätt för att bli gravid. 

Måste bara lägga till en sak. Det finns mycket människor vill ha i livet. Man kan inte få allt och i många fall får man nöja sig med det man har. Man får försöka vara positiv för det man har. Det finns ingen anledning till att klanka ner på andra bara för att dom har något man själv har och tvärtom. För det kommer alltid finnas saker man vill ha. 

Jag blir inte gravid bara någon tittar på mig, men jag har allt annat jag kan önska mig. Livet är som det är och man ska bemöta varandra med respekt och förståelse.
Det finns för- och nackdelar med allting. 

Ingen behöver tycka synd om mig. Men jag har lärt mig, och varit med om folk som påpekat att dom har lätt att bli gravida bara för att man själv ska må dåligt. Men jag mår inte dåligt av just det. Jag tycker bara synd om personen som har ett sånt tråkigt liv som måste påpeka det för mig. Man får lära sig att älska det man har, för livet är alldeles för kort för att ödsla onödig energi. 

Så tycker jag att man ska bemöta varandra, vare sig man har lätt eller svårt för att bli med barn. Alla människor har brister och det kallas att vara mänsklig. Ingen har allt man kan önska sig. Och ibland behöver man få skriva av sig för att bli "back on track" igen. 

Med andra ord, du behöver inte bemöta mig på något speciellt sätt. Bara med respekt som man ska behandla alla folk med. 

Jag kan också svara. Du behöver inte bemöta mig på något speciellt sätt alls. Men om jag kommer till dig och kräks ut min frustration och ledsenhet är det kanske inte helt lämpligt att svara att du inte heller har det så lätt eftersom du blir gravid av ingenting (se längre upp i tråden som exempel).