En käftsmäll till undergångsprofeterna

Att människor inte längre vågar gå ut skall nog ses som något positivt då det innebär färre möjliga offer och en bättre statistik som gör att de som vill kan peka på att samhället aldrig varit tryggare.

Från senaste numret av Trygghetsnytt:

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=...

Nästan varannan kvinna i Örebro län, hela 47 procent, undviker att gå ut ensam på kvällen, vilket är den högsta siffran i landet - det visar färsk statistik från Folkhälsomyndigheten (2018).

Nästan hälften av kvinnorna i länet i åldern 16-84 år uppger att de ofta eller ibland undviker att gå ut ensamma av rädsla för att bli överfallna, rånade eller på annat sätt ofredade.

Men för vanliga ungdomar är det inte sant att de är inblandade i dödsskjutningar, varken som förövare eller offer. 

Angående studenten på pizzerian i flogsta har jag uppgifter som stödjer mitt påstående. Tyvärr. Tyvärr har jag indirekta kontakter med buset i Uppsala. Tyvärr

Alla som bevittnar våldsbrott är brottsoffer.

Men det jag säger och har sagt hela tiden är att det är att det är en mycket liten risk att utsättas för Gängens våld om man själv inte är del av dem Eller på annat sätt står dem nära.

Du kan titta på vad vi skrivit tidigare så ser du att det är precis det jag sagt. Gängen skjuter på de som är skyldiga dem pengar eller för att hämnas en tidigare skjutning. Polisen i Malmö bekräftar att gängen gör det på öppen gata men att de blivit säkrare på att träffa sina offer istället för att göra en drive by och peppra med skott.

Det är sorgligt med dessa människor, men de har alla av olika anledningar tagit klivet in i gäng och nätverk. Kanske är de fullt medvetna, kanske är de inte

Vad Är det som är så svårt att förstå, eller acceptera.

Jag förstår att mina hänvisningar till, referat och citat från poliser, utredare och andra som har fakta i frågan kan upplevas som kategoriska. Verkligheten kan vara svår att möta då den inte ger med sig utan är vad den är.

Sen kan det hjälpa att läsa hela inlägg trots att de kan skrämmas, då ser du kanske mer av de uppgifter jag refererar, citerar och hänvisar till. Det är inte farligt att läsa klart och inte låta rädslan för det okända göra ridå ned.

Det är synd att du inte kan eller vill jämföra hur man hanterar rädslor i sig utan istället går all in på att jämföra det man är rädd för, vilket inte var min avsikt. Jag försökt lyfta diskussionen ett snäpp ´, men jag förstår att det inte föll i god jord.

Jag står för att jag har uttalat mig med stöd av de du menar verkligen har något att säga om saken - hur det nu kan ses som ett försök till falsk cred är mer än märkligt då jag hela tiden pekat på källor. Men om jag ska ha skit för att jag pekat på de som har ngt att säga om saken så är det väl så det är. VEm som nu ska lastas för det har vi olika åsikter om.Jag förstår att mina hänvisningar till, referat och citat från poliser, utredare och andra som har fakta i frågan kan upplevas som kategoriska. Verkligheten kan vara svår att möta då den inte ger med sig utan är vad den är.

Just det, jag hade glömt att presentation av fakta, alltså hur det förhåller sig i sak, upplevs som ett personligt hån mot vissa personers egna känslor.

Och om vi läser vad som skrivits så ses det att jag skrivit att man inte ska dra så stora växlar på gängens våld mot varandra att varje invånare är utsatt för enorma risker - utan tvärt om är det en mycket liten risk att som utomstående utsättas för dessas interna våld. En liten risk betyder inte att den inte finns. Dessutom har det tidigare vanligaste våldet minskat i en större omfattning än gängens våld ökat. Men var har dessa fakta med sekundärkränktas känslor att göra