En käftsmäll till undergångsprofeterna
Jag skulle själv aldrig någonsin kunna använda lägre utbetald sjukpension som ett mått på att det går bra för Sverige.
Vi talar om samhällets allra svagaste, som görs svagare. Det är inget att skryta över.
"Antalet personer som blir försörjda av bidrag eller sociala ersättningar fortsätter minska. Förra året var siffran nere på nästan samma nivå som den var 1990."
"Den ersättning som minskade mest var sjukersättningen, som står för en tredjedel av alla som försörjs med sociala ersättningar och minskade med över sex procent under samma period."
Ser man det som att det går bra för Sverige när utbetalningarna av sjukpension minskar så måste man tro på en av två scenarion:
- sjukpensionärerna blir friska och kan jobba
- inga nya människor behöver komma in i sjukpension och de äldre dör av.
Scenario tre och fyra är förstås att ersättningarna sänks i kronor och ören räknat och att folk som behöver sjukpension nekas denna.
Men så kan det väl inte vara?
Det går ju bra för Sverige, eller?!
Och det är ju lite grand det här hela Begler/Strandhäll-affären handlar om.
Regeringen beordrade FK att få ned sjuktalen till i snitt 9 dagar per person och år. Kostnaden för sjuka var för stor.