Är du svartsjuk?

Jag är inte över huvud taget svartsjuk. Aldrig varit heller.

Svartsjuk och svartsjuk. Om min särbo har en mysig kväll med barnen och sitt ex, som dessutom sover över, så är jag inte speciellt glad om man säger så.

Just nu?  Nej.
Kan jag bli? Ja.

Svartsjuka handlar om osäkerhet hos den svartsjuke. Punkt. Det har inget, noll, nada, med kärlek att göra. 

Då är din karl som min. Sen eftersom jag oftast blir avtänd av killar som raggar på mig så vet han att de som raggar på mig lär inte ha en chans även om de skulle vara snygga, så han tycker bara det är kul att se på när de plågas. Samt sen som du säger är han stolt för det visar ju att han har en bra smak. Jag känner samma sak också och bryr mig inte om någon raggar på honom för jag vet att det är mig han vill ha oavsett så. 

Det är inget fel att ha hjärnspöken men att agera på dom är ju knas.

Jag skulle inte kalla det svartsjuk men jag har väldigt dåligt självförtroende efter att ha haft några dåliga pojkvänner. En som var konstant otrogen, men förnekade det hela tiden.... en annan som envisades med att påpeka för mig hela tiden att jag var för tjock för att kunna älskas så om han träffade någon som var bättre än mig skulle han byta på stutts.... Jag var såpass svag så jag inte gick när han sa så utan fick tillslut vara med om när han helt enkelt meddelade att han bytt upp sig....

Detta tillsammans att ha varit mobbad i många år har gjort mig osäker och rädd. Jag litar på min pojkvän men jag är fortfarande rädd och söker bekräftelse... Och min pojkvän är inte typen som ger komplimanger... Vilket kan göra att jag har nerverna på ytan ibland... Däremot är jag öppen med det och säger till honom hur jag känner och vad som är min skräck... han har tex en tjejkompis som han ofta träffade för att se på film med... bara de två... inte för att jag inte fick komma men för att jag bodde i en annan stad..... 

Det var jättejobbigt för mig och det berättade jag för honom. Ville inte hindra honom från att träffa henne och umgås som de hade gjort i flera år. men han behövde få veta att det var jobbigt för mig rent mentalt, och det bemötte han med att ringa och prata med mig innan hon kom över, blev jätte duktig på att alltid berätta om hon var påväg, samt ringde när hon hade gått för att säga godnatt oavsett vad klockan var han förstår mig och försöker bemöta när det sker situationer där jag mår dåligt. Det är inte lätt för honom då det egentligen inte ligger i hans natur att vara på ett visst sätt, men han är duktig på att försöka Och det gör underverk! Vilket inte betyder att jag kan må uruselt ibland... men försöker arbeta med det istället för att låta det utvecklas till riktig svartsjuka.

Nej inte i min nuvarabde relation pga att jag inte har minsta anledning till att vara det, jag vet till hundra procent att han aldrig skulle göra något som skulle riskera vår relation, den r den bästa både han och jag någonsin har haft.
Vi saknar inget i vår relation och skulle vi göra det så är det bara att ta upp det med den andre så fixar vi det tillsammans så varför skulle jag vara sotis det skulle bara förstöra för oss.

Det är svårt att ge ett tvärsäkert uttalande om svartsjuka eftersom att de allra flesta känner svartsjuka när den är befogad.

Problemet kan i vissa fall vara att man inte alltid känner till om svartsjukan är befogad.

Om svartsjuka uppstår när den inte är befogad är den endast destruktiv, men om svartsjukan visar sig ha en verklig grund, som faktiskt är ett hot mot relationen, är den logisk.

Vissa människor har nog lättare att känna obefogad svartsjuka, men så fungerar inte jag. Jag blev svartsjuk när mannen innan min nuvarande partner pratade om en kvinna som han jobbade med. Det visade sig snart att han hade känslor för henne och han lämnade mig och blev ihop med henne.

Initialt visste jag inte om jag var löjlig och onödigt svartsjuk, men det var jag inte?

Jag har aldrig känt mig svartsjuk i relationen innan den mannen. Jag har heller aldrig känt mig svartsjuk med min nuvarande man, Anton, trots att han kan vara ganska flirtig. Jag vet att det inte spelar någon roll, eller hotar var relation, så jag tycker i stället om när han smickrar andra damer. Det gör honom tom mer attraktiv

Nej, det tycker jag inte.

Jag är nog lite svartsjuk, fast jag tycker att jag är det mest när jag har belägg för det.  Är inte sådär skogstokigt sotis, i början när vi blev tillsammans gillade jag när andra kvinnor flörtade med honom och fick liksom en kick av att han hade valt MIG av alla, men nu när jag är en tjockis så är jag mer osäker och kan bli lite sotis. Dock vet jag ju att problemet ligger hos mig, åtminstone de gånger jag faktiskt inte har riktigt anledning.

Det beror på. Gör han nått medvetet just för att såra mig, då kan ja känna stor besvikelse o svartsjuka, men är de ofrivilligt så nja.. Beror alltså på situationerna. Han kan göra så för o retas som han tycker.. Medan han knte alls bryr sig om nån stött på mig tex. Men är ju skillnad om ja stöter på nån för å reta han, jämfört om nån stöter på mig bara för att. Den skillnaden verkar min kille inte se, o tycker de e lika roligt båda två ????

Nej, inte det minsta svartsjuk. ????

Nej, inte det minsta svartsjuk.

Har ingen som helst anledning att vara det. Litar på min man och det hjälper väl att han inte ofta befinner sig i frestande situationer. Om jag befunnit mig i en relation där det fanns anledning att misstro och misstänka så skulle jag kanske varit annorlunda jag med. Kort sagt: svartsjuka är inte lika mycket ett personlighetsdrag som ett mått på tilliten mellan parterna...

[quote=75985227][quote-nick]border1 skrev 2015-11-10 14:37:06 följande:[/quote-nick]Svartsjuka handlar om osäkerhet hos den svartsjuke. Punkt. Det har inget, noll, nada, med kärlek att göra. [/quote

Behöver inte vara så. Handlar mera om att alla vi är olika. Jag är otroligt svartsjuk angående min partner, men är totalt säker på hans kärlek till mig till 100%. Han är inte ett dugg svartsjuk på mig och är också 100% säker på min kärlek till honom. Då vi har en väldigt bra kommunikation och kan i princip prata om allt har vi självklart pratat om det här med, hur olika vi är när det gäller det här med svartsjuka. Och att jag är rationell när det gäller min svartsjuka gör att jag inser att det bara är känslor jag känner men som inte har någon grund alls i verkligheten.

Nu blev det fel. Är inte otrolig svartsjuk, bara lite svartsjuk.

Ja jag är svartsjuk ibland eftersom jag är kär.o jag vet hur lätt min tjej får kontakt o blir kontaktad av både män o kvinnor.Har aldrig varit svartsjuk tidigare.Vi har varit tillsammans i 8 Månader nu.