Är du svartsjuk?
Jag skulle inte kalla det svartsjuk men jag har väldigt dåligt självförtroende efter att ha haft några dåliga pojkvänner. En som var konstant otrogen, men förnekade det hela tiden.... en annan som envisades med att påpeka för mig hela tiden att jag var för tjock för att kunna älskas så om han träffade någon som var bättre än mig skulle han byta på stutts.... Jag var såpass svag så jag inte gick när han sa så utan fick tillslut vara med om när han helt enkelt meddelade att han bytt upp sig....
Detta tillsammans att ha varit mobbad i många år har gjort mig osäker och rädd. Jag litar på min pojkvän men jag är fortfarande rädd och söker bekräftelse... Och min pojkvän är inte typen som ger komplimanger... Vilket kan göra att jag har nerverna på ytan ibland... Däremot är jag öppen med det och säger till honom hur jag känner och vad som är min skräck... han har tex en tjejkompis som han ofta träffade för att se på film med... bara de två... inte för att jag inte fick komma men för att jag bodde i en annan stad.....
Det var jättejobbigt för mig och det berättade jag för honom. Ville inte hindra honom från att träffa henne och umgås som de hade gjort i flera år. men han behövde få veta att det var jobbigt för mig rent mentalt, och det bemötte han med att ringa och prata med mig innan hon kom över, blev jätte duktig på att alltid berätta om hon var påväg, samt ringde när hon hade gått för att säga godnatt oavsett vad klockan var han förstår mig och försöker bemöta när det sker situationer där jag mår dåligt. Det är inte lätt för honom då det egentligen inte ligger i hans natur att vara på ett visst sätt, men han är duktig på att försöka
Och det gör underverk! Vilket inte betyder att jag kan må uruselt ibland... men försöker arbeta med det istället för att låta det utvecklas till riktig svartsjuka.