Är du svartsjuk?

Jag blir lätt svartsjuk, döljer det dock numera väldigt bra. Min pojkvän sen 2 år tillbaka hade massor av tjejer efter sig i början när vi blev tillsammans. Jag bad honom kort och gott att avstå från sina ytliga (och väldigt bekräftelsekåta) tjejkompisar och endast hålla kontakten med de som faktiskt var hans kompisar!

Han förstod mig och tyckte det var helt okej. Sina riktiga tjejkompisar umgås och pratar han fortfarande med, och visst, blir de påkörd av en buss blir jag ju inte ledsen, men är alltid trevlig mot dem för min killes skull.

Skulle aldrig antyda något mot hans vänner, dem måste han få ha, oavsett vad jag känner!

Det händer att jag blir svartsjuk, men, det handlar mer för mig om hur man hanterar sin svartsjuka än huruvida man är det eller inte. Jag skulle aldrig nedlåta mig själv att agera på min svartsjuka. 
Det finns ett val att låta svartsjukan kontrollera dig eller att kontrollera sin svartsjuka. Jag föredrar det sistnämnda, för om sanningen ska fram, finns där anledning till att vara svartsjuk så finns det ingen anledning att stanna i förhållandet. 

Nej är inte ett dugg svartsjuk och några ex har kallat mig känslolös bitch för det, då de ansåg att svartsjuka innebar att man älskade dem mycket. Min nuvarande karl är inte heller svartsjuk och det är en av de anledningarna jag föll för honom. Är man ärlig och litar på varandra så behövs inte svartsjuka. Svartsjuka för mig innebär att personen har svårt med tilliten och för mig är det en stor del i förhållandet att ha just tillit till varandra.

Svarade nej på frågan men om jag såg min man ha en annan kvinna i famnen hade jag svarat ja. 

Nej som i att jag har inga hjärnspöken, rotar inte igenom hans telefon eller plånbok, oroar mig inte för vart han är när han sover borta i jobbet. 

Jag är trygg i honom och OM han skulle göra ett snedsteg så är det inte aktuellt att vi fortsätter. 
Jag vill vara trygg och skulle inte kunna vara det om jag blivit bedragen en enda gång.

Borde jag med ha svarat nej då? Då jag aldrig kollar igenom min mans saker, e väldigt trygg i honom, MEN skulle jag ställas inför en situation som skulle trigga igång det så ja då blir man kanske det, eller kanske inte? Var tillsammans med en kille som uppfattade mig som extremt svartsjuk för att jag undrade vart han skulle dra när han var på väg ut!!

Ja lite. Men det är låångt mellan gångerna. Det kan absolut vara lite gulligt, men aldrig om man agerar på det och försöker begränsa varandra. Då har man uppenbart problem med tilliten. En tjej toklimmade på på min man en gång, la till och med handen på hans lår, han blev så generad att han först inte kom sig för att göra något allt. Själv försökte jag dölja skrattet. Jag blev nog både stolt, glad och lite svartsjuk. Man måste få lov att känna vad msn känner. Även ilska är ju ofta tabu men även där handlar det om proportioner och att lära sig leva MED sina känslor istället för att förneka att de finns, eller agera ut på destruktiva sätt.

Jag kan bli svartsjuk så tillvida att om jag vet att någon tjej är intresserad av min pojkvän så kan jag lite retsamt visa att han är min, typ pussa honom mitt framför ögonen på den andra tjejen osv. Lite barnsligt kanske men vafan, då får hon i alla fall bilden klart för sig :) min pojkvän tycker det är lite roligt att jag är "svartsjuk" och vi brukar skoja en del om det, men jag har försäkrat mig många gånger om att han vet att jag faktiskt bara skojar och att jag inte är svartsjuk.

Sen kan jag tycka att det är jättejobbigt att tänka på han i en sexuell situation med en annan tjej, t ex hans ex. Jag vet ju hur han beter sig i såna situationer och byter man i tanken ut mig själv mot en annan tjej som jag dessutom kan anta att han en gång i tiden har haft starka känslor för, blir det väldigt obehagligt att tänka på.
Men dessa tankar kommer ju inte oinbjudna utan då måste jag medvetet styra tankarna ditåt och då är det ju inte alls svårt att inte tänka på sånt. :)

Kan även tillägga att han å sin sida knappt är svartsjuk alls, och tycker snarast att det är roligt när andra spanar in mig eftersom han enligt honom själv ser det som en bekräftelse på att han har bra smak typ. Han vet ju att jag aldrig skulle göra något med nån annan så länge vi är tillsammans!

Min man träffar i princip aldrig kvinnor som inte är antingen släktingar eller så träffar han dem tillsammans med mig. Han är en enstöring och har inga sociala kontakter direkt, plus att han jobbar på en liten arbetsplats med bara män.... Han är ingen klassisk heting och aldrig på krogen så spontansex ges det liksom aldrig tillfälle till.

Han borde vara svartsjuk däremot: jag har manliga vänner och är ute rätt ofta plus att jag jobbar på en stor blandad arbetsplats. Men han har aldrig någonsin kommenterat nånting. Vi vet var vi har varann :)

Ja jag är väldigt svartsjuk.