En grön ruta skrev 2015-10-14 03:05:37 följande:
Jag håller med om alla dessa problem (trots att jag inte kallar mig feminist).
Jag skulle dock vilja veta till vilken grad du själv drabbas av det s k patriarkatet?
26 år!
Jämförelsevis lite i Sverige, kanske beroende på att jag troligtvis har mild autism. Folk hakar mera upp sig på att jag är en konstig människa än på att jag är kvinna ;) Men jag kan nämna att jag har nästan missat en anställning en gång eftersom högsta chefen hade bestämt att inte anställa kvinnor (verifierat från bägge förmännen). Jag har varit med om det klassiska tafsandet på krogen och hemmafester. Personer som vägrar fatta ett nej, någon som tog tag i min arm och vägrade släppa vid ett tillfälle. På somrarna älskar jag att åka till nakenstränder, och jag fick ryta ifrån fem, sex gånger innan äcklen där lämnade mig ifred. Ganska roligt dock att de trodde att de kunde glo och runka helt ogenerat, de blev helt chockade då jag kom fram till dem och vrålade åt dem så hela stranden hörde! :D
Detta är givetvis enskilda mäns beteende, men det är samhället som ger bilden av att det är ett okay beteende. Många tycker till exempel att jag får skylla mig själv att folk glor och runkar på nakenstränderna, jag åker ju dit frivilligt och fattar jag inte bättre?
Mina feministiska övertygelser kommer inte så mycket av saker jag själv råkat ut för. Saker som de ovan skrämmer mig inte, jag är stor till växten och har tränat krav maga. Det som gör mig rasande är att det finns kvinnor som faktiskt blir rädda - som faktiskt tvingas begränsa mina liv på grund av den där procenten gränslösa äckel. Ännu mer förbannad kan jag bli på kvinnohatare på nätet, som försöker övertyga sig själva och alla andra om att alla män egentligen är sådana här. Att det är något biologiskt snarare än ett patetiskt, äckligt, valt beteende.
Och - tyvärr - jag har också fått ofrivilliga fördomar från detta. Nästan samtliga av de personer som jag råkat ut för har varit utlänningar. Detta inverkar inte på min invandringsåsikt, eftersom jag mycket väl vet att inte ens en av hundra är sådana här gränslösa idioter.
Jag har också en benägenhet att resa på egen hand och tyvärr - efter några av mina resor kan jag säga att jag inte vill ha för många turkar och sydliga italienare i Sverige. Dessa resor blev delvis förstörda på grund av män som oavbrutet skulle prata med mig, drog i mitt hår, tog tag i mig, ställde korkade frågor och så vidare och så vidare. Detta låter givetvis som bagateller, men med omkring hundra av dessa bagateller om dagen - och det är ingen överdrift - var det nog för att jag var redo att döda någon dagen då jag flög hem. Missförstå mig inte, jag vet rent intellektuellt att detta inte har ett piss med hudfärg att göra. Det har att göra med kultur och uppfostran, och jag vill ha en kultur som säger, att du ska lämna främmande kvinnor i fred när de helt uppenbart inte vill tala med dig. Jag vill att Sverige ska hjälpa, men jag är inte redo att inskränka ens en millimeter av min personliga frihet i utbyte.
Detta är fördomar från min sida, men det är faktiskt fördomar som har uppstått någonstans. Så jag ska vara ärlig, det finns vissa kulturer som uppfostrar fler personer än andra som jag finner frånstötande och obehagliga. Jag ser dock fortfarande inte detta som rasism, eftersom det inte har med hudfärg att göra (folk i Rom är t ex rätt bleka) utan med personliga negativa erfarenheter av en annorlunda kultur.
Jag är väl medveten om att detta kan ses som ett gränsfall till rasism, men det är så jag känner det. Och som sagt, det finns en anledning bakom - jag har inte bara bestämt mig för att alla personer med mörk hy är äckel.