Regnbågsdröm skrev 2015-12-17 08:24:55 följande:
Det här kanske låter jättedumt nu. Ta mig inte fel nu. Jag kom själv aldrig till ruvning vid vårt förra försök, så jag vet ju inte hur det är.
Men allt det här tjuvtestandet? Ångest hit och spökstreck dit. Varför väntar ni inte bara? Ni blir lika besvikna oavsett om testet visar negativt. Det här verkar bara spä på ert hopp och sen förtvivlan ännu mer.
Och det går inte att "ställa in sig i förväg" på vad man ska känna. Ni som får negativt på dagarna i början och säger att "det kan vara bra att jag har ställt in mig på det", ni får ju ändå höra att "det kan ändras fort" och "ge inte upp". Besvikelsen kommer då bli exakt lila stor, om inte större, om ni sen får ett negativt test på testdagen igen. Jag tror verkligen det.
Anledningen till att jag skriver det här är för att det gör så ont att läsa hur ni kastas mellan hopp och förtvivlan ännu mer. Det gör man ju hela tiden i den här processen, men med det här testandet gör ni det ännu värre. Jag tror verkligen det.
Hoppas ni inte tar illa upp av mitt inlägg. Jag önskar er alla lycka till. Och lite lugn i själen. Kram!
Låter inte konstigt eller dumt enligt mig och jag förstår hur du tänker för jag önskar lite att jag själv kunde tänka så. Men har alltid haft dåligt tålamod och så har jag ett kontrollbehov som gör det svårt att låta bli. Men självklart blir jag lika ledsen och besviken om det visar minus på tjuvtestet och på testdag. Hopp och förtvivlan lever nog inom mig varje dag.
Kram