Anonym (sorgsen)

Äldre 26 Sep 08:05

74 svar

Hur reagerade ni efter MA/MF?

Någon som fått MA som vill prata om det? Jag fick nyligen MA i vecka 14, fostret dog efter 11 fulla veckor. Känns som om chocken släppt nu, jag bara gråter. Hur reagerade ni andra efter avbrytandet? Jag gjorde en medicinsk abort i onsdags, var då väldigt samlad, sen har jag gråtit sen i torsdags. Vetat om det sen en vecka tillbaka dock, varit ledsen men inte alls så nedstämd som nu efteråt när det är över...

Anonym (sorgsen) Trådstartaren

Äldre 28 Oct 14:38

#51

Hoppas 2012 skrev 2015-10-27 20:26:04 följande:

Hejsan, får jag hoppa in här?

Jag fick missfall (MA) den 30/9 och var i vecka 12. Har varit sjukskriven och mått mycket dåligt över vad som hände. Skulle bli inlagd och få cytotec för att få ut barnet men den kom ut på badrumsgolvet och sedan även moderkakan. Det var en hemsk upplevelse. Blöder fortfarande och är trött på detta nu. Vill bara bli som vanligt igen men har svårt att komma över vad som hänt. Ska tilläggas att jag dagen innan var på UL och såg armar, ben, hjärta, ja allt.

Vet inte hur jag ska komma över detta....

Usch, jag beklagar verkligen ditt MF

Har ni barn sen tidigare?
Jag slutade blöda 5 veckor efter avbrytandet/MF, fick mens efter knappt fyra veckor som var väldigt långdragen.
Känns det lättare än för några veckor sen? Jag tyckte sorgen var som värst första veckan, sen lättade det mer och mer och nu är det mest en väldigt jobbig händelse som jag tänker på varje dag men inte gråter över.
Kram till dig

Beebii

Äldre 28 Oct 23:08

#52

Åh Anonym (sorgsen ) jag hoppas ju så att min sambo ska säga så med men helst att han vill ha för egen del med förstås. En kan ju inte skaffa barn.... ju mer jag tänker på det - tänker på det mest hela tiden, ser bebisar, magar, vagnar å allt sånt hela tiden - desto mer vill jag/ måste jag ha ett till barn. Inget annat kan fylla det tomrummet känns det som.

Jag blödde i en vecka efter mf och sen var allt över. Dock tror delar av min kropp att vi bygger för bebis så har konstant ät behov annars mår jag illa. Får rejält ont i tjejmagen emellanåt som växtvärk men är väl bara kramper. Allt påminner om det som kunde varit och så blir jag ledsen. :'(

Fick ett mf i v.5 (strax efter jag plussat) innan bebis nr 2 men då blödde jag inte lika mycket så beror ju mycket på hur långt gången man är. Sen var sorgen inte lika stor då jag visste att jag fick nya försök.

Klart man sörjer en barn man förlorat men det blir nog lättare när (om) en ny graviditet börjar. Vill nog gärna vänta till våren jag med då jag vill ha sommarbarn om man får välja. Hinns inte med nu isf...

Jendeas

Äldre 29 Oct 09:29

#53

Hej. Förlåt om jag hoppar in här, 11+5 igår och sökte gyn för rosa flytningar. Fostret var litet och de såg inget hjärta slå. För 20 dagar sedan var jag på tidigt vul och då såg allt bra ut. Min värld rasade och jag vet inte hur jag tar mig vidare. På måndag ska vi på andra ultraljudet och även skrapning om det inte kommer igång själv. Jag är så rädd för detta och så rädd för hur man ska våga utsätta sig för detta igen. Någon av er som varit sjukskrivna efter MA? Har ni fått psykolog-kontakt? Jag måste prata med någon, skulle fått psykolog kontakt för min förlossningsrädsla nu känns det som jag är rädd för allt ????

LFF

Äldre 29 Oct 09:37

#54

Jendeas skrev 2015-10-29 09:29:03 följande:

Hej. Förlåt om jag hoppar in här, 11+5 igår och sökte gyn för rosa flytningar. Fostret var litet och de såg inget hjärta slå. För 20 dagar sedan var jag på tidigt vul och då såg allt bra ut. Min värld rasade och jag vet inte hur jag tar mig vidare. På måndag ska vi på andra ultraljudet och även skrapning om det inte kommer igång själv. Jag är så rädd för detta och så rädd för hur man ska våga utsätta sig för detta igen. Någon av er som varit sjukskrivna efter MA? Har ni fått psykolog-kontakt? Jag måste prata med någon, skulle fått psykolog kontakt för min förlossningsrädsla nu känns det som jag är rädd för allt ????

Prata, prata, prata och sen prata lite mer. Skriva är också väldigt bra för att få ur sig tankarna och bearbeta det som skett. Kom ihåg att inte lägga någon som helst skuld på dig själv. Jag själv har inte haft någon psykologkontakt efteråt men en vän hade efter sitt missfall och under nästkommande graviditet för att kunna hantera alla känslor som kom. Våga be om (kräva) hjälp!

Jag sjukskrev mig i ett par dagar efter mitt första missfall. När jag fick det andra (ett MA som upptäcktes på KUB-ul) så hade jag semester så då var jag ju också ledig.

I en vecka kan du ju vara sjuk utan läkarintyg så ring och sjukanmäl dig om du känner att det behövs, men försök att inte grubbla alltför mycket.

Jendeas

Äldre 29 Oct 10:09

#55

LFF skrev 2015-10-29 09:37:59 följande:

Prata, prata, prata och sen prata lite mer. Skriva är också väldigt bra för att få ur sig tankarna och bearbeta det som skett. Kom ihåg att inte lägga någon som helst skuld på dig själv. Jag själv har inte haft någon psykologkontakt efteråt men en vän hade efter sitt missfall och under nästkommande graviditet för att kunna hantera alla känslor som kom. Våga be om (kräva) hjälp!

Jag sjukskrev mig i ett par dagar efter mitt första missfall. När jag fick det andra (ett MA som upptäcktes på KUB-ul) så hade jag semester så då var jag ju också ledig.

I en vecka kan du ju vara sjuk utan läkarintyg så ring och sjukanmäl dig om du känner att det behövs, men försök att inte grubbla alltför mycket.

Tack för ditt svar. Jag pratar och skriver jätte mycket. Undrar om det finns någon hemlig Facebook grupp för att prata av sig.
Jag är sjukskriven på egen hand nu, men de är bara 7 dagar, dvs skrapning på måndag och sen arbetsdag på onsdagen och i nu läget är det en omöjlighet . Väntar på samtal ifrån min barnmorska då jag är inskriven på mvc. Anser att de borde väl gå via henne trots ma .

LFF

Äldre 29 Oct 10:15

#56

Jendeas skrev 2015-10-29 10:09:26 följande:

Tack för ditt svar. Jag pratar och skriver jätte mycket. Undrar om det finns någon hemlig Facebook grupp för att prata av sig.
Jag är sjukskriven på egen hand nu, men de är bara 7 dagar, dvs skrapning på måndag och sen arbetsdag på onsdagen och i nu läget är det en omöjlighet . Väntar på samtal ifrån min barnmorska då jag är inskriven på mvc. Anser att de borde väl gå via henne trots ma .

Det vet jag tyvärr ingenting om. Vi var några som startade en liten egen grupp när vi väntade barn vid ungefär samma tidpunkt och hade haft mf/ma tidigare. Det började som en tråd här på FL.

Anonym (sorgsen) Trådstartaren

Äldre 29 Oct 10:49

#57

Jendeas skrev 2015-10-29 09:29:03 följande:

Hej. Förlåt om jag hoppar in här, 11+5 igår och sökte gyn för rosa flytningar. Fostret var litet och de såg inget hjärta slå. För 20 dagar sedan var jag på tidigt vul och då såg allt bra ut. Min värld rasade och jag vet inte hur jag tar mig vidare. På måndag ska vi på andra ultraljudet och även skrapning om det inte kommer igång själv. Jag är så rädd för detta och så rädd för hur man ska våga utsätta sig för detta igen. Någon av er som varit sjukskrivna efter MA? Har ni fått psykolog-kontakt? Jag måste prata med någon, skulle fått psykolog kontakt för min förlossningsrädsla nu känns det som jag är rädd för allt ????

Ledsen att du behöver hoppa in här, inget att be om ursäkt för

Du tar dig vidare, jag lovar. Det är kämpigt i början, fasen har olika sorger och låt det få ta tid! Sjukskriv dig två veckor, be om intyg från gyn när du är där för din skrapning. För skrapningen sker via gyn på sjukhuset?
Jag gjorde mitt medicinska avbrytande en onsdag, var sjukskriven den veckan ut, tillbaka på måndag. Jag hade nog behövt vara hemma två dagar till, det var lite tufft för hjärnan att koncentrera sig på annat... Efter en vecka kände jag mig ändå kapabel att jobba, även om jag trodde det skulle ta längre tid.
Prata om det! Då bearbetar du det.
Du ska även be gyn att förmedla en kuratorskontakt, det finns alltid en kurator knuten till gynekologiavdelning/mottagning på sjukhus. Jag frågade efter telefonnummer till kuratorn så ringde jag själv och bokade tid, ingen erbjöd kontakten. Jag gick två ggr till kuratorn och det var väldigt givande och skönt. Jag fick komma hur många ggr jag ville och jag får kontakta henne igen vid en ev. ny graviditet eller om jag känner att jag behöver helt enkelt.
Du kommer våga igen, men sörj färdigt först. Låt det ta tid. se till att du omger dig med människor som vill lyssna och finnas där för dig, som ger dig energi.

Angående MVC så fick jag själv ringa dit och avboka nästa inplanerade tid, mitt MA upptäcktes på sjukhuset. Min BM ringde aldrig ens tillbaka till mig för att beklaga, om jag blir gravid igen så byter jag till ett annat MVC i grannkommunen.
Kram!

Anonym (sorgsen) Trådstartaren

Äldre 29 Oct 10:51

#58

Beebii skrev 2015-10-28 23:08:36 följande:

Åh Anonym (sorgsen ) jag hoppas ju så att min sambo ska säga så med men helst att han vill ha för egen del med förstås. En kan ju inte skaffa barn.... ju mer jag tänker på det - tänker på det mest hela tiden, ser bebisar, magar, vagnar å allt sånt hela tiden - desto mer vill jag/ måste jag ha ett till barn. Inget annat kan fylla det tomrummet känns det som.

Jag blödde i en vecka efter mf och sen var allt över. Dock tror delar av min kropp att vi bygger för bebis så har konstant ät behov annars mår jag illa. Får rejält ont i tjejmagen emellanåt som växtvärk men är väl bara kramper. Allt påminner om det som kunde varit och så blir jag ledsen. :'(

Fick ett mf i v.5 (strax efter jag plussat) innan bebis nr 2 men då blödde jag inte lika mycket så beror ju mycket på hur långt gången man är. Sen var sorgen inte lika stor då jag visste att jag fick nya försök.

Klart man sörjer en barn man förlorat men det blir nog lättare när (om) en ny graviditet börjar. Vill nog gärna vänta till våren jag med då jag vill ha sommarbarn om man får välja. Hinns inte med nu isf...

Jag tycker sorgen och livet blir lättare bara av att få veta att vi ska försöka igen. Annars hade jag haft väldigt svårt att gå vidare

Fy vad jobbigt att din kropp inte riktigt hänger med...
Hoppas verkligen din sambo kan ändra sig. Kram!

Jendeas

Äldre 29 Oct 11:14

#59

Anonym (sorgsen) skrev 2015-10-29 10:49:00 följande:

Ledsen att du behöver hoppa in här, inget att be om ursäkt för
Du tar dig vidare, jag lovar. Det är kämpigt i början, fasen har olika sorger och låt det få ta tid! Sjukskriv dig två veckor, be om intyg från gyn när du är där för din skrapning. För skrapningen sker via gyn på sjukhuset?
Jag gjorde mitt medicinska avbrytande en onsdag, var sjukskriven den veckan ut, tillbaka på måndag. Jag hade nog behövt vara hemma två dagar till, det var lite tufft för hjärnan att koncentrera sig på annat... Efter en vecka kände jag mig ändå kapabel att jobba, även om jag trodde det skulle ta längre tid.
Prata om det! Då bearbetar du det.
Du ska även be gyn att förmedla en kuratorskontakt, det finns alltid en kurator knuten till gynekologiavdelning/mottagning på sjukhus. Jag frågade efter telefonnummer till kuratorn så ringde jag själv och bokade tid, ingen erbjöd kontakten. Jag gick två ggr till kuratorn och det var väldigt givande och skönt. Jag fick komma hur många ggr jag ville och jag får kontakta henne igen vid en ev. ny graviditet eller om jag känner att jag behöver helt enkelt.
Du kommer våga igen, men sörj färdigt först. Låt det ta tid. se till att du omger dig med människor som vill lyssna och finnas där för dig, som ger dig energi.

Angående MVC så fick jag själv ringa dit och avboka nästa inplanerade tid, mitt MA upptäcktes på sjukhuset. Min BM ringde aldrig ens tillbaka till mig för att beklaga, om jag blir gravid igen så byter jag till ett annat MVC i grannkommunen.
Kram!

Tack för ditt underbara svar! Jag fick kontakt med min BM nu och hon beklagade och ringde till kuratorn via sjukhuset som skulle ta kontakt med mig. Hon sa också att de är vi sjukhuset och gyn i detta fallet som hjälper mig med sjukskrivning och jag jobbar inom vården och har en del tunga kunder så jag kommer behöva läka både psykiskt och fysiskt innan jag tar mig tillbaka och de höll hon med mig på.
Jag är rädd ! Rädd för vad kroppen nu ska utså, rädd för hur mycket psyket kommer ta stryk, rädd för hur jag kommer kväva min dotter av kärlek, rädd för att inte våga fler graviditeter .

LFF

Äldre 29 Oct 11:24

#60

Jendeas skrev 2015-10-29 11:14:52 följande:

Tack för ditt underbara svar! Jag fick kontakt med min BM nu och hon beklagade och ringde till kuratorn via sjukhuset som skulle ta kontakt med mig. Hon sa också att de är vi sjukhuset och gyn i detta fallet som hjälper mig med sjukskrivning och jag jobbar inom vården och har en del tunga kunder så jag kommer behöva läka både psykiskt och fysiskt innan jag tar mig tillbaka och de höll hon med mig på.
Jag är rädd ! Rädd för vad kroppen nu ska utså, rädd för hur mycket psyket kommer ta stryk, rädd för hur jag kommer kväva min dotter av kärlek, rädd för att inte våga fler graviditeter .

Man FÅR vara rädd! Det är helt ok att vara rädd! Jag har som sagt två misslyckade graviditeter i bagaget och en som sen gick vägen. Då båda de två föregående dött runt v9-10 och kroppen stött ut dem ca v13 så vågade inte jag tro på att det skulle gå vägen tredje gången förrän efter RUL. Innan dess var jag gravid fast ändå inte. Jag vågade inte skapa något band till det där som låg och växte inom mig innan dess.

Pga oron så har ett par av mina vänner som genomlidit missfall antingen via vården (fråga mig inte hur) fått extra ultraljud eller så har de bekostat den biten själva. De har även varit väldigt tydliga med sin barnmorska vid efterföljande graviditet om sin oro och kunnat få extrabesök för att tex lyssna på hjärtat. Att själv köpa hem en apparat för att lyssna är inget någon av dem rekommenderar eftersom om man inte hittar något ljud så stressar man upp sig ännu mer.

Hur reagerade ni efter MA/MF?

INNEHÅLL