Hur reagerade ni efter MA/MF?

Hej. Förlåt om jag hoppar in här, 11+5 igår och sökte gyn för rosa flytningar. Fostret var litet och de såg inget hjärta slå. För 20 dagar sedan var jag på tidigt vul och då såg allt bra ut. Min värld rasade och jag vet inte hur jag tar mig vidare. På måndag ska vi på andra ultraljudet och även skrapning om det inte kommer igång själv. Jag är så rädd för detta och så rädd för hur man ska våga utsätta sig för detta igen. Någon av er som varit sjukskrivna efter MA? Har ni fått psykolog-kontakt? Jag måste prata med någon, skulle fått psykolog kontakt för min förlossningsrädsla nu känns det som jag är rädd för allt ????

Kan uppdatera er att efter beskedet om att detta skulle ske så satte de igång ett dygn senare, lite mensvärk och så som de skulle. Jag var självklart ledsen men de skedde naturligt iaf, tills jag ett dygn senare skulle få såna enorma smärtor att jag inte kunde varken sitta eller ligga, de enda jag kunde var att gå och då forsade de blod ur mig. Fick åka ambulans in pga stor blodförlust och väl inne gick allt snabbt med akut operation och skrapning. Detta är för mig det jobbigast jag någonsin varit med om, först en traumatiskt förlossning med min dotter som gjort att vi avvaktat med att våga på syskonverkstaden och nu denna traumatiska upplevelsen vår andra graviditet.
Har idag varit hos kuratorn som även var med oss efter dotterns förlossning och pratat, hon är fantastiskt . De finns visst ljusglimtar att se men jag är fortfarande psykiskt instabil nog att arbeta så vi tar dagarna som de kommer och en sjukskrivning är gjord.
De kommer ta tid och de får det göra, jag sörjer inte bara ett barn utan jag bearbetar dessa två trauman som nu ligger väldigt skört på näthinnan. Om de någonsin blir syskon här någon mer gång så kommer de dröja. Otroligt länge. Tack för att ni är underbara ??