Hur reagerade ni efter MA/MF?

Måste bara skriva här igen! Har pratat massor med min sambo nu och försökt få honom att verkligen förstå hur jag känner. Körde dessutom lite byteshandel - om vi försöker få ett till barn så går jag med på att flytta till det hus han länge önskat (arve gård) och ikväll kom han hem efter en vecka borta och vi sexade. Vilket slutade med att han faktiskt kom i mig! Inte av misstag! Jag är faktiskt rätt chokad, men glad förstås! Nu tror jag att äl var förra veckan så detta tar sig nog inte men han vill. Han går med på en till! Tror knappt att det är sant, så länge som han varit totalt emot! Nu mår jag bättre! Mina mf är bara stegen mot ett nytt litet frö att älska! Ursäkta kapningen men känner mig så glad och lättad!

Du ser, hihi Härligt med lite positiva nyheter i tråden! Du får gärna uppdatera om det tar sig

Självklart uppdaterar jag! Känner mig så lättad, sjukt va känsligt det är för någon som inte alls är barnlös men som ändå inte är klar...

Jendeas beklagar verkligen sorgen och allt du får gå igenom. Mycket som ska bearbetas. Finns det något positivt du kan fokusera på? Mindre närmare mål? Kanske dela upp det hela med ÄL, bim, plus, sparkar i magen, ul osv...fö varje steg kommer du känna dig starkare och tryggare. Efter mitt första mf blev jag lite bränd så när det tog sig igen på riktigt vågade jag inte tro på det. Hade en känsla av att "jaja vi får se hur länge den stannar" men jag hade ljusglimtarna. Och sen kom hon till sist, bråttom som få på 20min från första värk och hemma i badrummet men näst intill smärtfritt och helt problemfritt! En otrolig förlossning! Alla är olika så tänk positivt och håll fokus närmare dig. Det kan hjälpa.

Ring mvc och förklara samt be om sjukskrivning. Är det så att hon inte har befogenheter så skickar hon dig till de som kan.

Stora kramar

Jag fick mf i v.6 för en månad sedan, förlorade mycket blod och svimmade upprepat. Hcg hade stigit perfekt på alla blodprov, även dagen för mf hade hcg stigit kraftigt. Jag fick ingen föraning utan började från en sekund till en annan att blöda mycket kraftigt. Fick närapå inga råd från KK, trots att vi ringde upprepat. Det var först efteråt som de menade att jag borde ha kommit in tidigare när jag förlorade så mycket blod. Men liksom... jag var ju inte välkommen när jag ringde.

Efter förlusten har kroppen varit som i chock och jag har som en förlamande fysisk trötthet där det känns tungt att röra sig, som om jag går i vatten upp till låren. Mina värden är bra igen, men kroppen verkar ändå inte ha återhämtat sig som den ska.

För mig är det värsta dock sorgen. Vi har försökt få barn i nästan ett årtionde med upprepade ansträngande ivf-försök. Detta var första gången vi fick en graviditet bekräftad. Under (den korta) graviditeten blev det nästintill omöjligt att hålla barnlängtan ifrån sig, så när allt sen bara blödde ut blev sorgen över vår barnlöshet nästan övermäktig. Behöver fortfarande låta tårarna spruta en liten stund varje dag.

Kan uppdatera er att efter beskedet om att detta skulle ske så satte de igång ett dygn senare, lite mensvärk och så som de skulle. Jag var självklart ledsen men de skedde naturligt iaf, tills jag ett dygn senare skulle få såna enorma smärtor att jag inte kunde varken sitta eller ligga, de enda jag kunde var att gå och då forsade de blod ur mig. Fick åka ambulans in pga stor blodförlust och väl inne gick allt snabbt med akut operation och skrapning. Detta är för mig det jobbigast jag någonsin varit med om, först en traumatiskt förlossning med min dotter som gjort att vi avvaktat med att våga på syskonverkstaden och nu denna traumatiska upplevelsen vår andra graviditet.
Har idag varit hos kuratorn som även var med oss efter dotterns förlossning och pratat, hon är fantastiskt . De finns visst ljusglimtar att se men jag är fortfarande psykiskt instabil nog att arbeta så vi tar dagarna som de kommer och en sjukskrivning är gjord.
De kommer ta tid och de får det göra, jag sörjer inte bara ett barn utan jag bearbetar dessa två trauman som nu ligger väldigt skört på näthinnan. Om de någonsin blir syskon här någon mer gång så kommer de dröja. Otroligt länge. Tack för att ni är underbara ??

Fick missfall igår och blödde så mycket så jag blev inlagd. Åkte till akuten och blödde först ner deras toalett i entrén sedan körde de in mig till ett rum och visade mig nästa toalett som jag nog blödde ner 3 gånger. De gav mig jätteblöjor som jag blödde ner bara jag ställde mig upp och varje gång så mycket att det rann över. Vet inte hur många jag fyllde men de vågade inte släppa hem mig iaf. Svimmade aldrig utan mådde faktiskt rätt bra. Dock fick jag sådan hemsk smärta så jag fick morfinliknande smärtstillande. Sen på avdelningen så såg ju den toaletten jag hade ut som om någon blivit mördad där inne. Tur jag inte delade den med någon iaf och sen orkade jag städa lite själv. Fick göra 3 ul för att kolla att det rann ut som det skulle, det sista ul idag visade att lite var kvar så fick tabletter för att livmodern ska minska i storlek och sen ska jag kolla hcg värdet tre gånger. Om jag får ont igen eller börja blöda mer igen så är det akuten som gäller. Kan dock fortfarande vara risk att jag får skrapas om nu inte värdet går upp som det ska.

Idag är jag helt slut och känner mig tom på många vis men konstigt nog lite lättad. Kände mig inte riktigt redo att bli mamma men nu kan jag faktiskt tänka mig att börja planera för nästa gång. Jag är iaf jävligt glad att jag inte är rädd för blod men gårdagen var nog lite för mycket i alla fall. 

Var i v 14+3 men fostret var borta när jag gjorde ul på akuten så vi vet inte när det dött. Blödde mycket hemma innan och sen även när jag kom in till akuten innan de gjort ul så det kan jag ha tappat när som helst där. Är glad att min kropp löste det här själv utan operation och förhoppningsvis utan skrapning. Men däremot fick jag blodstillande medicin för det ville inte stoppa och även dropp. 

Hej!
Miste vårt barn den 30/9 och blödde länge, sen var det ett avbtott på några dagar men blöder nu sen några dagar MASSA så antar det är mens? Men jag har fortfarande inte fått negativ på test? Har man hcg så länge??
Känns som det aldrig är över.

Är mitt inne i ett MA just nu. Om en vecka ska de kolla så allt kommit ut. Men det blöder inte alls mycket så jag gissar på att det är mycket kvar :(

Hej på er....

jag plussade ganska nyligen, och vi blev så glada, vårt barn skulle få ett syskon....men nu har jag börjat blöda. som en mensblödning och med koagulerade klumpar....ångest....väntar på att KK ska ringa upp.

hur snabbt efteråt kommer ägglossningen igång, så man kan försöka igen? hur länge blödde ni? som en mens?

Jag blöder bara när jag torkar mig. Har gjort sen i tisdags. De såg bara hinnsäcken så vet inte hur mycket det blir när det blöder ut.

beklagar Var du långt gången? Har du fått cytotec? Jag blödde ut allt (fostersäck, foster, moderkaka) på en timme är det drog igång. Blödde sedan mer eller mindre i 4 veckor, så då kom väl slemhinnorna och såret efter moderkakan vätskade

Jag var i vecka 14+ när jag fick cytotec för att stöta ut mitt MA, fostret dog i vecka 11 +. Jag blödde i fyra veckor plus mensen en vecka (ingen ÄL innan) så 5 veckor totalt. Fick nog ÄL efter första mensen, dvs 7 veckor efter MA var ute. 
beklagar

I tisdags skulle jag varit i 7+5, men de såg bara en hinnsäck. Den var inte påväg ut då så de tror jag kan ha blivit gravid senare. Tyvärr hade vi inte sex mer än till ÄL så vet att det inte kan ha blivit till 2-3 veckor senare. Är inne på fjärde dagens blödningar nu, ibland lite klumpar. Så jag är säker på att det är ett MA som börjat blöda ut. Kom dit bara någon timme efter första blödningen så då kanske kroppen inte börja stöta ut allt ännu.

Ska tillbaka nästa fredag för VUL. hoppas det kommit ut då.

Fick konstaterat MA genom vul i mitten på november efter flera mindre blödningar. Hade misstänkt MA redan två veckor innan, då också med vul av samma orsak. Skulle då ha varit i vecka 9 (eller 8, beroende på hur lång tid ägget tog på sig att fästa). Fick ett återbesök där jag fick cytotec med mig hem pga av att allt inte ville komma ut av sig själv. Blödde hejdlöst mycket kändes det som i ca 2h senare, med stora klumpar. Skulle vid det tillfället ha varit i v13 (alt. v12). Gyn trodde att fostret dött i v6 någon gång vilket var ungefär då jag upptäckte att jag var gravid. Tyckte att det var skitjobbigt att gå runt och vänta på att missfallet skulle komma igång. 

Beklagar alla som måste gå igenom detta hemska