Bonusarna har mer sparat än våra gemensamma :(

Du tycker det är hemskt att han prioriterar tid med sina barn framför extra cash? Öhhhh ok..

Men om nu pengar är så viktigt för dig, varför ser inte DU till att utbilda dig, avancera och tjäna massa pengar som du kan sätta av till era barn?? 18tkr före skatt är svårt att leva lyxliv på eller kunna sätta av en maffig summa till barnen. Kanske dags att landa med fötterna på jorden och faktiskt se vad ni har och känna tacksamhet inför det? Pengar är inte det viktigaste ni kan ge era barn

Jag förstår dig ts. Var i samma situation ungefär men eftersom att deras mamma var död räckte det endast med pappans underskrift och vi fördelade pengarna från bortskämda bonusen till också våra egna tv barn.

Nej TS, du kan inte ta pengar från andra människors bankkonton och föra över till dina barns. Skrämmande att du som vuxen människa inte förstår detta själv.

Dra ner på det dyra boendet? Skaffa extrajobb? Jobba mot att själv bli välbetald?

"Orättvist", kanske det. Men som maken sagt är sparandet något som skötts från båda de äldre barnens föräldrar och det är ytterst tveksamt att ta ifrån dem ens "sin" del av gåvan för att ge bort den till de yngre barnen. knappast dra in det. (Står sparandet i barnens namn har han inte ens rätt till det.)

Jag kan förstå en känsla av orättvisa. Styvbarnen får en bit av en lägenhet betald om de inte festar upp pengarna och din man har bidragit till detta för dem men gör det inte för era gemensamma barn. Men egentligen har det inget med dina barn att göra. De själva har en närvarande pappa som tjänar 25 papp i månaden, det är deras verklighet. Ingen lyxlön men inte särskilt extremt heller. Det är normalt att jämförelser känns mest relevanta med "närområdet" men vad halvsyskonen har eller haft för förutsättningar behöver objektivt inte ha mer med dina barn att göra än vad Wallenberg-barn eller bidragsberoende glesbygdsbarn har. Går det att testa att känslomässigt hålla isär styvbarnens ekonomi från dina barns? Att inte bli mer provocerad av den än av att det finns utomstående barn i välbemedlade familjer som lever gott på medel de inte jobbat ihop själva?

Det ser dock knepigt ut att du lägger ansvaret för ett sparande åt era gemensamma barn på din man om du inte själv arbetar för att få ett betydligt mer välbetalt jobb när du nu tycker ett stort sparande är så viktigt. Och att du valt att skaffa flera barn som lågbetald (lågutbildad?) trots att pengar tycks viktigt för dig. Din man har fått lägre inkomst men han tjänar en god bit över bidragsgränser. Skulle du klara ekonomin om ni skildes? Om du blev änka?

Själv hade jag akademikerföräldrar utan fantasilöner, fick inget sparat åt mig och har inte sparat åt våra barn (däremot prioriterat att ha låga inkomster i familjen och vara hemma med dem några år). Fast jag är 45+, uppväxt med att det finns hyreslägenheter och att man försörjer sig själv när man flyttar hemifrån.