Bonusarna har mer sparat än våra gemensamma :(

Det enda de två kullarna med barn har gemensamt är EN förälder, för övrigt har de olika släkter och olika förutsättningar.
Det jag tycker är dåligt är om din man inte anstränger sig det minsta för att alla hans barn ska få en bra grundplåt med sig ut i livet.

Om nu hans tidigare barn har så pass mycket sparat redan så behöver han inte spara mer åt dem, utan koncentrera sig på de mindre barnen så att dom också får ihop en del.

Det är så att jag har ett litet dilemma. När min man var gift med sin nuvarande exfru var han högt uppsatt och de bägge hade en mycket god ekonomi. Det har resulterat i att deras två barn har närmare en miljon var i fonder och sparande på banken. I nuläget när vi två är gifta och har tre gemensamma så ser inte situationen densamma ut tyvärr. Han tjänar ungefär 25.000 innan skatt eftersom att han blev av med sitt jobb 2010 och jag tjänar 18-000 innan skatt. Eftersom vi lever ganska dyrt och så, resulterar det i att vi knappt kan spara åt våra gemensamma barn. Vi har tre stycken tillsammans.

De har knappt 5.000 kronor var och det där att de ska uppnå en miljon, eller ens hälften känns långt borta. Eftersom jag anser att mannen borde behandla barnen lika har jag föreslagit att han kan splitta på sparkontorna emellan våra gemensamma och bonusarna då de inte ens är 18 än och har alltså inte fått ut pengarna. Han vägrar dessvärre och tycker att vi ska utgå från vår ekonomiska sits pga att hans exfru också har bidragit till bonusarnas sparande. Men det gör så ont att veta att när bonusarna blir vuxna kommer de få en så stor kickstart med ekonomisk hjälp. Deras fonder och aktier växer ju, medan våra gemensamma max kommer uppnå 50.000 som det ser ut nu. Det är ju givetvis en prioriteringsfråga men i nuläget har vi verkligen inte råd till att lägga undan till dem. När jag räknat på det ser det ut som att våra gemensamma endast kommer landa på mellan 30-50 tusen när de tar studenten :( Och där får man se bonusarna med mer pengar än vad jag ens har på mitt sparande...

Dessutom har jag tagit upp frågan om varför min man inte vill ta chefspositioner när han blir erbjuden och då får jag bekräftat att han tackar nej för att han är trött på att jobba mycket och vill hellre vara hemma mer och träffa alla sina fem barn. (Vi har bonusarna här varannan vecka ungefär). Och det känns bara så surt att veta att mina också kan få det lika gott ställt om han bara velat jobba mer...

Finns det något någon känner till att jag kan göra? Eller tips på hur jag kan formulera mig till min man för att få han att ändra sig? Känns så orättvist bara :(

Jag har ingen möjlighet till det... Klart jag gläds åt dem, men självklart gör det ju ont att veta att det där kunde vart mina barn med de pengarna :( Speciellt när min man faktiskt blir erbjuden jobb då han har tidigare erfarenhet... Det har ju inte jag.