Hur många äggblåsor hade ni? Finns det hopp?

Hej min vän! Äggplocket har gått bra. Men det blev bara 4 ägg. Försöker att inte vara ledsen för det, men det är svårt och min oro känns alldeles för stor just nu. Men jag hoppas så att de här 4 äggen är riktiga guldägg och att de befruktas fint och att jag får det perfekta tillbaka. Imorgon ska vi ringa labbet och få veta hur befruktningen har gått.

Helt slut nu. På väg hem och längtar tills jag får lägga mig ner. Kram till dig! Och släpp inte tummarna!

Skönt att slippa hålla på med adoption och sånt krångel. Det hade ju varit lite förnedrande att behöva göra en sån grej bara för att det gäller samkönad relation, jag menar, många av oss heteropar som behöver fertilitetshjälp behöver donation lika mycket som ni och då blir båda föräldrar per automatik ändå. Lite lustigt ändå att våra partners fyllt i exakt likadana blanketter ;) Jag har nästan ett krig mot de där jäkla samtyckelapparna för att det känns så omyndigförklarande att beslutet rent juridiskt blir min partners om vad jag gör och inte gör med min kropp ;) Jag hänger med på varför, men gillar det inte ändå. Jag hade precis som du önskat ett lite generösare besked, onekligen. Vi får verkligen hoppas att det är fyra guldägg, i så fall är det en betydligt bättre kvot än jag fick. Det är kvalitet, inte kvantitet som har betydelse. Tvinga dig inte att pusta ut än, jag förstår att det är alldeles för mycket på spel för att göra det. Ta dagen för vad den är - ett nödvändigt ont du måste genomlida för att komma vidare. Grubbla inte för mycket och försök inte att tänka dig in i olika situationer som kan hända imorgon, det ger ingenting mer än ännu mer oro. Du är väl medveten om att det kan gå bra och att det kan gå fel, det räcker så. Du är så förberedd du kan bli. 

Slå på någon film eller serie när du kommer hem och försök att bara låta tankarna vara så gott det går. Du måste inte vara optimistisk eller peppad eller försöka intala dig att allt är solsken och rosor. Det är ok att känna besvikelse även om det än så länge inte är en dålig prognos på något sätt. Vi alla hoppades på fler ägg, så är det. Imorgon är en ny dag. 

Vila ordentligt och ta hand om dig så gott det går. Tummarna kommer att hållas tills de ramlar av. LYCKA TILL!!!! Kram! 

Tack fina du! Jag ska försöka att inte tänka för mycket, även om det är svårt, precis som du skriver. Vill tro att vi har guldägg, men är samtidigt så rädd för alla tankar som finns just nu. Både negativa och positiva. Jag vet ju allt det här egentligen. Att antal ägg inte är det man ska bry sig om. Precis som att många äggblåsor inte automatiskt betyder många ägg (det fick vi ju bevis på nu) Just nu känns det bara som att vi måste få en återföring. Vad som händer sen orkar jag inte tänka på. Blir det ingen bebis, så fine. Då får vi resa oss upp och försöka igen. Men blir det ingen återföring den här gången heller, då vet jag inte om jag kommer kunna resa mig upp. Tankarna är så många. Förlåt. Innerst inne är det såklart en bebis vi vill ha, men tror ändå du förstår vad jag menar? Det är ju liksom hela grejen att jag är så rädd att det ska sluta som sist. Och nu är jag även rädd för befruktningen. Rädd för allt.

Tack för att du finns! Ska ringa labbet imorgon efter 10. Hör av mig igen då. Helt slut nu, så måste vila igen. Kram!

Jag hade varit skitskraj också i dina skor. Just för att man själv sitter i den sitsen, inte för att det nödvändigtvis finns något att oroa sig för än. Men precis som du skriver - man tror gärna att mängder med ägg är bra grejer även fast det inte betyder ett smack. Det känns som att det är större chans, även fast det kanske inte är så. 

Och jag vet att du vet det jag skriver :) Men rädsla är en obehaglig sak som tar över alla tankar på något vis och förvränger dem, så när jag är rädd för något behöver jag höra det jag redan vet, gärna många gånger för att tränga undan rädslan. Tänker att det kanske är så för dig också. Du är en klok tjej, men just nu är det riktigt, riktigt tufft. Och utan facit i hand är det klart att det är rena rama mardrömmen. Ett återförande hade varit magiskt, det kanske hade kunnat lätta på en stor del av bördan. 

Jag vet precis vad som händer om det inte går. Du bryter ihop. Du sörjer. Sen reser du dig upp igen efter ett tag, precis som du gjort så många gånger förr i livet. Du behöver inte planera eller förbereda dig eller ens peppa dig för att klara det, du kommer att göra det ändå när tiden kommer. Du behöver inte oroa dig, det löser sig. Och varför ber du om ursäkt? Det är du som har det jobbigt nu och du får hantera det hur du vill. Varken jag eller någon annan ska försöka pracka på dig hopp när du inte vill ha det eller försöka vända något till det positiva. Det här är din situation att hantera så som du kan hantera den bäst. Jag själv vill inte alltid fyllas av hopp, för hopp är inte alltid bra. Ibland är det bättre att bara acceptera hopplösheten, och det är bara du som vet det. 

Jag vet att du är rädd, och jag vet att det är få rädslor som är så uppslukande och totala som den att inte få några barn. Jag har den fortfarande och blir ledsen i själ och hjärta varje gång jag hör någon mer som behöver känna den, för den är omänsklig och orättvis. Det är så himla logiskt att du känner som du gör just nu. Men det finns fortfarande lösningar kvar. Kanske inte alls välkomna lösningar just nu eller något förstahandsalternativ, men det är långt från kört. Barn får ni, det är jag säker på. Frågan är bara vilket och när. Så lås dig inte i tanken att det här är enda sättet och enda chansen, för det stämmer inte. Möjligheterna är fortfarande många :) 

Vila på, ta hand om dig och STOR KRAM!!! 

Tack för dina ord. Alltid. Jag läser dem och förstår, tar till mig en del och tänker att det är bra att jag har dig här.

Jag håller dig uppdaterad. Önskar så att jag kan komma med några lite mer glädjande besked någon gång.

Samtidigt är det såhär. Vi hade bara 4 ägg som var mogna för befruktning förra gången också. Förhoppningsvis är alla de här äggen mogna. Då har vi till och med chans att få fler befruktade ägg den här gången. Och att vi inte fick någon insättning förra gången berodde ju på en tillfällighet och dålig spermier.. Har vi ju sagt så det måste fan gå den här gången. Jag ska inte behöva bryta ihop nu. Det ska gå. Jag bara bestämmer det nu. Nu jävlar är det min tur att ruva. Min tur att få ett positivt besked.

Så är det bra.

Kram och tack!

<3 <3 <3 

Tack min vän. Jag hoppas också att det snart blir glädjande besked - för din skull. Någon gång kommer det att vända, och jag hoppas att det är nu. 

Precis, så är det ju. Jag fick ju hur många ägg som helst eftersom jag var ganska kraftigt överstimulerad, men det var ändå "bara" 7 av dem som blev bra, och bara 1 enda som kunde bli barn. Man tror liksom att kvantitet är bra, jag var självklart jättelycklig för att jag fick 7 fina embryon, men så här i efterhand känns det ju också som att vi förmodligen slösat många fina ägg på absolut ingenting. En vän till mig som gjorde plock nu i december fick ut 9 finfina ägg som befruktades med ICSI, bara ett befruktades och det delade sig inte korrekt (det är manlig faktor som spökar hos dem också). Och sen träffade jag en tjej på profylaxen som gjort 4 (!!!) plock där de bara lyckats med max ett enda återförande per gång och som nu alltså lyckats. Jättemärkligt hur det kan vara. Ingen som helst logik och ingenting man kan dra slutsats av är bättre eller sämre. Men återförande känns som en bra första grej. 

Jag sitter och kollar på klockan och tänker på dig. Håller tummarna så hårt för att det blir glädjande besked per telefon. Stor styrkekram <3 

3 ägg befruktade!!!!!! Återföring imorgon om allt nu går som det ska. Vi får inte tappa hoppet. Är trots all rädsla så lycklig över det här resultatet nu, så försöker leva på det fram tills vi vet mer. Tack för att du finns för mig! Du är fantastisk!

YES!!! Det var ju hur bra som helst!! Bara ett endaste litet ägg som inte ville sig :D Vilken tid gäller imorgon? Det är verkligen hårt nu, först väntan på att höra om det blev befruktat och nu väntan på om det blir insättning. Ta en minut i sänder, så är den här dagen snart över. 

Det vet du att jag gör :) Du är så himla gullig som boostar mig tillbaka, det behöver jag just nu. Fortsätter att hålla tummarna hårt för imorgon! 

TACK!! Ja, det var ju verkligen det! Och det ska ju verkligen vara ovanligt att de inte delar sig och att man inte får något tillbaka. Så är det ju faktiskt. Jag tycker inte att vi borde ha samma otur en gång till. Vi har dessutom bytt donator och bytt till menopur (som för vissa ger bättre kvalitet på äggen) Jag önskar så att jag får ett guldägg tillbaka nu! Jag bara måste få det! 14.15 är tiden imorgon. De ringer på morgonen om det inte gått bra. För det ser de direkt då sa dem. Livrädd. Sambon var tydlig med att vi har 3 timmars resväg dit och tog upp vår oro med tanke på hur det gick sist. De sa att vi måste försöka tänka bort förra gången. Det är faktiskt sant. Det här är en ny gång med andra förutsättningar.
Förresten så har jag nu fått ta Crinone. De sa igår att vi skulle vänta med att ta den tills vi visste, så jag inte behöver ta i onödan. Vi frågade om det där med dubbel dos igår. Läkaren sa direkt att det är vid FET som man gör det. Och då förhandlade jag inte mer, för tänkte att hon nog säkert har rätt. För det är ju sånt du gjort också väl?

Jag målar i en sån där "vuxenmålarbok" för att försöka fokusera på annat. Imorgon bitti ska vi baka, ha ha!

Du förtjänar att höra allt fint i världen! Det betyder sjukt mycket för mig att ha dig här. Sambon sa innan "alltså ni måste ju nästan bli kompisar på riktigt"

Eller hur! Som de svarade dig, det händer ju bara typ 2%. Något litet embryo ska väl klara sig :) Jag tror att det egentligen är jättebra att ha donator just för att kunna byta ut åtminstone en komponent om det inte funkar. Funkar inte min makes spermier är det liksom bara att försöka exakt likadant igen och igen tills vi väljer att avbryta och byta, vilket verkligen inte är självklart (vi kan ju inte trampa på en mans ego ;) ). Tur att de hör av sig på morgonen, det är ju helt omänskligt att gå nästan en hel dag och bara vänta på ett sånt avgörande besked... Vi fick göra det med sista återföringen, när de hade odlat dem till blastocyster. Då visste vi inte om en enda hade överlevt förrän vi var på kliniken. Det var tufft, trots att vi fått tillbaka tre stycken tidigare och jag var rätt inställd på att göra äggplock nummer två. Tre timmar är långt att åka, så jag hoppas verkligen att det blir en väl värd resa :D 

Aha! Så är det säkert. Äggstockarna producerar ju progesteron efter ägglossning, vilket du just haft av det kraftigare slaget ;) Jag ägglossade ju inte alls vid någon av mina FET och behövde alltså ersätta det helt och hållet. Bra svar :) 

Ååååh, jag ÄLSKAR såna målarböcker!! Har en som jag klottrar i just när tankarna är för besvärliga, gärna med något ljud i bakgrunden för att inte lämna en millimeter till jobbiga tankar. Mysigt att baka! Vad blir det för något? 

Naaw, tack min vän <3 Hahaha, det roliga är att maken sagt detsamma XD Vi får helt enkelt börja följas på Facebook eller ta en fika ;) Det är så himla skönt att känna någon mer som förstår hur det är med IVF. Det gör liksom inte gemene man, tyvärr, så man blir så ensam. Det känns som att jag aldrig riktigt kommer att lämna den här bubblan, även om den snart inte är hela mitt liv. Men det är lättare när man inte är helt ensam därinne, det är skönt att ha sällskap av någon som dig.