Hur många äggblåsor hade ni? Finns det hopp?

Jag förstår helt och fullt. Jag gillar det också. Konstigt nog. Och lite hemlighetsmakeriet i det i det också, att smyga iväg på jobbet och så typ. Nu är jag visserligen hemma en period, men i alla fall. Det är någon märklig förtjusning i det också mitt upp i allt det jobbiga.

Hur många gånger försökte ni nu igen innan lilla pärlan hamnade i magen? <3 Kan du fatta att du snart har din bebis!! Snart ju!! Det är fantastiskt!

Precis så!! Lite hemlighetsmakeri, en stor portion makt över kroppen efter att ha varit totalt maktlös...! Jag vet inte riktigt vad, men jag blir liksom lite lugn och tillfreds av behandlingen, trots att jag ofta mår riktigt dåligt av Suprecur (istället för Synarela). 

Vi gjorde bara ett äggplock, vilket jag är enormt tacksam över förstås. Det blev 7 embryon, så vi fick göra ett färskt ET och tre FET. Jag slutade ägglossa när jag brände ut mig, så alla tre FET fick jag göra stimulerat, så Suprecur tog jag 4 kurer av totalt. 

Det är en märklig blandning mellan att inte tro ett ögonblick på att hon är på väg och ständiga påminnelser om att hon kan vara här när som helst. Har börjat få tidiga värkar av okänd anledning, så förlossningen är beredda på att hon kan komma några veckor tidigt, så nu jobbar vi på här hemma ;) 

Okej. Så i statistiken räknas du som en som klarade det på första försöket? Sjukt. Med tanke på hur många försök det egentligen är, men bara ett ÄP.
Jag känner definitivt igen tankarna. Jag hade jättemycket klimakteriebiverkningar förra gången. Men är inte alls orolig för det nu. Allt känns liksom skitsamma så länge det går vägen nu Kanske blir det även lite lättare med svettnigarna nu när det inte är sommar OCKSÅ. Glömmer aldrig när jag en högsommardag gjorde ett jobb på ett varmbadhus (är journalist, så var något reportage eller nått) samtidigt som jag gick på synarela. Herregud, det rann ju om mig när jag kom tillbaka till jobbet

Svårt att sätta sig in i känslan. Men förstår dina tankar. Men snart är hon här. Det som ni så länge väntat på. Har det varit härligt att vara gravid? Jag längtar så mycket efter det.

Exakt så :) Kliniken kallar det "första försöket", jag kallar det fjärde. Sen hänger jag ju med på vad de menar, eftersom deras "försök" är ett äggplock och alla dess återföringar. Återföringarna är dessutom MYCKET lättare än plocket, så det känns väl också rimligt att de inte räknas som lika stora ingrepp. 

Hahaha, fy vad det låter otrevligt :P Hatar att svettas, och svettas gör man ju verkligen av det. Det var nog den biverkningen jag hade svårast för, de andra kan man ju liksom dölja men svett syns och märks ;) 

Det har varit underbart. Tungt på sina sätt, eftersom demonerna från barnlösheten besvärat mig, men själva grejen att vara gravid har jag tyckt väldigt mycket om. Framförallt var det skönt att lägga "ryggsäcken" man haft med sig på resans gång åt sidan och känna sig färdig med det. Belöningen för allt slit man gjort kommer när man ser miraklet på ultraljud eller känner hur någon sparkar inuti magen. Du har en fantastisk resa framför dig. Men är du redan nu oroad över din situation - tänk på att den oron inte nödvändigtvis försvinner av sig självt när du blir gravid. Inte för att skrämma upp dig, utan bara för att förvarna när du senare känner oro och tror att något är fel. Inget är fel, utan det är bara gammalt som tar sig nya former. 

Insåg nu när jag skulle skriva till Dig att det ju var du som skrev senast - och att jag inte ens läst det! Oj oj!
Fint att läsa om din graviditet ändå. Jag blir alldeles rörd bara av att läsa om ultraljud och bebissparkar. Så fantastiskt! Även fast att jag förstås förstår att den där rädslan säkert kan spöka sönder en ibland.

Jag är på dag 8 med synarela nu. Blödning ska komma mellan dag 8 och 14. Förra gången fick jag dag 7 och var nojjig över det. Men kliniken sa sen att det inte var någon som helst fara. Nu blir jag istället nojjig för att jag inte fått än. Herregud vad man håller på!

Insåg nu när jag skulle skriva till Dig att det ju var du som skrev senast - och att jag inte ens läst det! Oj oj!
Fint att läsa om din graviditet ändå. Jag blir alldeles rörd bara av att läsa om ultraljud och bebissparkar. Så fantastiskt! Även fast att jag förstås förstår att den där rädslan säkert kan spöka sönder en ibland.

Jag är på dag 8 med synarela nu. Blödning ska komma mellan dag 8 och 14. Förra gången fick jag dag 7 och var nojjig över det. Men kliniken sa sen att det inte var någon som helst fara. Nu blir jag istället nojjig för att jag inte fått än. Herregud vad man håller på!

Det är ju det som gör att man orkar vidare. Drömmen om att få göra allt det där med ultraljud, att se magen växa och känna sparkarna. Men den är så lätt att glömma på vägen när allt blir en enda lång medicinsk behandling. 

Haha, det är verkligen så det är! Varenda grej man möjligen kan oroa sig för, oroar man sig verkligen för ;) Jag tänker att man säkert börjar blöda olika tidpunkt beroende på hur mycket hormoner man har i kroppen när man börjar spraya. Förra gången var det kanske mindre så du snabbare blev "nollställd", den här gången har du mer :) Men spännande spännande :D Hoppas blödningen snart sätter igång! 

Du har helt rätt! Det är därför det på något vis är så fint att höra om vad du upplever samtidigt. För då får jag känna den där längtan.

Så kan det säkert vara. Du är alltid så klok du Jag ska försöka att inte oroa mig, även om det ju i princip är omöjligt. Haha. Men blödningen kommer nog snart. Vore ju sjukt om det inte skulle funka alls den här gången liksom. Det gick ju utmärkt sist liksom. Och migrän från helvetet har jag ju i alla fall, så något händer ju med kroppen i alla fall

Skönt att höra. Jag kände ingen som haft svårt att bli med barn som väntade barn innan jag själv gjorde det och har ingen aning om hur jobbigt det är (eller inte). Jag tyckte nog att alla som väntade barn var jobbiga att prata barn med. Tror dock att det är väldigt viktigt för förberedelserna inför att bli förälder att längta och drömma. 

Äh, oron kan man inte alltid göra så mycket åt ;) Det är inte bra att hänge sig åt den och tro på den, men man kan heller inte bara stänga av den. Så ta den för vad den är - din enorma längtan och rädsla kombinerat i ett litet paket som gör livet lite besvärligare. Huvudvärk låter ju faktiskt som ett toppentecken! Det har jag fått varje gång Suprecur har börjat ta ordentligt :D Ska du in och ta blodprover någon dag, eller väntar man med det till efter blödningen? Jag har redan glömt...! 

Ja, man tänkte ju inte att man skulle behöva göra det här flera gånger.. Hade man vetat det så hade man fan skrivit upp exakt vilken dag man kände vad för att kunna jämföra.. fast det hade å andra sidan kanske givit ännu mer oro
Hade svettningar som fan förra gången. Och det har jag inte fått än. Det var å andra sidan sommar då också, så kanske spädde på det lite. Men men, vi får se när det kommer. Ska väl inte börja få panik förrän på typ dag 14 eller så egentligen. Men lättare sagt än gjort.

Vi gör inget blodprov. Vet inte vad det beror på. Men tydligen gör inte alla det. Vi ska däremot ringa om jag inte börjar blöda, för då står det klart och tydligt att man inte får börja med hormonsprutorna..