En grupp för oss som nyss plussat och har barn sen innan :)
Vi har en dotter född Juni 2013 och är nu ÄNTLIGEN gravid igen :)
Skulle lämna spermaprov och massa blodprov nästa vecka men verkar som att vi slipper de :D
Vi flyttar till hus om 23 dagar och de känns ännu roligare nu när man kan se framemot ett syskon till våra stora tjej!
Livet rullar på här hemma nu när vår flicka snart är 6 v. Hon växer, sover, äter, bajsar och ler så vackert mot oss. Ute slår grönskan ut. Ni som känner mig nu vet redan vilken tonart inlägget går i; i moll. Mitt i vår lycka och vårlyckan, finns det motsatta. En barndomsvän som hastigt återfallit i cancer, en far som får en stroke, en kusin som tvingad avbryta en graviditet i vecka 20. Allt runt mig tycks så skört, så flyktigt. Och vad händer härnäst?
Tänk att min lilla Alice redan är 1 månad idag. Känns som tiden både har gått jättefort men ändå långsamt. känns som hon har varit hos oss jättelänge. Hon är äntligen fri från snuva. Men i förrgår blev ena storasyster förkyld igen. Så typiskt när hon sällan är sjuk men nu 2 förkylningar på 4 veckor. Men vi hoppas vi andra slipper å speciellt Alice
Liten uppdatering
Vi är nu på sjukhus i Göteborg o väntar på operation. Lillan mår förhållandevis bra med fina värden. Hon har dropp, men får inte amma något. Det med amningen är riktigt jobbigt, för oss båda! Svårt att se sitt lilla barn så ledset och hungrigt!
Tack för alla hejarop!
Liten uppdatering
Vi är nu på sjukhus i Göteborg o väntar på operation. Lillan mår förhållandevis bra med fina värden. Hon har dropp, men får inte amma något. Det med amningen är riktigt jobbigt, för oss båda! Svårt att se sitt lilla barn så ledset och hungrigt!
Tack för alla hejarop!
Nu är vår lilla sötnos opererad. Det har gått bra och hon har fått börja amma lite försiktigt igen. Jag har pumpat under de två dygn hon varit fastande, så hoppas produktionen är ok och kan fortsätta utvecklas med henne!
Hon ska övervakas hela dagen idag och ska väl undersökas något mer också innan vi får veta exakt hur det ser ut/när vi får åka hem. Men hittills ser allt bra ut iaf! Enligt läkarna så blir alla barn friska och slipper följdsjukdomar efter den här operationen. Skönt!
Nu är vår lilla sötnos opererad. Det har gått bra och hon har fått börja amma lite försiktigt igen. Jag har pumpat under de två dygn hon varit fastande, så hoppas produktionen är ok och kan fortsätta utvecklas med henne!
Hon ska övervakas hela dagen idag och ska väl undersökas något mer också innan vi får veta exakt hur det ser ut/när vi får åka hem. Men hittills ser allt bra ut iaf! Enligt läkarna så blir alla barn friska och slipper följdsjukdomar efter den här operationen. Skönt!
Jag förstår dig precis, Carabellis! Det är såna kontraster mellan liv och död, växtkraft och nedbrytning, sol och is. Egentligen är ju hela livet så, men i visa perioder så känns det extra tufft och hårt. Kanske mest när man känner att man borde vara lycklig till 100%, men så orkar man inte pga det som händer runt om kring.
När man inser hur skört livet är blir man också osäker på hur mycket man ska våga älska, leva och skratta. Vågar jag ta det lilla pyret helt till mitt hjärta eller har jag hen bara till låns? Vågar jag förlora mig i de djupblå ögonen eller ska jag sätta upp mentala murar så mitt hjärta inte blir helt krossat om något händer den lilla? Kan jag skratta trots det hemska som sker runt mig?
Var och en måste såklart hitta sin egen väg, men jag försöker att älska till fullo och se det vackra i nuet.
Hoppas din vän och far klarar sig och att kusinen snart får ett eget litet friskt knyte! Sköt om dig och krama dina fina flickor!
Livet rullar på här hemma nu när vår flicka snart är 6 v. Hon växer, sover, äter, bajsar och ler så vackert mot oss. Ute slår grönskan ut. Ni som känner mig nu vet redan vilken tonart inlägget går i; i moll. Mitt i vår lycka och vårlyckan, finns det motsatta. En barndomsvän som hastigt återfallit i cancer, en far som får en stroke, en kusin som tvingad avbryta en graviditet i vecka 20. Allt runt mig tycks så skört, så flyktigt. Och vad händer härnäst?
Nu är vår lilla sötnos opererad. Det har gått bra och hon har fått börja amma lite försiktigt igen. Jag har pumpat under de två dygn hon varit fastande, så hoppas produktionen är ok och kan fortsätta utvecklas med henne!
Hon ska övervakas hela dagen idag och ska väl undersökas något mer också innan vi får veta exakt hur det ser ut/när vi får åka hem. Men hittills ser allt bra ut iaf! Enligt läkarna så blir alla barn friska och slipper följdsjukdomar efter den här operationen. Skönt!
Jag förstår dig precis, Carabellis! Det är såna kontraster mellan liv och död, växtkraft och nedbrytning, sol och is. Egentligen är ju hela livet så, men i visa perioder så känns det extra tufft och hårt. Kanske mest när man känner att man borde vara lycklig till 100%, men så orkar man inte pga det som händer runt om kring.
När man inser hur skört livet är blir man också osäker på hur mycket man ska våga älska, leva och skratta. Vågar jag ta det lilla pyret helt till mitt hjärta eller har jag hen bara till låns? Vågar jag förlora mig i de djupblå ögonen eller ska jag sätta upp mentala murar så mitt hjärta inte blir helt krossat om något händer den lilla? Kan jag skratta trots det hemska som sker runt mig?
Var och en måste såklart hitta sin egen väg, men jag försöker att älska till fullo och se det vackra i nuet.
Hoppas din vän och far klarar sig och att kusinen snart får ett eget litet friskt knyte! Sköt om dig och krama dina fina flickor!