Har du förtroende för regeringen?

Det är fullkomligt surrealistiskt att lyssna på statsministern idag:

twitter.com/farbodjalali/status/1519723976012009477

.
Detta som sägs här kallades man "RASIST!" för om man sade det för 10 år sedan.

Det är f*n näst intill ordagrant vad exempelvis SD har sagt de senaste 15 åren och då blivit kallade "främlingsfientliga" och "nazister".

Idag är detta alltså korrekt socialdemokratisk politik.

Rasist - i sin mest urvattnade form, kan tilläggas - har varit glåpordet som har använts mot dem som i praktiken har kunnat se utvecklingens riktning längre fram i tiden än en mandatperiod.

Och vad vann de på detta annat än ökad polarisering av samhället?

Ett sådant enormt felsteg

Du förstår inte grejen överhuvudtaget.

Frågan är vad som tjänar Sverige väl och för människorna som redan var här, är här och kommer hit. Vem eller vilka som ser det här bäst är fullständigt oväsentligt.

Att inte lyssna på folk, att nonchalera dem och till och med förhindra en öppen dialog om problem som folk upplever - det har alltihop varit medvetna val.

Det är fullständigt oväsentligt om rasister såg en bättre väg för Sverige. Problemet är fortfarande att ingen tog den bättre vägen.

Och nej, det har ingen betydelse hur en väg beskrivs, det är någonting man går på - medan de som är fullständigt upptagna med hur vägen beskrivs, de ser aldrig bilen komma.

Igen förstår du inte grejen. Det är inte SD som har fört Sverige på vägen som har lett hit.

Att kritisera politik och att kalla folk för rasister är inte riktigt samma typ av polarisering. Det senare är några bussresor svårare att förlåta för folk.

Vad har det här med någonting som jag har skrivit?

Jag bryr mig inte om dina försök att vinna SM-guld i att måla upp mig som en slags SD-vurmare - det jag bryr mig om är om du överhuvudtaget förstår och kan bemöta det som jag skriver på ett intressant vis.

Vilket du varken gör eller kan.

Du har hållit på med det här - i princip uteslutet - i säkert 10 år snart. Du känner inte alls att värderummet för löjliga SD-associationer har krympt något?

Att kritisera politik och att kalla folk för rasister är inte riktigt samma typ av polarisering. Det senare är några bussresor svårare att förlåta för folk.

De åstadkom ingenting mer än en tvåsiffrig procentenhet som aldrig någonsin kommer att lägga sin röst på ansvariga. Det skulle inte ens förvåna mig om den självskadan lever vidare ett par generationer.

Jag tror även att det är fel att kalla det för en polarisering numera, alltså i den mening att det skulle handla om två samhällspoler - jag tror det har mynnat ut i tre vid det här laget.

Och den tredje polen eldas på flitigt av identitetspolitikens narrativ - att källan till alla problem alltid är extroverta. Ett narrativ som skapar ett hat mot Sverige per se när fler och fler ser att offerskapet aldrig gav framgång, aldrig lyfte deras status och aldrig fick deras områden att blomstra.

Allt de fick och kommer att få på denna väg är vänster- och centerblockets betydelselösa hyllningar och övriga är alltså vi, rasisterna.

Det är inte konstigt att verkligheten ser ut som den gör och när lamporna tänds i danslokalen. Romantiken försvinner väldigt kvickt.

Men vad har jag med saken att göra? Hur blev det överhuvudtaget min sak att kommentera vad SD gör/gjort?

Gör SD samma sak så är det samma sak.

Det vore dock komiskt att föreslå att det är på samma nivå, skala och mål. I flera år var det vänsteretablissemangets folksport att kalla allt och alla för rasister om de överhuvudtaget skilde sig från vissa politiska linjer.

Vad vänsteretablissemanget har frammanat - ända ner på folknivå - är någonting helt annat än att peka ut partiers historia under andra världskriget.

Du kan återkomma med dina socialdemokratiska bekymmer när du riskerar att bli mördad och våldtagen - för att blott en S-keps i hemmet förknippas så sjukligt starkt med rasism.

Tills dess finns det ingen relevant liknelse att göra mer än en teknisk poäng som saknar adress.

Du tycker alltså att jag ska kommentera SD igen. Herre Gud, Familjeliv borde ha en särskild SD-avdelning i sitt forum.

Tribalism finns överallt och särskilt hos ett splittrat folk. I grunden är det mänskliga instinkter vi pratar om. Ihop med ideologi så kan det uttryckas problematiskt i olika situationer.

Vänsterns identitetspolitik är problematisk i vår nutid då problemfokuset alltid är externt och övermänskligt för individen = dina problem beror på någon grad av förtryck och du behöver förändra samhället (enbart med statens hjälp, såklart) för att lyckas nå framgång, status och ett välmående bostadsområde.

Ett hyggligt problematiskt narrativ när väldigt få (om ens någon) når sådant genom ett slags apatiskt offerskap och det även om krafter som sprider det här narrativet råkar styra landet.

Och övriga är rasister. Punkt.

Det här är alltså det två huvudnarrativen som etablissemanget basunerar ut åt främlingar som i många fall inte har en aning om svensk kultur - åt folk som helt enkelt går på det och blir jävligt besvikna.

Väck mig den dagen då etablissemanget ser hjältar istället för offer.

Väck mig den dagen när etablissemanget förstår att mångkultur inte bara är en lek med färger.