Kakan1976 skrev 2015-03-14 09:35:17 följande:
Urk. Idag känner jag mig orolig igen. Jag tar tempen varje morgon och den brukar ligga runt 37,0 sedan jag blev gravid men nu hade den gått ner till 36,64. Den har en gång tidigare legat på 36,85 och då gick den upp dagen efter igen så jag hoppas att det inte finns fog för oron. Men fan vad jobbigt det är att oron aldrig riktigt släpper.
Brösten ömmade för fullt igår, mindre nu på morgonen i vanlig ordning men det bidrar ändå till oron. Lite molvärk och där nojar jag ju också om jag tycker att det känns för mycket eller för lite.
Hur tänker ni när ni blir oroliga? Hjälp!
Det är skitsvårt. Men jag försöker fokusera på de bitar som faktiskt visar på att jag är gravid. Jag har slutat googla på missfall, istället googlar jag (lika bra att inse att jag inte kommer sluta googla
) på positiva saker, som hur stor fostret är och hur stor livmodern brukar vara. Vad som händer i bebisens liv är i fokus.
Hade jag varit dig hade jag slutat tempa, eftersom det skapar oro för dig. Det låter kanske krasst, men i slutändan kan vi inte påverka det som händer, så varför inte hellre njuta än att oroa sig? Vi har ju alla fått vänta länge på dessa graviditeter, nu är det faktiskt vår tur att ha det bra och mysa med småpluttarna!
Men jag vet att det är lättare sagt än gjort. Det tog många veckor för mig att ta mig till ett positivare ställe rent mentalt. Har sagt det förr, och säger det igen: vi väntar barn, inte missfall.
Kram på er allihopa!