hammarhajen skrev 2015-02-03 18:04:45 följande:
Men kan det inte finnas ett korn av sanning i det då? Att det finns en del föräldrar som förväntar sig för mycket av skolan? Hur ska man få till en ändring om man inte protesterar? Är det gnälligt att säga ifrån så undrar jag vad du tycker att man ska göra? Vika sig för alla krav och gå under som människa? Bara ducka utan att säga pip?
De flesta föräldrar har ganska rimliga förväntningar, men kraven HAR ökat på sistone. Även från den rimliga föräldern, framför allt på lust, stimulans, information och utmaningar. Om alla kräver bara lite mer än för 20 år sedan är det "lite mer x 25" i en vanlig klass. Två minuter extra per barn och dag innebär en timme extra för en lärare i en stor klass.
Det ÄR en skillnad på barn idag och barn för 20 år sedan. Barn i dag har MYCKET svårare att vänta och hantera en "tråkig" uppgift. De flesta skolbarn idag har ju knappt för träna på att vänta och ha tråkigt, varje bilresa finns en Ipad och dygnet runt finns exakt det man vill se på Youtube. Att ett barn ska uppleva skolan som "stimulerande och spännande" exakt varje sekund är en utopi, men samtidigt många föräldrars krav. Ibland måste man höra på en instruktion fast man redan kan eller vänta på sin tur i en kö. För att lära sig multiplikationstabellerna måste man öva, för att få flyt i läsningen måste man läsa och det finns ingen genväg. Skolan ska försöka göra arbetet lustfyllt så långt det går, men allt är inte roligt jämt och det måste man kunna hantera. På många sätt kan barnen mer nu, men de "tråkiga basfärdigheterna" vänta, ha tålamod, lyssna och öva är det överlag sämre med. Hemma märks det kanske inte så mycket, för när väntan blir för jobbig trollas underhållningen fram ur pappas mobil eller PS3 eller något annat som inte fanns när vi var små.
Vi får höra att skolan är kass och barnen kan inte läsa enligt PISA. Men samtidigt får vi inte be att barnen övar läsning hemma, för läsning ska man inte behöva göra om man inte vill och konflikter om skärmtid ska föräldrarna inte behöva ägna sin "kvalitetstid" åt och den som vill prioritera bio och fotboll högre än skolan ska få göra det och borde erbjudas flexibla lov så att man lättare kan boka playdates med kusinerna. Så LÅTER det på riktigt på många föräldramöten och då har skolan inte en chans. Varför får man inte diskutera det utan att kallas "gnällig"?
Trampar man möjligen på någon om tå..?
Klart att det finns någon sanning i det, det har jag inte motsagt mig ifrån. Däremot varför det så ofta cirkulerar listor och klagomål från lärare i media och social media. Jobbiga anhöriga/föräldrar osv finns i alla människorelaterade yrken. Min poäng var mer att besvärliga människor träffar man på vilket människorelaterat yrke man än har och på något sätt får man lära sig att hantera det. Inte sällan går dessa listor och klagomål ut över alla föräldrar och en bitterhet uppstår, ganska ofta är klagomålen även nedvärderande mot både barn och föräldrar där alla dras över samma kant oavsett om de tillhör de besvärliga eller inte. Och nej du trampade verkligen inte på nån öm tå, kändes som ett rätt löjlig avslutning på ditt inlägg. BTW det är ingen som sagt att lärare inte har nåt att klaga över men jag kan inte se att det finns mer att klaga på där än i många andra yrken. Och sällan florerar det listor på "14 saker jag som vårdpersonal stör mig på" trots att det finns minst lika mycket att irritera sig på där. I slutänden väljer man ändå själv vilka gränser man har och hur man hanterar en jobbig situation. Väljer man att se allt som nattsvart och alla föräldrar som idioter kanske man ska satsa på något annat och kanske se att det negativa tagit över.
