Är ni rimliga föräldrar i skolan?

Charlotte N: Tro mig, dessa anhöriga finns i vården med, även dessa föräldrar (som ju ofta har en relation även med vården för sig, sina föräldrar, sina barn eller någon släkting). Det finns de som skäller för att vi inte pedantstryker Nisses skjortor (att Nisse ligger i sängen hela dagarna är inkontinent och byter skjorta 8 gånger om dagen spelar ingen roll), de kan gasta om hur elakt det är att Elsa 95 nekas högklackat för det har hon alltid älskat (att Elsa knappt kan gå i vanliga skor spelar ingen roll), det finns de som kräver att man ska handla extra på rasten åt patienten, som kommer och skriker för att Gun får vänta 10 minuter att få sitt 3: dje glas vatten den timmen när man står och försöker få igång andningen hos någon osv listan kan göras lång och ibland kan anhöriga verkligen göra en helt slutkörd eller så får gruppen ha "krismöte" om det. Så visst sker det även där dock pratas det sällan om det och vården är som sagt stor och gissningsvis är det samma människor som ställer orimliga krav på skolan och beter sig som idioter mot lärarna. Själv ses jag som en trevlig förälder säger lärarna mfl (har barn med npf så vi har mycket kontakt, dock ej i orimlig mängd eller över struntsaker utan när det händer något, något måste informeras eller samarbetas kring) dock vet jag att att det finns föräldrar som är hopplösa i såna saker.

Låter som du är rätt person på rätt plats. Diskuterade med en förskolärare modell gnällig som ansåg att ALLA föräldrar gör fel och är hopplösa och att bara förskolan visste bäst och gjorde rätt. Sällan har jag skådat bittrare människa för om ALLA föräldrar är idioter, klagar och missar information kanske man birde se efter hur förskolan agerar och informerar om saker om 100 föräldrar inget begriper. Så visst finns de, samma gnälltanter finns i vården med där allt bara är svart och alla "jobbiga och dumma". Ofta påstås det ju att detta är något alla förskolärare och lärare tycker, dock är jag grymt nöjd med de mina barn har just nu och har svårt att se att de tillhör den kategorin. Uppenbarligen finns det pedagoger som du och andra som tycker om era jobb och inte låter de jobbiga bitarna och de föräldrar som är besvärliga ta överhanden. Stort tack för det :)

Apropå att det är mest lärarna som klagar: det är ju för att de har en helt annan och mer djup relation med eleverna och dess föräldrar, än vad servispersonal eller sjuksköterskor har mot sina gäster resp patienter. Föräldrar har kortare väg till skolan. Tex på boende kanske anhöriga klagar men då är det inte till samma person utan det är flera vårdare per patient, medan i skolan kanske det bara är en lärare/rektor per elev och det under flera år, därför blir lärare mer utsatta för att bli kontaktade privat/på arbetsmailen än andra yrkesgrupper.

fast det stämmer inte riktigt heller, jobbar inom hemtjänsten och jag träffar i princip samma människor flera gånger om dagen, fem dagar i veckan året runt.
så att lärare har en mer nära/djup relation med sina elever jämfört vårdpersonal stämmer inte riktigt.

Men (tyvärr kanske?) människor är nog generellt sämre på att se till att gamla farmor har det bra än att det egna barnet har det bra. Många som skulle strida dag och natt för sitt barn orkar ju knappt besöka gamlingen på hemmet eller tycker att en blomma och en fikastund vid jul räcker som årlig omsorg.

Men kan det inte finnas ett korn av sanning i det då? Att det finns en del föräldrar som förväntar sig för mycket av skolan? Hur ska man få till en ändring om man inte protesterar? Är det gnälligt att säga ifrån så undrar jag vad du tycker att man ska göra? Vika sig för alla krav och gå under som människa? Bara ducka utan att säga pip?

De flesta föräldrar har ganska rimliga förväntningar, men kraven HAR ökat på sistone. Även från den rimliga föräldern, framför allt på lust, stimulans, information och utmaningar. Om alla kräver bara lite mer än för 20 år sedan är det "lite mer x 25" i en vanlig klass. Två minuter extra per barn och dag innebär en timme extra för en lärare i en stor klass. 

Det ÄR en skillnad på barn idag och barn för 20 år sedan. Barn i dag har MYCKET svårare att vänta och hantera en "tråkig" uppgift. De flesta skolbarn idag har ju knappt för träna på att vänta och ha tråkigt, varje bilresa finns en Ipad och dygnet runt finns exakt det man vill se på Youtube. Att ett barn ska uppleva skolan som "stimulerande och spännande" exakt varje sekund är en utopi, men samtidigt många föräldrars krav. Ibland måste man höra på en instruktion fast man redan kan eller vänta på sin tur i en kö. För att lära sig multiplikationstabellerna måste man öva, för att få flyt i läsningen måste man läsa och det finns ingen genväg. Skolan ska försöka göra arbetet lustfyllt så långt det går, men allt är inte roligt jämt och det måste man kunna hantera. På många sätt kan barnen mer nu, men de "tråkiga basfärdigheterna" vänta, ha tålamod, lyssna och öva är det överlag sämre med. Hemma märks det kanske inte så mycket, för när väntan blir för jobbig trollas underhållningen fram ur pappas mobil eller PS3 eller något annat som inte fanns när vi var små. 

Vi får höra att skolan är kass och barnen kan inte läsa enligt PISA. Men samtidigt får vi inte be att barnen övar läsning hemma, för läsning ska man inte behöva göra om man inte vill och konflikter om skärmtid ska föräldrarna inte behöva ägna sin "kvalitetstid" åt och den som vill prioritera bio och fotboll högre än skolan ska få göra det och borde erbjudas flexibla lov så att man lättare kan boka playdates med kusinerna. Så LÅTER det på riktigt på många föräldramöten och då har skolan inte en chans. Varför får man inte diskutera det utan att kallas "gnällig"?

Trampar man möjligen på någon om tå..?

När det gäller skolan har jag gott samvete. Jag tror lärarna ser mig som en icke besvärlig förälder. På 7 barn har jag nog ringt hem till en lärare kvällstid 2 gånger. Båda gångerna gällde det dödsfall i familjen och jag ville informera lärarna så fort som möjligt.

Fast det hade gått jättebra att maila om det, eller ringt på morgonen.

Men herre Gud. Sådan kan man väl få PRATA om. Jag skulle iaf vilja höra det muntligt så man kan få chansen att beklaga. Det är inget torrt möte heller.

Antagligen. Man tänker inte så logiskt och klart en sådan gång.