Är ni rimliga föräldrar i skolan?

Föräldrar behöver ta mer ansvar att stimulera barnets lärare och utveckling i hemmiljön. det är inte bara lärare i skolan som ska lära ditt barn att läsa, skriva och osv. Att barn får stöd och förståelse hemifrån sätter värderingar och attityder som normaliserar skolgången.

Föräldrarna har ansvar att hjälpa barnen med läxor och stimulera lärande på ett positivt sätt. Då det förekommer bekymmer behöver man tillsammans med lärare hitta alternativ för stötta barnet. det är inte enbart lärarens ansvar. sedan finns det många situationer som påverkar barns lärande, stora klasser, rörig miljö och funktionsnedsättningar.

håller med om att det är föräldrarnas ansvar att stimulera lärande på ett positivt sett  och se till att läxor sköts.

men har vi verkligen ansvar för att stimulera läraren?

i skolan ser jag oss som tämligen rimliga, dom enda gångerna vi har kontaktat läraren har varit när dom behövt vara lediga  för tex tandläkare, och då genom antecknings boken barnen fått för just detta ändamål.

gällande förskolan har vi varit mer krävande men inte utan orsak.

mina döttrar har gått på en uteförskola, ventilationen i byggnaden där dom åt och hade toalett mm var inte godkänd, då kommunen ansåg att det skulle bli för dyrt att åtgärda valde dom att stänga, vilket vi föräldrar protesterade mot både till rektor och berörda politiker.

dom stängde än då men gav oss föräldrar flertal löften bla
gruppen skulle inte splitras
dom skulle få ha kvar sina pedagoger
ett max antal barn (24) då nya byggnaden var liten.
lika mycket utevistelse som innan

när vi väl byte lokal så höll dom inget av sina löften.
gruppen delades, pedagogerna lika så, 39 barn och inte på låga vägar lika mycket tid ute, när det sen visade sig att inte ventilationen på den nya lokalen heller var godkänd, blev måttet rågat för alla föräldrar och där blev det mycket mailande mellan föräldrar,rektorn och berörda politiker tills situationen var löst.

Togs kvarsittningen bort? Hur då? Kvarsittning regleras i skollagen och den gäller väl alla elever?

Jag gick från att vara en jobbig förälder när dottern började högstadiet, jag krävde att läraren skulle se till att det var lugnt i klassen och att eleverna skulle kunna höra vad hon sa.
Då var jag jobbig och osolidarisk.
Jag krävde vidare att mobbingen i klassen av en annan elev skulle hanteras och inte bara skjutas under mattan, det gänget som stod bakom körde med alla eleverna och alla mådde dåligt.
Det var ingenting som skolan kunde göra något åt fick jag veta och jag var stämplad som den jobbiga föräldern.
Läraren gjorde sig onåbar, dottern vantrivdes i skolan, hon lärde sig ingenting.

Då böt jag till Engelska Skolan och det var som natt och dag, här rådde arbetsro och disciplin. här fanns det omtanke om varje elev, och ingen elev fick halka efter, 
Om det blev bråk togs det upp direkt och upprepades det så kallades föräldrarna in. 
Det hände aldrig.
Min dotter lämnade den skolan med högsta betyg i alla ämnen och hon älskade den skolan.
Där var jag inte längre en jobbig förälder, för där tog skolan sitt ansvar så jag behövde inte vara jobbig.
Jag var snarare en oerhört tacksam förälder och är än idag. 
Jag ler när jag passerar skolan trots att det idag är flera år sen dottern gick ut, idag studerar hon på universitetet.
Alla barn borde få en sån skolgång. 

Men om man inte klarar engelska skolan ombeds man gå om eller, ännu hellre, byta. Jag vet, för då kommer eleverna till oss, knäckta och tilltufsade.

Om man inte försöker och om man inte följer deras regler och notoriskt skiter i vad dom säger, då ifrågasätter dom om man verkligen vill gå där.
Det har jag också hört, men om man bara har svårt, för det vet jag fler som hade men man försöker och gör så gott man kan, då får man allt stöd.
Det var en pojke som förlorade sin mamma till cancer under tiden min dotter gick och det var en otrolig uppslutning runt honom, ett helt nätverk byggdes upp för att stödja honom, 
Han vann senare medalj för att han kämpat på så bra trots tragedin, men han bars fram också, vilket visar på den omtanke som dom har om eleverna. 

Fast jag har varit på intervju på engelska skolan och de är helt öppna med att stöd kostar och det vill de inte betala för.

Då kanske det är olika, men på den skolan min dotter gick, var det inte som du beskriver det. 
Det var ju till och med så att lärarna stannade kvar utan lön vissa dagar efter skoldagen för att ge läxhjälp i sina respektive ämnen, dit fick vem som helst gå som kände att dom hade behov av extra stöd eller bara ville förbättra sig. 
Men du pratar om IES nu, för det låter så olikt det jag upplevt.
Men som sagt det kan skilja mellan olika skolor.

Läxhjälp är jättebra, det brukar de flesta lärare ställa upp med på sin planeringstid (alltså inte utan lön, men utanför undervisningstiden). Det jag pratar om är elever som behöver mer, som har diagnoser och kanske behöver assistent, specialpedagog, talpedagog, arbetsminnesträning etc, det vill de inte lägga pengar på.