Är ni rimliga föräldrar i skolan?

Förstår verkligen, det går ju inte att sålla på det viset. Det är väl lite den bilden jag har idag, att så många föräldrar kräver den perfekta skolan och läraren och allt och det är därför skolpersonalen översköljs av frågor och input, om stort som smått.

Jag är både lärare och förälder. Jag tror man, som lärare, behöver visa föräldrarna att man har koll, att de får veta om något allvarlig händer och att man löser konflikter ordentligt. Anfall är bästa försvar. Om något händer och man ringer upp föräldern, förklarar läget, berättar vilka åtgärder man gjort och sen ringer upp en vecka senare och stämmer av blir det inga problem. Jag har aldrig problem med föräldrar. Aldrig haft.

Jag har blivit arg på skolan ett par gånger. Senaste gången jag blev arg var när min sjuåring blev nedslagen på skolgården av flera personer, en fritidspedagog tog in honom eftersom hon inte klarade att bryta annars och när jag hämtar säger hon ingenting! Då blev jag arg. Fast det var fredagseftermiddag när jag fick veta det av min son...

Ja vi är rimliga och försöker vara ödmjuka inför det faktum att de i skolan arbetar med begränsade resurser och trollar med ganska lite många gånger. 
Vi är däremot stenhårda med våra krav på att vår dotter, som har en kronisk sjukdom, skall ha samma möjligheter som de andra eleverna.
Vi försöker ta vår del hemifrån oxå för att få det att fungera. 
Vi kompromissar inte med lärare som agerar felaktigt och vi tar upp det direkt och då med rektorn så får han bedöma vad han tycker. 

Vi är noga med att rosa och berömma och peppa allt vi ser som positivt och det är mycket för skolan är bra. 
Kommunikation är viktig men vi försöker tänka på att inte ringa om det inte är mycket akut. Ett väl skrivet mail som personen kan svara på  när det passar är det vi försöker använda oss av alternativt att sms där vi vet att läraren svarar bara när det passar. 

Dotterns första skola anmälde vill BEO och den skolan blev fälld hos skolinspektionen så uppenbarligen var det inte bara vi som de uppenbara bristerna. 

Jag tycker att vi är rimliga. Nu ska vi kontakta min sons lärare för första gången eftersom jag har upptäckt att han inte tar hem sin läsläxa. Jag tror att många av problemen i den svenska skolan kommer från brist på ordning. Ingen mår bra när det är för stökigt.

Om det är jobbigt för lärarna borde de ha en bestämd tid för föräldrakontakt i veckan, givetvis inte sitta och besvara mail på kvällarna.

Ja det tycker jag. Jag brukar mest maila lite kort om han ska vara borta till tandläkare eller så. Någon enstaka gång har jag frågat om någon läxa vi inte förstått hemma. Har skickat ett mer ingående upprört mail angående att min son var en av de som utsattes för mobbing av en annan elev i klassen och lärarna verkade fega rätt ordentligt angående det hela.

Tycker inte man ska jaga efter lärarna hela tiden då det tar tid ifrån deras tid med barnen och de redan har hög arbetsbelastning. Min mamma var lärare så jag vet.

Jag är lärare men har turen att jag är mentor i en klass där föräldrarna inte jagar oss. De har höga krav så klart, men det har jag också. De står bakom oss i allting vi gör för att få arbetsro i klassen. Däremot surar ofta eleverna när jag mailar hem till föräldrarna när eleverna inte skött sig. Då får de ju ofta "straff" (=konsekvens) hemma och det vill de så klart inte..

Jag har själv mailat väldigt mycket med förskolechefen på min dotters förra förskola. Hon var totalt inkompetent och jag förstår varför det var så mycket personalbyte på min dotters avdelning, med tanke på hur chefen är. Det slutade med att vi har låtit vår dotter vara hemma ett antal månader nu i väntan på att även lillasyster ska skolas in. Då börjar de båda på en helt annan förskola!

Rätt intressant. En bekant är lärare. Det brinner i en stor industrilokal i hennes stad. Idag har hon fått sms av föräldrar som frågar henne (d.v.s. klassläraren…) om de vågar lämna sina barn pga giftig rök. Hur tänker man då om man frågar läraren det, varför skulle en klasslärare bedöma det?

Och föräldrar verkar kontakta lärarna på privata mobiler, kl 06 på morgonen eller kl 21 på kvällen, hur tänker man då när man gör något sådant? Gör folk det med sina läkare, frisörer och PT också?

Jag är helt klart rimlig. Nu går mitt barn bara i första klass, men ändå. Jag har inte kontaktat fröken en enda gång. Jag läser bloggen och får den info jag känner att jag behöver där.

Om jag är rimlig eller inte beror nog på vem man frågar.

På dagis bråkar jag aldrig om småsaker men kan dra iväg ett mail om jag tycker något är fel tänkt. T ex i närtid så har mina barns dagis behövt flytta om en småttisavdelning p g a problem i byggnaden. De stoppades först ute på en allmän yta, med smågrejor, mycket rörelse och inga avspärrningar. Mailade rektorn och sa att det vore väl ändå bättre att de små fick en av de större barnens lokaler och de som har ett halvår kvar till skolan kan vara mer öppet. Fick inget svar men en vecka senare var det så :)

Barnens dagis har också extremt rörig hallsituation. Det är ofta borta grejor. Jag orkar inte leta längre så vet jag att jag inte tagit hem vantarna dagen innan kan jag glatt lämna på morgonen efter och bara säga att vantarna finns någonstans sen igår, happy hunting. Jag orkar inte dra dit 3-4 par vantar för att de ska kunna komma bort hur som helst. Där går min gräns.

På skolan är det förmodligen skolbyte snart för ett av barnen då klassen inte fungerar alls. Min pappa som jobbat 40 år i skolan har varit där och sagt att han aldrig sett en mer resurskrävande klass. Denna klass har de dessutom låtit en helt nyutexad stackare ta så det funkar inte alls. Rektorn får en chans men annars byter vi. Tänker varken maila, bråka eller tjata men blir det inte bra är vi inte kvar. Enkelt så.

Jag ses som en jobbig förälder, nuförtiden går jag dessutom till rektorn direkt och tar det inte med lärarna. Då de inte inför de förändringar som behövs för min grabb. Jag har hämtat honom flera gånger och de har inte sagt ett ord om att han har blivit misshandlad av flera andra elever, det har jag fått reda på hemma. Så då har jag fått ringa runt bland all personal på skolan för att få information. Sen har det ju varit en hel del andra saker som inte är riktigt lika stora men ändå allvarliga.

Det senaste jag ringde rektorn om var att min grabb fick kvarsittning. Något som egentligen togs bort för honom för två år sedan. I skolan så fungerar det, men här hemma blir det kaos.

Men jag anser att jag ställer rimliga krav.