Inlägg från: Charlotte N |Visa alla inlägg
  • Charlotte N

    Är ni rimliga föräldrar i skolan?

    Jag är både lärare och förälder. Jag tror man, som lärare, behöver visa föräldrarna att man har koll, att de får veta om något allvarlig händer och att man löser konflikter ordentligt. Anfall är bästa försvar. Om något händer och man ringer upp föräldern, förklarar läget, berättar vilka åtgärder man gjort och sen ringer upp en vecka senare och stämmer av blir det inga problem. Jag har aldrig problem med föräldrar. Aldrig haft.

    Jag har blivit arg på skolan ett par gånger. Senaste gången jag blev arg var när min sjuåring blev nedslagen på skolgården av flera personer, en fritidspedagog tog in honom eftersom hon inte klarade att bryta annars och när jag hämtar säger hon ingenting! Då blev jag arg. Fast det var fredagseftermiddag när jag fick veta det av min son...

  • Charlotte N
    Fatheya skrev 2015-02-02 10:58:45 följande:

    Jag ses som en jobbig förälder, nuförtiden går jag dessutom till rektorn direkt och tar det inte med lärarna. Då de inte inför de förändringar som behövs för min grabb. Jag har hämtat honom flera gånger och de har inte sagt ett ord om att han har blivit misshandlad av flera andra elever, det har jag fått reda på hemma. Så då har jag fått ringa runt bland all personal på skolan för att få information. Sen har det ju varit en hel del andra saker som inte är riktigt lika stora men ändå allvarliga.

    Det senaste jag ringde rektorn om var att min grabb fick kvarsittning. Något som egentligen togs bort för honom för två år sedan. I skolan så fungerar det, men här hemma blir det kaos.

    Men jag anser att jag ställer rimliga krav.


    Son med asperger, adhd och tremor. Änka efter en lång kamp mot cancer.
    Togs kvarsittningen bort? Hur då? Kvarsittning regleras i skollagen och den gäller väl alla elever?
  • Charlotte N
    Anonym (M) skrev 2015-02-02 17:36:37 följande:

    Jag gick från att vara en jobbig förälder när dottern började högstadiet, jag krävde att läraren skulle se till att det var lugnt i klassen och att eleverna skulle kunna höra vad hon sa.
    Då var jag jobbig och osolidarisk.
    Jag krävde vidare att mobbingen i klassen av en annan elev skulle hanteras och inte bara skjutas under mattan, det gänget som stod bakom körde med alla eleverna och alla mådde dåligt.
    Det var ingenting som skolan kunde göra något åt fick jag veta och jag var stämplad som den jobbiga föräldern.
    Läraren gjorde sig onåbar, dottern vantrivdes i skolan, hon lärde sig ingenting.

    Då böt jag till Engelska Skolan och det var som natt och dag, här rådde arbetsro och disciplin. här fanns det omtanke om varje elev, och ingen elev fick halka efter, 
    Om det blev bråk togs det upp direkt och upprepades det så kallades föräldrarna in. 
    Det hände aldrig.
    Min dotter lämnade den skolan med högsta betyg i alla ämnen och hon älskade den skolan.
    Där var jag inte längre en jobbig förälder, för där tog skolan sitt ansvar så jag behövde inte vara jobbig.
    Jag var snarare en oerhört tacksam förälder och är än idag. 
    Jag ler när jag passerar skolan trots att det idag är flera år sen dottern gick ut, idag studerar hon på universitetet.
    Alla barn borde få en sån skolgång. 


    Men om man inte klarar engelska skolan ombeds man gå om eller, ännu hellre, byta. Jag vet, för då kommer eleverna till oss, knäckta och tilltufsade.
  • Charlotte N
    Anonym (M) skrev 2015-02-02 19:10:58 följande:
    Om man inte försöker och om man inte följer deras regler och notoriskt skiter i vad dom säger, då ifrågasätter dom om man verkligen vill gå där.
    Det har jag också hört, men om man bara har svårt, för det vet jag fler som hade men man försöker och gör så gott man kan, då får man allt stöd.
    Det var en pojke som förlorade sin mamma till cancer under tiden min dotter gick och det var en otrolig uppslutning runt honom, ett helt nätverk byggdes upp för att stödja honom, 
    Han vann senare medalj för att han kämpat på så bra trots tragedin, men han bars fram också, vilket visar på den omtanke som dom har om eleverna. 
    Fast jag har varit på intervju på engelska skolan och de är helt öppna med att stöd kostar och det vill de inte betala för.
  • Charlotte N
    Anonym (M) skrev 2015-02-02 20:24:56 följande:
    Då kanske det är olika, men på den skolan min dotter gick, var det inte som du beskriver det. 
    Det var ju till och med så att lärarna stannade kvar utan lön vissa dagar efter skoldagen för att ge läxhjälp i sina respektive ämnen, dit fick vem som helst gå som kände att dom hade behov av extra stöd eller bara ville förbättra sig. 
    Men du pratar om IES nu, för det låter så olikt det jag upplevt.
    Men som sagt det kan skilja mellan olika skolor.
    Läxhjälp är jättebra, det brukar de flesta lärare ställa upp med på sin planeringstid (alltså inte utan lön, men utanför undervisningstiden). Det jag pratar om är elever som behöver mer, som har diagnoser och kanske behöver assistent, specialpedagog, talpedagog, arbetsminnesträning etc, det vill de inte lägga pengar på.
  • Charlotte N
    Litet My skrev 2015-02-02 23:45:24 följande:
    Jag har inte läst så många alls, däremot många från förskolärare och lärare. Jag jobbar inom vården där också alla tycker en hel massa och det är inte sällan skräckhistorier visas i media och folk klagar över inkompetent personal som "bara slarvar och dricker kaffe" Många anhöriga (och ibland patienter, tänker då på de som är klara i huvudet och vid sina sinnes fulla bruk) tar extremt mycket energi, klagar på allt och ställer orimliga krav som tar enormt mycket energi och extratid men det pratas det sällan/aldrig om. Jag vet inte om du har FB men just nu går det tex runt nån lista med 14 saker förskollärarna stör sig på som är ganska idiotförklarade mot föräldrarna. Härinne klagar förskollärarna en hel del på föräldrarna i både rimliga och orimliga saker (ganska ofta om saker som inte är förskollärarnas sak öht) Mao behovet tycks vara stort och jag förstår att det är ett tufft jobb och att man ofta är underbemannade med för små resurser, däremot häpnar jag över mängden klagoinlägg som oftast politiker och högre uppsatta rår över men där man istället skyller på föräldrarna. Vilket känns tråkigt, för oavsett vilket människorelaterat yrke man än har finns det de som tar enormt mycket energi på ett negativt sätt och beter sig illa men jag hör sällan/aldrig någon annan klaga trots att de har ett lika tufft yrke.
    Det som, jag tror, skiljer lärarnas situation mot vårdpersonalens är att "alla" tycker de kan gå in och detaljstyra, från politiker till föräldrar och ibland även far- och morföräldrar. En del föräldrar vill styra precis hur man talar till deras barn, till andras barn och sinsemellan i personalen. De vill bestämma hur borden ska stå, hur deras barn ska placeras i klassrum och matsal (inte nära fönster, dörr eller dator och alltid längst fram) eftersom deras barn har adhd och LÄKAREN har sagt det. Bara det att fyra andra läkare också sagt det, om andra barn och då blir det trångt. Men det är inte deras problem och fixar man det inte hotas det med anmälan. Vidare ska det styras över läxor, läroböcker, filmer som visas eller inte visas. Det ska vara strängt och hårda tag - bara inte just mot den egna gullungen. Om vi inte bekräftar att ett visst barn är totalvidrigt och flyttar det barnet (många som kräver flytt och vägrar nöja sig med något annat efter en konflikt) så kan det mycket väl finns 13 mail i inkorgen från den föräldern (har hänt!) morgonen efter. Mailen är alltid skickade till hela kommunen och innehåller givetvis det obligatoriska hotet om anmälan. Och så här håller det på. Samtidigt ska vi hantera ett gäng elever som delar sina föräldrars uppfattning om att skolan har allt ansvar och de inget och därför inte har någon som helst anledning att uppföra sig.

    Skolan har stort ansvar så ska och måste det vara. Men man måste inte bråka om allt, bara för att man kan.
  • Charlotte N
    lövet2 skrev 2015-02-03 19:03:52 följande:

    När det gäller skolan har jag gott samvete. Jag tror lärarna ser mig som en icke besvärlig förälder. På 7 barn har jag nog ringt hem till en lärare kvällstid 2 gånger. Båda gångerna gällde det dödsfall i familjen och jag ville informera lärarna så fort som möjligt.


    Fast det hade gått jättebra att maila om det, eller ringt på morgonen.
  • Charlotte N
    gbgumman skrev 2015-02-03 20:37:27 följande:
    Men herre Gud. Sådan kan man väl få PRATA om. Jag skulle iaf vilja höra det muntligt så man kan få chansen att beklaga. Det är inget torrt möte heller.
    Tycker inte man ringer hem till läraren på kvällen. Det är aldrig ok. Vill man prata med någon ringer man en vän eller jourhavande präst. Vill man informera för barnets skull kan man göra på andra sätt.
  • Charlotte N
    gbgumman skrev 2015-02-03 21:37:42 följande:
    Skulle jag förutsatt min lärarkarriär hade jag varit en mänsklig sådan. Men som sagt jag stod inte ut med gnälliga kollegorna.
    Intressant.
  • Charlotte N
    Litet My skrev 2015-02-04 08:51:05 följande:
    Telly: absolut gör man det. Dessutom skärs det ju ner i vården precis som i skolan och bara det att inte hinna med och se hur vårdtagare/patenter blir lidande och få en massa klagomål och skäll för saker man inte kan hjälpa känns, speciellt när man jobbat halvt ihjäl sig. Gissar att även det kan appliceras på tex en lärares situation med stress, folk som klagar, för många elever och nedskärningar som gör att man känner att man kanske inte hinner med/kan göra på det sättet man vill och som man vet är bäst. Även enhetscheferna i vården lägger mycket tid på gnäll och klagomål från anhöriga som ofta är orimliga eller handlar om struntsaker alt saker som inte går att genomföra tex när det skälls för att Kalle inte får gå på museum och komma ut och fika på stan varje dag. På boenden läggs tex mycket klagomål över saker som inte ens är personalens uppgifter att göra trots att de ofta får göra det ändå.
    Vad händer sen? Blir det långa anmälningar som ni måste besvara? Blir ni hotade? Jagade i hemmet? Polisanmälda för att någon blivit utsatt påväg hem från skolan, två timmar efter sista lektionen och av någon som kanske går på skolan, kanske inte? Var bara exempel från mitt arbetslag nu efter jul...
  • Charlotte N
    Anonym (M) skrev 2015-02-04 21:13:52 följande:
    Du verkar inte trivas riktigt med ditt jobb, du har inte övervägt ett karriärbyte?
    Jo, jag ska byta så fort det går. I höstas var jag jättepositiv, hade massor av idéer och självförtroende. Men nu känns yrket omöjligt. Alla ska inkluderas, inga resurser, massor av diagnoser och så föräldrarna och deras mailande, ringande och jagande. Synd, för barn är underbara! Kommer sakna magin som uppstår när polletten trillar ner eller när diskussionerna blir intensiva. Har älskat mitt jobb i tio år men det är ohållbart nu:(
  • Charlotte N
    Litet My skrev 2015-02-05 04:39:08 följande:
    Ja på det allra mesta, förutom det en hel del hot och våld både från patienter och anhöriga, ibland dagligen. Dock undrar jag hur en lärare kan bli polisanmäld för att någon annan blivit utsatt på väg hem? Anmälan brukar mig veterligen riktas mot den som har utsatt någon annan eller missuppfattade jag dig där? Och ja, en hel del anmälningar görs och skall redas i även om någon annan gjort felet, förutom alla rapporter man själv måste göra på mycket. Du verkar ha en mycket förskönad syn på vården/andra yrken i jämförelse med skolan.
    Skolan är ansvarig för eleven på dit- och hemvägen. Vissa föräldrar anser att läraren är personligt ansvarig så ja, anmälan riktas då mot läraren. Kan man bråka så bråkar man.
  • Charlotte N
    Litet My skrev 2015-02-05 04:40:22 följande:
    Känner också lite så :)
    Du kanske missade mitt svar på det så jag skriver det igen:

    Jo, jag ska byta så fort det går. I höstas var jag jättepositiv, hade massor av idéer och självförtroende. Men nu känns yrket omöjligt. Alla ska inkluderas, inga resurser, massor av diagnoser och så föräldrarna och deras mailande, ringande och jagande. Synd, för barn är underbara! Kommer sakna magin som uppstår när polletten trillar ner eller när diskussionerna blir intensiva. Har älskat mitt jobb i tio år men det är ohållbart nu:(
  • Charlotte N
    Litet My skrev 2015-02-05 09:42:10 följande:
    Ja det missade jag, men det är ju bra och dessutom klokt att göra något annat när/om man inte mäktar med sitt jobb/tröttnat/tycker situationen är orimlig. Visste faktiskt inte att skolan hade ansvar på hemvägen då jag alltid fått till mig av sonens skola att det som sker utanför skolans område utanför skoltid är inget de har ansvar över. (I det fallet gällde det skolbarn som på vägen hem satt utanför skolan och prickade gamla människor, utvecklingstörda och barnvagnar med sten och snöklumpar. Hörde då av mig till rektorn och fick till mig detta. Dock håller jag med om att många anmäler och klagar bara för sakens skull, vi har också såna på jobbet både vårdtagare och anhöriga. Lycka till med kommande yrke och hoppas att du trivs bra där.
    Tack! Jo, skolan är ansvarig, har lärt mig den hårda vägen:)
Svar på tråden Är ni rimliga föräldrar i skolan?