Är ni rimliga föräldrar i skolan?

En kommentar på DN-artikeln kom från en förskolechef, man häpnar där också:

?Jag arbetar som förskolechef och kan bara konstatera att det är precis vad som händer i förskolan också. Förskolechefer, idag med ansvar för 50-100 medarbetare och 280-350 barn, ägnar ofantligt mycket tid att kommunicera med föräldrarna. Det kan handla om triviala saker där mailet från föräldrarna går till förskolechefen, alla föräldrar på den aktuella förskolan och för säkerhetsskull även till politiker. Svar ska levereras direkt så klart. Tonen i mailen eller samtalen är i dag ganska hård och många gången oförskämd.

Tycker att det är viktigt att även förskolan lyfts, att problematiken finns även där.?

Den där artikeln (från Expressen) valsar ju runt på Facebook också, och där läste jag ett inlägg från en lärare som har flera utländska kollegor och som menade att detta problem har ingen av kollegorna i de andra länderna. Ganska intressant.

Men tyvärr är det väl lärarnas status här i Sverige som har skjunkit så mycket, så att när ett barn kommer hem med låga betyg så ger sig föräldrarna genast på läraren och anklagar denna istället för att fråga sig vad barnets del i det hela är.

Mediedebatten är tyvärr så skev och fokuserad på vad som är dåligt i skolan, så föräldrarna utgår kanske ifrån att skolan är dålig och därmed måste allt negativt som händer vara skolans fel. Tråkigt att folk är så okritiska till vad de läser i medierna och så lata att de inte tar reda på fakta innan de gnäller.

Det skulle ju också kunna vara så att kvaliten på skolan och lärarna (vilken dumskalle som helst kan ju komma in på lärarlinjen i sverige) har sjunkit så oerhört senaste decennierna att föräldrar måste ligga på och vara aktiva mot inkonsekvens, slumpmässiga och orättvisa betyg och bristande pedagogik och att utvecklingen härrör från en skola med låg kompetens? Kanske? Kanske ligger sanningen nånstans mitt enellan? Det blir en ond cirkel?

Fast att "vilken dumskalle som helst" kan söka lärarlinjen betyder ju inte att de gör det. De flesta som söker vill antagligen bli lärare för att det är ett yrke som lockar dem. Det är ju inget man söker för lönens eller statusens skull s.a.s. Till skillnad från t.ex. advokat eller läkare som många säkert söker p.g.a. att de vill tjäna mycket, uppnå status i samhället eller att familjen trycker på. Då är det ju större sannolikhet att mindre lämpade personer hamnar i de yrkena. För gymnasiebetyg och högskoleprov säger ju inget om lämpligheten som läkare, lärare eller lokförare.
Och om nu någon "dumskalle" har råkat utbilda sig till lärare så lär de inte klara av jobbet särskilt länge, det kan du vara ganska säker på.
Min bild är snarare att det generellt är mest äldre lärare som är trötta och less som är de som missköter sitt jobb, medan de yngre, nya lärarna är mer uppdaterade och brinner för sitt jobb.

Jag tror absolut det kan hänt saker med kvaliteten i skolan. Men frågan är ju ändå hur föräldrar beter sig mot människor som trots allt försöker göra sitt jobb. Ringer man busschauffören eller läkaren på kvällar och helger, mailbombar man andra yrkesgrupper på det här viset? Har man rimliga förväntningar på rätt nivå (dvs på den som faktiskt kan göra något åt det aktuella problemet)?

Ja folk verkar ju ha en sån oerhörd övertro till sitt föräldraskap numera att ingen någonsin ifrågasätter sig själva först innan man ringer och klagar på läraren verkar det som...

Sen har folk blivit sjukt anmälningskåta (ursäkta uttrycket) men allt ska anmälas, lärare, läkare osv, till Skolinspektionen, IVO och allt vad det är. Innan man ens funderat på att prata med personen i fråga först och se om man kan reda ut saken.

De flesta utbildar sig säkert till lärare för att de brinner för yrket. Finns dock en allt för stor minoritet som inte kommer in på nåt annat, hankar sig igenom utbildningen OCH får en fastanställning för att vissa kommuner ju skriker efter behöriga lärare eller ens obehöriga lärarvikarier. Då blir det ju ett problem. Hög kompetens, hög lön och status för lärarna och hög tröskel för att bli

Lärare har ju visat sig vara det som ger bäst resultat för eleverna, trots mindre resurser och större klasser, så jag är nog inne på att lärarkårens kvalitet i sverige spelar stor roll.

Visst finns det säkert några "sådana" lärare som de du beskriver. Några få.
Men jag tror inte att det är hela saningen. För det finns ju rötägg och klantarslen inom alla yrkesgrupper. Inte minst bland läkarna t.ex.

Jag är väldigt kluven till hela debatten faktiskt.

Tycker det är viktigt att man säger till när något faktiskt är fel och viktigt att ansvariga också lyssnar och inte avfärdar allt med "jobbig förälder". Samtidigt så blir jag väldigt irriterad över att alla hör av sig om allt då det dels skapar ett stort brus där det viktiga kan försvinna och dels gör det lättare att avfärda allt med att föräldrar lägger sig i sådant de inte vet något om.

Sonens skola har varit en väldigt bra skola men som med nuvarande rektor blir sämre och sämre och nu är snudd på katastrof rent organisationsmässigt. Klassföräldrarna har samlat in alla synpunkter för att driva det mot rektorn (som bara avfärdar allt). Och sedan så hör man hur föräldrar i klassen på egen hand kontaktar rektorn om ditten och datten. Då blir jag helt ärligt väldigt irriterad.

För det första så har vi ju samordnat det här med en väg in via klassföräldrarna (som sköter det väldigt bra) och då blir det ju väldigt fel när folk springer på sidan om det. Och för det andra så är det helt ärligt skitsaker som de drar upp. Det är att lärarna borde kontrollera bättre att barnen har inneskor på det jättehårda golvet, lärarna borde påminna bättre om att hänga in saker i torkskåp och mängder av ställen på lekplatserna på skolgården som de anser är farliga (min son har fått leka själv där de tycker är farligt när jag sitter bredvid med en bok sedan han var 4-5 år). Och deras onödiga kontakter med rektorn om de där småsakerna gör ju att de där stora viktiga sakerna som vi kommit fram till gemensamt lättare ignoreras.