Är ni rimliga föräldrar i skolan?

Det är möjligt att ni har rätt om relationen. Det var en teori i debatten om olika yrkesgruppers känslighet för, och benägenhet att klaga över arbetsbelastning pga mail och telefonsamtal med anhöriga/föräldrar. Det kanske är så att vårdpersonal upplever samma stress ch obehag som lärarnå och rektorerna.

Litet my? Yodi?

Telly: absolut gör man det. Dessutom skärs det ju ner i vården precis som i skolan och bara det att inte hinna med och se hur vårdtagare/patenter blir lidande och få en massa klagomål och skäll för saker man inte kan hjälpa känns, speciellt när man jobbat halvt ihjäl sig. Gissar att även det kan appliceras på tex en lärares situation med stress, folk som klagar, för många elever och nedskärningar som gör att man känner att man kanske inte hinner med/kan göra på det sättet man vill och som man vet är bäst. Även enhetscheferna i vården lägger mycket tid på gnäll och klagomål från anhöriga som ofta är orimliga eller handlar om struntsaker alt saker som inte går att genomföra tex när det skälls för att Kalle inte får gå på museum och komma ut och fika på stan varje dag. På boenden läggs tex mycket klagomål över saker som inte ens är personalens uppgifter att göra trots att de ofta får göra det ändå.

Vad händer sen? Blir det långa anmälningar som ni måste besvara? Blir ni hotade? Jagade i hemmet? Polisanmälda för att någon blivit utsatt påväg hem från skolan, två timmar efter sista lektionen och av någon som kanske går på skolan, kanske inte? Var bara exempel från mitt arbetslag nu efter jul...

Klart att det finns någon sanning i det, det har jag inte motsagt mig ifrån. Däremot varför det så ofta cirkulerar listor och klagomål från lärare i media och social media. Jobbiga anhöriga/föräldrar osv finns i alla människorelaterade yrken. Min poäng var mer att besvärliga människor träffar man på vilket människorelaterat yrke man än har och på något sätt får man lära sig att hantera det. Inte sällan går dessa listor och klagomål ut över alla föräldrar och en bitterhet uppstår, ganska ofta är klagomålen även nedvärderande mot både barn och föräldrar där alla dras över samma kant oavsett om de tillhör de besvärliga eller inte. Och nej du trampade verkligen inte på nån öm tå, kändes som ett rätt löjlig avslutning på ditt inlägg. BTW det är ingen som sagt att lärare inte har nåt att klaga över men jag kan inte se att det finns mer att klaga på där än i många andra yrken. Och sällan florerar det listor på "14 saker jag som vårdpersonal stör mig på" trots att det finns minst lika mycket att irritera sig på där. I slutänden väljer man ändå själv vilka gränser man har och hur man hanterar en jobbig situation. Väljer man att se allt som nattsvart och alla föräldrar som idioter kanske man ska satsa på något annat och kanske se att det negativa tagit över.

Du verkar inte trivas riktigt med ditt jobb, du har inte övervägt ett karriärbyte?

Fast läraryrket ÄR lite annorlunda mot många andra människorelaterade yrken. Precis som vårdyrket är lite speciellt på sitt sätt och restaurangvärlden speciell på sitt sätt. Alla yrken har ju sina unika förutsättningar. 

Ofta har man en klass i flera år och möter föräldrarna varje dag och barnen är beroende av sina föräldrar. Då MÅSTE man försöka ha en bra relation till dem, även om de är knepiga. En jobbig kund (om man nu är servitris) går hem efter några timmar och de flesta patienter vårdas ett par dagar/veckor och sedan går de hem. En gäst på en resa kan vara totalt gräslig att ha att göra med, men personen åker hem efter någon vecka. I en del fall har man en relation till samma förälder i 5-6 år i skolan, om det kommer syskon sedan. Jobbar man med yngre barn eller på förskola möter man föräldrarna 1-2 gånger om dagen dessutom, varje dag. Då är det ohållbart att få ont i magen inför varje möte.

Det är ingen som sagt att andra yrkesgrupper inte har det jobbigt, men nog måste man få säga ifrån när det blir jobbigt? Till skillnad från dig hör jag mycket klagomål från vården också, och jag förstår det. Personligen kan jag tycka att sådana där Facebooklistor är ganska underhållande och de får i alla fall mig att tänka till en smula, och ja, jag har sett dem från andra yrkesgrupper än skolans. 

En annan STOR skillnad på läraryrket (och till stor del vårdyrken och poliser) och på andra människorelaterade yrken, är att skolan är obligatorisk (och viss vård kommer man inte ifrån) och att föräldrarna INTE är kunder som kan välja utan helt enkelt skyldiga enligt lag att lämna sina barn i skolan. Precis som man i vården måste följa hälso- och sjukvårdslagarna. Dock kan man väl ändå tänka sig att en hel del vård är ganska frivillig - är man på allergimottagningen får man följa de order som gäller där, men ingen TVINGAR dig att vara på allergimottagningen. För att skolan ska fungera gäller dock vissa tider och platser FÖR ALLA och så är det bara. I vården kan man ofta boka om en tid som inte passar och kanske upplever ändå många att man får bestämma mer själv just där. TACK OCH LOV är det ju ändå väldigt få som vistas så länge i vården som barn gör i grundskolan, så en annan organisation för skolan behövs. 

De senaste dagarna har det ju rapporterats om rektorer på helt vanligt stora skolor som får 100-150 föräldramail om dagen. Det tar sina timmar att svara på alla dem, och på att gå ut med information till berörd personal när mailet skickats till många som då naturligtvis undrar. Är det gnäll att signalera att det är för mycket mail? Att vända sig till facket eller liknande hjälper ju inte om mailen kommer utifrån - det är ju dem som skickat som måste få upp ögonen för sitt beteende. Insändare, ledare och arbetsmiljöverksrapporter har ju inte hjälpt, så då är det väl fullt begripligt att prova en annan kanal för att nå folk? Man måste inte fråga om allt bara för att det går och har man fått ett svar behöver man inte fråga igen bara för att man inte gillar svaret.

Vad händer sen? Blir det långa anmälningar som ni måste besvara? Blir ni hotade? Jagade i hemmet? Polisanmälda för att någon blivit utsatt påväg hem från skolan, två timmar efter sista lektionen och av någon som kanske går på skolan, kanske inte? Var bara exempel från mitt arbetslag nu efter jul...

Du verkar inte trivas riktigt med ditt jobb, du har inte övervägt ett karriärbyte?

Ja på det allra mesta, förutom det en hel del hot och våld både från patienter och anhöriga, ibland dagligen. Dock undrar jag hur en lärare kan bli polisanmäld för att någon annan blivit utsatt på väg hem? Anmälan brukar mig veterligen riktas mot den som har utsatt någon annan eller missuppfattade jag dig där? Och ja, en hel del anmälningar görs och skall redas i även om någon annan gjort felet, förutom alla rapporter man själv måste göra på mycket. Du verkar ha en mycket förskönad syn på vården/andra yrken i jämförelse med skolan.

Känner också lite så :)

Du kanske missade mitt svar på det så jag skriver det igen:

Jo, jag ska byta så fort det går. I höstas var jag jättepositiv, hade massor av idéer och självförtroende. Men nu känns yrket omöjligt. Alla ska inkluderas, inga resurser, massor av diagnoser och så föräldrarna och deras mailande, ringande och jagande. Synd, för barn är underbara! Kommer sakna magin som uppstår när polletten trillar ner eller när diskussionerna blir intensiva. Har älskat mitt jobb i tio år men det är ohållbart nu:(

Ja det missade jag, men det är ju bra och dessutom klokt att göra något annat när/om man inte mäktar med sitt jobb/tröttnat/tycker situationen är orimlig. Visste faktiskt inte att skolan hade ansvar på hemvägen då jag alltid fått till mig av sonens skola att det som sker utanför skolans område utanför skoltid är inget de har ansvar över. (I det fallet gällde det skolbarn som på vägen hem satt utanför skolan och prickade gamla människor, utvecklingstörda och barnvagnar med sten och snöklumpar. Hörde då av mig till rektorn och fick till mig detta. Dock håller jag med om att många anmäler och klagar bara för sakens skull, vi har också såna på jobbet både vårdtagare och anhöriga. Lycka till med kommande yrke och hoppas att du trivs bra där.

Fast vilka lärare har kontakt med föräldrarna varje dag? Det låter lite väl... Att möts eleverna under flera år gör man ofta i vården med, inte sällan fler år än eleverna och msn är nära dem på ett annat sätt se alla boenden tex där människor bor hela sina liv i många fall. Hur jobbigt det dock är ligger dock knappast i hur ofta man träffar "de jobbiga". Servitrisen stöter gissningsvis på jobbiga och gnälliga kunder varje dag som gör samma saker även om det är olika människor som klagar, nyper henne i rumpan eller medvetet sölar ner. Självklart får man säga ifrån men varför inte lösa problemet med de som det faktiskt gäller? Och fungerar inte det så ta det högre upp. Istället för att dra alla över samma kant som det oftast hörs här eller skriva löjliga listor eller som en lärarbekant till mig som klagar på sin privata FB över värdelösa nonchalanta föräldrar eftersom någon förälder inte dök upp på utvecklingsamtalet. Ett problem som jag kan tycka borde vara mellan honom och föräldern. Varför tycker du det är skillnad på befogenhet att gnälla för att skolan är frivillig medan viss vård inte är det? Vården är förvisso frivillig (man kan ju välja att lägga sig hemma och avakta eller helt enkelt dö om man vill) men frågan är om det är ett rimligt alternativ. Ser man på äldrevården som är en stor bit hade många dött utan hjälp av vården, frågan är om det räknas som speciellt "frivilligt". Få söker vård eller söker boende eller hemtjänst för att de har ett annat alternativ. Dock får jag inte ihop din poäng i att det skulle göra skillnad i hur mycket man får klaga eller hur jobbigt det är. Personligen har jag sett såpass många griniga inlägg, uttalanden, inlägg och listor från lärare och förskolepersonal så jag har börjat tappa respekten för dem som grupp då det i stort sett alltid dras över alla föräldrar som bannemej ska veta att läraren/förskolläraren vet bäst om allt istället för att åtminstone verka liiiite proffesionella eller ens liiiite ödmjuka.

Vilka lärare har kontakt med föräldrarna varje dag? 
Svar: I princip alla förskollärare och alla fritidspedagoger. Många föräldrar på lågstadiet lämnar sin 6-9 åring när skolan börjar och möter klassläraren i hallen i stort sett varje morgon. I många klasser (de flesta?) finns någon förälder som varje dag lämnar sitt barn inne i klassrummet eller över till lärarens hand. Många lärare står i hallar/dörröppningar på morgnarna för att vissa barn behöver stöd i röriga övergångar och då möter man garanterat föräldrar. Kanske 15-20 stycken i en årskurs etta. 

Fungerar det inte får man ta det högre upp.
Snacka om att slå huvudet på spiken med en sådan kommentar! För nej. Vanligt folkvett och respekt för andra yrkesgruppers förutsättningar kan man INTE "skicka uppåt" och tro att någon chef ska fixa. ALLA måste ta det ansvaret, jag, du, alla. Min chef kan inte få föräldrar att uppföra sig vettigt. Anledningen till att man skriver FB-inlägg är ju för att nå de som ORSAKAR problemen. För hur i hela världen ska en förälder förstå att det är omöjligt för en lärare att ta 10 minuter av lektionstiden varje morgon till att diskutera barnets frukostmängder i hallen bara för att jag skriver ett brev till barn- och ungdomsförvaltningen? 
Inte kan jag som anhörig klampa in på en vårdavdelning kl. 21 på kvällen, kräva hjälp nu, nu, NU och sedan klappa sköterskan på huvudet och säga "ta det högre upp om det inte fungerar". Nej, det är ju jag som anhörig som måste gå rätt väg. 

För övrigt, du tror inte att lärare redan har pratat med kommunala chefer och fackföreningarna? Du tror kanske att gnällinlägg på FB är vår första kommunikationsidé? Fel igen då, säger jag. Vi har testat. Men eftersom det inte är kommunchefen som skriver mail till rektorn, kopierar till all personal på hela skolan och kräver att parkeringen byggs om pronto, så hjälper det inte att informera henom. 

Frivillighet 
Häng upp dig på det om du vill. Jag skrev också att det självklart gäller vården, i stor utsträckning, men det gäller att läsa och tänka att även en lärare kan ha förståelse för andras yrkesliv. Skillnaden är dock att det flesta tillbringar betydligt MER tid i skolan och att skolan gäller ALLA barn mellan 7 och 15. Mer folk = mer debatt och mer mediebevakning. Det är lag och tvång på att gå i skola och det kan helt enkelt vara en anledning till att skolans personal blir så pressad från olika håll - att människor är ganska ovana att inte kunna styra sina tider och verksamheter nu för tiden. Förr var det mer 9-17 och fasta platser man arbetade på, ofta minst 15 år i sträck. Förr fanns kanske två matbutiker i byn och det var bara att gilla läget, nu har de istället konkurrens av fem nätbutiker, så "kunden styr" på ett helt annat sätt än för 30 år sedan. Nu byter folk arbete, har flextid, jobbar hemifrån, utbildar sig mitt i livet, rör sig på ett annat sätt. Och tänker då kanske naturligt att skolan nog är lika flexibel och att om man inte gillar skola A så byter man enkelt till skola B, precis som om man inte gillar Coop så kör man helt enkelt Mathem och om Folktandvården inte passar finns tandläkare Karlsson i grannhuset. Det är bara det att skola B har exakt samma lagar och styrdokument att följa... och 25 barn per klass och 400 barn per enhet att rodda runt på ett sätt som passar alla oavsett funktionsnedsättningar, intelligensnivå, blygsel och antal myror o byxorna. Då behövs en del rutiner och regler som inte alltid syns för föräldrar, t.ex. att klassläraren har möten runt speciella barn varje tisdag 15-16.30, eller måste finnas tillgänglig i bakgrunden varje gång klassen har musik om elev X inte klarar lektionen och behöver göra annat en stund. Tid som alltså INTE kan avsättas för telefonsamtal med föräldrar, hur mycket sommarlov man än har.